logotype
Du kan minska hemlösheten - ge en gåva nu

”Kåren känns som min familj”

Helena och Jakob tog sig från Tjeckien till Sverige men första tiden var svår då Helena var gravid och de knappt hade mat att äta. Ett tips ledde dem till Frälsningsarmén och Söderkåren som hjälper dem praktiskt och ekonomiskt och har blivit som deras andra hem. ”Här finns det jättefina människor som lyssnar och jag har fått mina första svenska vänner här”, säger Helena.

I hemlandet, Vitryssland, var Helena politiskt engagerad i tonåren och deltog i demonstrationer mot presidenten. Hon färgade håret blått och hade piercingar, något som omgivningen inte alls gillade.

- Om man inte ser ut som alla andra där så får man stora problem. Jag har blivit misshandlad, även av kvinnor, berättar Helena.

Helena ville skapa sig en bättre tillvaro

Hon påpekar också att polisen är så korrumperad i landet så därför kan man inte räkna med att få hjälp när man behöver. Helena var fast besluten om att skapa sig en bättre tillvaro någon annanstans.

- Jag ville till Sverige för att få arbete och ett bra liv och jag visste att Sverige stöttar oppositionen i Vitryssland så jag tänkte att det kanske fanns stöd för mig här, säger hon.

"Vi har flyttat ungefär sju gånger per år"

Helena tog sig först till Tjeckien där hon bodde i fem år och arbetade som fotograf. Där träffade hon Jakob som kommer från Ukraina. Tillsammans åkte de till Sverige men även här väntade en tuff tillvaro. Jakob blev exempelvis lurad och fick ingen lön för sitt jobb. Ofta hade paret inte pengar till mat och när Helena blev gravid försvårades situationen ytterligare.

- Det är ju viktigt att äta när man är gravid men ibland var jag yr av hunger och dessutom stressad över att behöva leta efter ny bostad, säger Helena.
- Vi har flyttat ungefär sju gånger per år, bland annat för att bostadssituationen är så svår här i Stockholm, fortsätter hon.

Hur de kom i kontakt med Frälsningsarmén

Helena nämner att de också hört att det kan kosta uppemot 30 000 kronor att föda barn i Sverige om man inte är bofast här, och det hade de blivande föräldrarna givetvis inte pengar till. Först sökte de hjälp hos Röda Korset men där blev de hänvisade vidare till Frälsningsarmén. På så vis kom paret i kontakt med Söderkåren vid Zinkensdamm i Stockholm.

”Här hittade jag mina första svenska kompisar”

Helena

När det blev dags för Helena att föda lät sjukhuset henne göra det gratis. De behövde bara betala för de dagar de vistades på sjukhuset, det vill säga några hundralappar. Till Söderkåren kommer Helena och Jakob regelbundet och får stöttning av olika slag.

- Här finns det jättefina människor som lyssnar när man beskriver sin situation. Jag är jättetacksam för Frälsningsarmén, säger Helena.
- Kåren känns som en familj och jag hittade mina första svenska kompisar här, fortsätter hon.

Av Söderkåren får familjen olika slags hjälp

Hon nämner att det även märks att sonen Oscar, trivs där, både med människorna och med det stora lekrummet. Helena besöker kåren varje vecka och deltar bland annat i träningspass. De gör henne piggare och mer avslappnad och lär henne att andas rätt och inte stressa upp sig lika mycket, över exempelvis negativa besked i vardagen. Av Söderkåren får familjen olika slags hjälp. Det kan exempelvis handla om att hitta köksgeråd och annat till hemmet i Myrornas butik. Familjen är troende och deltar också ofta i kårens söndagsgudstjänster.

"Vi vill ge vår son ett bättre liv än vad vi har haft"

Idag trängs Helena, Jakob och Oscar, som nu är åtta månader gammal, i ett rum i en andrahandslägenhet i en av Stockholms förorter. Deras ekonomi är fortfarande ansträngd. Jakob jobbar deltid som städare och Helena kan inte arbeta för att sonen är för liten att lämna på förskola och de har inte någon som kan hjälpa dem att ta hand om honom. Helena och Jakob har funderat på att flytta till Ukraina men har kommit fram till att de vill stanna i Sverige.

- Vi försöker lära oss svenska och vill ju förändra vår situation. Vi vill ge vår son ett bättre liv än vad vi har haft: Möjlighet att studera och jobba och leva lugnt och tryggt utan att behöva flytta runt, avslutar Helena.

Text och foto: Teresia Jansson