logotype
Hjälp oss ge fler en god jul

Fredagshäng för barn och unga i Stockholm

I tider av ökad psykisk ohälsa bland barn och ungdomar vill Frälsningsarmén välkomna till trygga och meningsfulla miljöer. På Vasakåren i Stockholm ägnas fredagskvällarna helt åt de unga. Här får de möjlighet att vara härligt kreativa men också att samtala om livet och växa tillsammans i tron.

Det är fredag kväll och i Sundbyberg skyndar många hemåt från pendeltåg och bussar. Men inte på Frälsningsarmén Vasakåren – här är det öppet flera timmar än, för nu pågår barn och ungdomsträffarna för fullt.

Från ett av samlingsrummen hörs fniss och skratt. Gänget i “Fredagshäng” för barn i mellanstadiet, har just lekt lekar och satt sig ner för samtal och andakt. Gruppen läser från kort som ligger på bordet - ett material med frågor, lekar och böner framtaget av Frälsningsarmén. Bibelberättelserna får igång funderingarna. Det märks att barnen är trygga i att samtala om både djupa och lättare ämnen. 

Yngre och äldre barn äter tillsammans

Ledare för gruppen är 23-åriga Elisa Gallardo, barn- och ungdomsofficer på Vasakåren sedan sommaren 2021. Barnen på Fredagshäng kommer ofta direkt från skolan, har sina aktiviteter och äter tillsammans med de äldre ungdomarna innan det är dags att åka hem vid 18.30-tiden. Upplägget är bra tycker Elisa.  

— På så sätt hinner de möta de äldre tonåringarna under maten. Det blir en naturlig övergång till att börja i den gruppen senare om de vill, säger hon. 

Funktionsvariationer får också plats

Ett barn ritar på rummets whiteboard under samtalet, ett sätt att orka med när man har lite svårt att koncentrera sig och sitta stilla. För kåren och Frälsningsarmén är det viktigt att alla får rymmas, också barn med funktionsvariationer eller diagnoser. Inför sommarens stora barnläger (N)ära i Motala, uppmanas föräldrarna att höra av sig till ledarstaben om barnen har speciella behov eller liknande.  

— Har ni några böneämnen? frågar Elisa nu och tar fram ett anteckningsblock.

Här skrivs vecka för vecka vad barnen nämnt som viktigt att be för. Stort, smått, vänner, föräldrar, hälsa, flytt och skolavslutningar när gruppen går laget runt. 

— Och att mamma för en gångs skull ska laga god mat där nere! utbrister Elmer, vars mamma Kristina just nu lagar tacos i kårens kök.

Alla gapskrattar. 

Elisa Gallardo är barn- och ungdomsofficer (pastor) på Vasakåren.

Pappa Johan skjutsar gärna hit

Med ett högt ”amen” är bönestunden slut och gruppen strömmar ner för trappan till köksdelen intill kyrksalen.  Just nu renoveras Vasakårens lokaler vid Odenplan och under tiden lånar man Sundbybergs kår, som inte längre är aktiv. Även om utrymmet är mindre här än inne i stan passar det bra, tycker Elisa.

Över skålarna tar Otto, Hannes och Vilgot för sig av majs, sallad och bröd. De tillhör ungdomsgruppen. Några föräldrar har också dykt upp för att snart skjutsa hem sina yngre barn. Pappan Johan har såväl Alma 12, som Vilgot 14 år, på kåren. Han skjutsar och lämnar gärna flera gånger ända till från Stureby söder om stan.

— Ja, det känns tryggt och bra att de är här. Jag sitter hellre i bil några gånger på fredagskvällen när jag vet var de befinner sig, säger han.

Stella och Ella har blivit vänner

Ella och Stella från Fredagshäng mumsar tacos tillsammans. Mellan tuggorna berättar de ivrigt hur de kände varandra innan men har blivit närmre kompisar med tiden. Det är bra med fredagens träffar och de sommarläger som erbjuds.

— Ja, vi har jättekul här. Jag sjunger i Soul Children som Anne-Li leder på måndagar. Vi ska sjunga på Skansen på Nationaldagen! säger Ella stolt. 

— Vi går till varandra port och väntar innan vi går till skolan eller åker hit, förklarar Stella. 

Stella och Ella tycker om att vara här. ”Vi har blivit kompisar” säger de.

”Bra för barnen med trygg och ideell miljö”

Stellas pappa Henrik är här för att hämta henne. Sonen Hannes ska vara här till klockan 21 och Henrik berättar att familjen är aktiv inom kåren och att han spelat i olika band i många år.

