Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Sången väcker glädje och minnen till liv

Det är måndag eftermiddag och i Söderkårens café i Stockholm sitter ett gäng som skrattar och skojar mellan kaffeslurkarna. Glättigheten till trots så lever de alla med demenssjukdom/alzheimer. Via Frälsningsarméns projekt Salome träffas de och sjunger tillsammans, något som bidrar till glädje och återkallar gamla minnen.

Tua är utbildad operasångerska

Kring det runda bordet i Söderkårens café har tre kvinnor, två män, körledaren Tua Dominique och hennes man Jonas slagit sig ner för att fika. Maken spelar kontrabas och skriver arrangemang till låtarna som sjungs under övningarna. Tua är utbildad operasångerska och har medverkat i både operor och musikaler i Sverige och utomlands och hon sjunger fortfarande. Hon har bland annat gått på Dalarö folkhögskola som drivs av Frälsningsarmén och idag tillhör hon Söderkåren.

"Vi är ju här för att sjunga"

Sångarna brukar vara fler än idag men sjukdom och annat har kommit i vägen. Tua har träffat dem på Demensförbundet här på söder och bjudit in dem till körverksamheten. Vetelängden på bordet åker snabbt ner i magarna, för deltagarna är ju här för att sjunga, som någon påpekar. Britt, en rödhårig och pigg 72 åring, berättar att hon som sjuåring blev tillsagd av sin lärarinna att vara tyst när klassen sjöng för att hon hade en för mörk röst.

– Så jag har inte sjungit förrän jag började här och det är så fantastiskt och inspirerande så jag går gärna hit varje måndag, utbrister hon glatt.

– Jag gillar människorna här och Tua är ju fantastisk, fortsätter hon.

– Ja, vi är så glada när vi går härifrån, bekräftar Lotta, 51 år.

Sångstunden sätter igång

Hon arbetar på Demensförbundet och det är tack vare henne som Tua har fått ingångar där, vilket Tua är väldigt tacksam över. Idag har Lotta tagit med sig Rolf, 69 år, som är här för första gången. Det känns spännande tycker han. Gänget knatar upp till gudstjänstlokalen, ställer sig i en halvcirkel framför Tua och sjunger upp. Deltagarna får varsitt sånghäfte och Tua drar igång en karaokebakgrund på datorn och leder dem i sången. Hon berömmer dem och när hon undrar om de vill sjunga "Bridge over troubled water" får hon ett samstämmigt "Jaaaaaa!", från körmedlemmarna. Jonas kompar men deltar även i sången emellanåt. Det blir några visor på svenska också. Det är deltagarna som får bestämma repertoaren och Abba, Beatles och Elvis står högt i kurs.

– Nästa gång blir det jullåtar, lovar Tua.

Lotta inflikar att de ska ha julavslutning på demensförbundet 20 december och passar på att bjuda in Tua.

– Ja, då sjunger vi!, svarar Tua.

En del som inte har varit kontaktbara på flera år

Hos dem som är med i kören, som Tua har drivit sedan början av hösten, har sjukdomsförloppet inte gått så långt. Annat är det med dem hon möter i dagverksamheter och på boenden för dementa. Regelbundet besöker hon sju grupper med 10-25 personer/grupp och dessa tillfällen är ganska energikrävande men också upplyftande, tycker Tua.
– Man får vara med om otroliga saker! En del som inte har varit kontaktbara på flera år börjar rätt vad det är att röra på munnen och öppna ögonen, utbrister hon.
– Det är väldigt stort och det är musiken och sången som får det här att hända. Det är ett fantastiskt jobb jag har, fortsätter hon entusiastiskt.

"Långtidsminnet verkar sitta väldigt starkt"

Tua påpekar att hon inte är expert på demens men att hon tror att även om närminnet försvinner så verkar långtidsminnet sitta väldigt starkt och just därför är det många äldre som minns sånger de hört eller sjungit i unga år. Tua tar sin egen mamma som exempel. Hon blev en helt annan person när hon insjuknade i demens.

– Men när hon sjöng blev hon sig själv igen och kunde verser vi inte ens visste att hon kunde, säger Tua.
– Hon mindes inte vad hon åt till lunch men kunde sjunga hela "Tryggare kan ingen vara", fortsätter hon.

Vill samla även vänner och anhöriga till deltagarna

Sångstunderna brukar också minska oro och stress hos deltagarna. Tua hoppas på att kören ska växa och hon skulle gärna vilja samla även vänner och anhöriga till deltagarna vid något eller några tillfällen. Även yngre med demens vill hon nå då man kan drabbas av sjukdomen redan i 45-årsåldern, och då brukar ju ens umgänge ha fullt upp med arbete under dagtid. Någon utflykt framöver blir det kanske också. Projekt Salome bedrivs även i Alingsås under ledning av Marita Johansson.

Text och foto: Teresia Jansson

Skriv ut