Familjer saknar mat för dagen

Kan inte laga middag till barnen

Familjerna skickar barnen till skolan med en knäckesmörgås i magen och hoppas att de kan hålla sig till skollunchen. Yoghurt, flingor, bröd och frukt har ju blivit så dyrt. Många lider av att inte längre kunna ge ett lagat mål mat när barnet kommer från förskolan eller skolan. Man uppmanar barnen att äta så mycket det går i skolan.

Inte bara ensamstående föräldrar har det tufft nu. Ibland kommer också par. Flera av dem har inget arbete och går på försörjningsstöd. Någon arbetar deltid eller bara ibland. Att vara hemma för vård av sjukt barn med så låg inkomst slår hårt mot familjens ekonomi. Då skickar en del sina barn till skolan ändå – så att de åtminstone får skollunch.

Som de kämpar, dessa föräldrar!

”Jag har ju ingen mat i skåpen!”

Jag tänker på mamman som nyligen kom akut till oss. Sonen skulle på museum med sin skola och de uppmanades från läraren att ha fika och matsäck med sig. ”Fika och matsäck! Men jag har ju ingen mat i skåpen, ingenting!” utbrast hon desperat till oss.

Just den gången kunde vi snabbt hjälpa mamman med ett presentkort till mat. Lättad, tårögd och väldigt glad skyndade hon sig till mataffären. Pojken hade annars fått vara hemma från museibesöket och missat sin skoldag. Och mamman hade också behövt stanna hemma, med vetskapen att det inte fanns någon lunch åt honom. En sådan ond cirkel - att ha så svårt som mamma och pappa att göra rätt!

Smärtsamt se att pensionen inte räcker

Vi har många äldre som kommer till Hisingskåren. De ligger oss så varmt om hjärtat. Pensionärerna är i 70-80-årsåldern och har kommit till oss tidigare. Men nu kommer många nya. Det är smärtsamt att se hur deras pensionspengar numera inte räcker till. De som inte arbetade innan de blev pensionärer, eller jobbade deltid eller extra, har för låg ersättning. De har aldrig levt i överflöd men alltid klarat sig. Nu går det inte längre när allt är så dyrt och hyran och elräkningarna skjutit i höjden. De är så ovana med situationen och tycker att det är väldigt jobbigt att vara hjälpsökande. Möjligheten att klara sig själv försvinner. Att då be om hjälp är känsligt för många.

Tuff ekonomi för Ukraina-flyktingar

Flyktingarna från Ukraina som kommer till oss består av unga mammor med barn, ensamstående, några par och pensionärer. Den största oron som plågar dem handlar om de anhöriga i hemlandet. Vi märker att många hoppas att vistelsen i Sverige ska vara en begränsad tid och att de ska få återvända så småningom. Men ekonomin är också tuff. Vi på kåren kan hjälpa till med lite extra utöver den lilla summa som en flykting får.

”Det är gåvor från andra som gör att vi kan hjälpa”

Ja, vi har väldigt många som ringer oss. Långt fler än vad vi har tid och ekonomisk möjlighet att stödja. Vi skulle kunna arbeta med bistånd hela veckorna, åtta timmar om dagen men det är tyvärr inte möjligt.

När vi möter de nya utsatta människorna möter vi också alla slags känslor. Många är så tacksamma. De tackar oss gång på gång som om det är vi personligen som gett hjälpen. Vi försöker förklara att det är gåvor från andra människor som gör att vi kan hjälpa. Någon blir besviken att det inte är mer, någon kan vara ledsen eller till och med arg. Allt är förståeligt. Det finns inget schema för hur man ska agera när man är i ekonomisk eller annan nöd. Det beror på hur personen själv mår och den press livet utsätter en för just nu.

Värdighet i att kunna betala själv

Hisingskårens center är öppet varje dag för gemenskap, och för frukost och lunch två dagar i veckan. Lunchen är billig och de som inte kan betala får äta ändå. Men det slår mig hur viktigt det är att en människa får känna värdighet. Flera av våra gäster vill verkligen betala för sig, och gör det när pensionen kommit. Nästa vecka kanske de måste skriva upp sig igen. Men det ligger ett stort värde i att kunna betala själv.

Berättat för: Carina Tyskbo