— Det är fint att barnen trivs så bra här, det känns tryggt som förälder att de håller till på kåren. Jag växte själv upp i den här miljön med mycket ideellt engagemang  och vet vad det betyder, säger han. 

Tillåtande atmosfär kring att prova musik

Vasakåren har en tydlig musikprofil och när det gäller att prova att musicera är atmosfären öppen och accepterande. Många av kårens barn och unga deltar i musiklivet i form av måndagarnas körer SoulKids, SoulChildren och Soul Teens. Den välkända gospelkören Vasa Gospel finns också här och den som är lite äldre kan vara med i hornmusiken, kårens orkester. Allt för att rusta fler att kunna bidra, ackompanjera, leda - så att musiken inte behöver hänga på en eller ett par personer.  

— Många av barnen har sjungit i kör från tidig ålder, framträtt i olika sammanhang och fått utrymme som skapat en självsäkerhet. Det märks att de älskar att framträda men också att de helt enkelt känner sig som ”bäst i världen”, säger Elisa.

Barnen framförde egen musikal

När barnen ätit klart och farit hemåt sätter sig ungdomarna vid instrumenten. Otto sätter sig vid pianot, Hannes vid trummorna och Vilgot och Elisa hämtar varsin mikrofon. Pappa Henrik greppar elbasen. Gänget värmer upp och testar ackord, innan låten Dancing Queen av ABBA ljuder genom salen.  

Elisas vän Tabea är här från England på besök. Tidigare gick de två en kristen missionsskola i New York, med konst-, musik- och teaterinriktning. Elisa brinner fortfarande för att föra ut det kristna budskapet genom kreativitet. I slutet av maj framfördes den egenskrivna musikalen “Vem är min medmänniska?” inför fullsatt församling. Manus skrev hon tillsammans med barnen. Familjerna “Lila” och “Bruno” fick se dagens ljus och försöka mötas trots sina olikheter. 

Otto, Hannes, Vilgot, Elisa och Hannes pappa Henrik övar lovsånger. Musiken är viktig i kåren och al som vill får träna på ett otvunget sätt.

Föra ut kristna budskapet med kreativitet

— Vi utgick ifrån Jesu liknelse om den barmhärtige samariern, i Lukasevangeliet 10. Vi spånade på innehåll och bestämde vilka låtar vi ville ha med, sedan fick barnen skriva berättelsen utifrån scener. Jag hjälpte dem hålla samman det hela och dela ut roller. Det blev väldigt bra och uppskattat, säger Elisa och ser glad ut. Detta vill hon absolut göra mer av. 

Nu hämtas notblad till “Enade i kärlek” av den kristna artisten Josefina Gniste. Bandet provspelar lovsången en stund.  

Övar lovsång tillsammans

“Vi är ett, vi har samlats i ditt namn - enade i kärlek” sjunger Elisa och Vilgot medan tonerna letar sig upp emot det glasade kupoltaket. Komp och sång blir allt säkrare vartefter sången tas om. Fler lovsånger tas fram på Ipaden.

En stund senare troppar ungdomarna av. Köket är undanplockat och färdigdiskat, instrument och förstärkare avstängda. Kvällen är fortfarande ljus, och utanför kyrkans väggar pågår restaurangmingel och studentfiranden – en annan värld än för den som planerar nästa vecka, låser dörrar och fyller i kvällens närvarolista.  

Viktigt bygga relationer till de unga

Arbetet med barn och unga har sina utmaningar. Mycket drar i ungdomar idag, både goda och sämre krafter. En viktig del i att behålla dem är att bygga relationer och ge utmaningar där deltagarskap naturligt kan få övergå till ledarskap, som till exempel på sommarens barnläger där ett ledarspår löper parallellt med det övriga programmet.  

— Närvaron kan också skifta från fredag till fredag. Om en nyckelperson i gänget uteblir, kan det ge effekt på resten av ungdomarna, berättar Elisa. 

”Världens bästa jobb”

Men gemenskapen på kåren och den fina kontakten med familjerna underlättar i att bry sig om, se och fråga efter varandra. Tillsammans åstadkommer man så mycket mer. Och även om hon arbetar alla fredagskvällar och många tidiga söndagsmorgnar är detta världens bästa jobb, understryker barn- ungdomsofficeren. 

— Jag tänker ofta: Tänk att jag får göra detta! 

Text och foto: Carina Tyskbo