logotype
Hjälp oss ge fler en god jul

"Här får Bruno lära känna andra barn"

På Söderkåren i Stockholm har Frälsningsarmén ett omfattande arbete med barn och familjer. Gemenskapen och hemkänslan är viktig. En av de aktiva familjerna är Kristoffer och Anita, med lilla sonen Bruno.

Bruno sju månader sitter på bordet med vinröd långärmad tröja och beiga snickarbyxor. Han sträcker sig på bebisars vis efter en krita att stoppa i munnen. Det mörka håret ligger i en mjuk liten lugg i pannan. Mamma Anita sitter intill, med armar beredda att ta emot om den lite vingliga kroppen skulle vicka.

Barnen skapar efter förmåga

Vi befinner på Söderkåren i Stockholm där ett antal mindre barn med föräldrar och mor- och farföräldrar sitter runt ett stort bord. Här finns papper, pennor, kritor och mycket annat lockande. Det skapas för fullt efter ålder, förmåga och lust. En flicka med blå slöja ritar och kikar ömsom på mamma och på andra barn. Intill sitter en kvinna som är här för första gången. Med huvan uppdragen över huvudet doppar en pojke i fyraårsåldern en svamp i de stora gula, blå och gröna färgkakorna, under farmors överinseende.

Gemenskap och chans att öva svenska

Brunos pappa heter Kristoffer. Han har just slagit sig ner intill sin fru och berättar hur han och hon träffades genom Frälsningsarmén i Spanien, dit Anita som föddes i Equador kom som tioåring. Efter flytten till Sverige kom de till Söderkåren och har nu varit medlemmar i två år.

— Anita får öva svenska här och Bruno får vara med andra barn. Han är ju så liten än och relaterar mest till oss men det känns ändå viktigt att börja tidigt. Vi får sammanhang och gemenskap, säger Kristoffer.

Anita nickar instämmande.

Glad över kårens familjearbete

De kommer regelbundet på tisdagarnas Messy Church, som är en familjevänlig form av gudstjänst i stationer med aktiviteter, bön och middag. Med tolerans för både rörlighet och rörighet är gemenskapen och Jesus i centrum. Mängden arbete för barn och unga på kåren förvånade paret när de flyttade hit.

— Ja, det finns mer än vi trodde. Det är bra och kul, säger Anita.

"Det är bra och kul här på lårens familjearbete" säger Anita. Hon föddes i Equador men växte upp i Spanien oh passar på att öva svenska bland andra familjer. Sedan två år bor hon, maken och sonen söder om Stockholm.

Kristoffers föräldrar är själva frälsningsofficerare och kyrkan har naturligt funnits med sedan barnsben. Men det är en utmaning att för första gången ha ett eget barn att ge tron vidare till.

Vill ge kristna värderingar vidare till sonen

Han funderar en stund innan han beskriver det.

— Det blir som att gå tillbaka till grunden igen, till sin egen barnatro så att säga. Vad vill vi att Bruno ska få med sig i livet, vilka värderingar önskar vi att han får?

De har skaffat kristna barnböcker och liknande som de läser och bläddrar i med sonen. Att berätta och beskriva blir ju lättare när han är större men paret vill gärna på ett naturligt sätt försöka visa på den kristna tron från början.

Utmaning hitta tid till egen andlighet

Den egna andliga fördjupningen blir det däremot lite si och så med när man har en bebis.

— Ja, säger Christoffer och skrattar lite medan han lyfter upp sonen som börjat smågråta. Han vaggar Bruno i famnen för att få honom att sova.

— Som du ser, just nu är det han som gäller. Men jag brukar hjälpa till och spela piano och predika i söndagsgudstjänsten då och då. Där får jag min egen chans till andlig påfyllning, säger han.

Text och foto: Carina Tyskbo