En kärleksfull miljö får barn i utsatthet att blomma ut

På den lilla ön i Göteborgs norra skärgård är bilden att de flesta har det gott ställt, men bakom kulisserna brottas en del med social och även ekonomisk utsatthet.

– En del har svårt att ställa mat på bordet, men det kan vara svårt att berätta om det i det här sammanhanget. Det gör ont att vara utsatt när alla andra verkar ha det bra. Tyvärr prioriterar många att hålla fasaden framför att visa hur de egentligen har det och hur de mår, säger Maria Dubari, kårledare för Hönökåren.

”All förändring börjar med goda relationer”

För att kunna inkludera de barn och unga som lever i social och ekonomisk utsatthet håller Maria och hennes team aktivitetskostnaderna så låga som möjligt. Och för den som inte kan betala alls brukar det alltid lösa sig.
– Vi stänger inte ute någon. För oss handlar det inte om att bygga en fin verksamhet, utan om att bygga relationer. Vi vet att det är där förändringen börjar – oavsett vad man kämpar med, säger Maria.

Olikheter blir en styrka

Maria Dubari möter dagligen barn och unga med adhd, social ångest och en hel del andra utmaningar. Som kårledare har hon fått vara med och se något väldigt vackert växa fram: en stark gemenskap där barn och unga med olika behov och bakgrunder får utrymme att utvecklas i sin egen takt.

– Det är så fint att få se barn och ungdomar blomstra i de gåvor vi tror att Gud har lagt ner i dem. Vi bygger grupper där olikheter blir en styrka, inte ett hinder, förklarar hon.

Mötet med ett barn eller ungdom börjar inte sällan med en matkasse till familjen i en utsatt situation. Det kan i sin tur leda till en inbjudan till en grillkväll eller annan aktivitet.

– Vår förhoppning är ju att den akuta hjälpen ska leda vidare till något mer, säger Maria.

Den tystlåtna flickan som vågade ta plats

Många barn och unga på Hönö brukar berätta att Frälsningsarmén är den första platsen där de har känt att de får vara sig själva och bli sedda. I en kärleksfull miljö, där gemenskap går före prestation, kan de kliva fram ur skuggorna.
– Att se någon blyg person gå från tystnad till att stå på scen och skratta – det är för mig ett mirakel. Det är just därför vi gör saker för barn och unga – för att det ska kunna blomma ut och våga ta plats, säger Maria entusiastiskt.

Maria berättar om en ung tjej, som hon lärde känna genom en julhjälpsinsamling. Under lång tid sa flickan ingenting, och hon höll sig hela tiden i bakgrunden för att undvika kontakt. Men genom regelbundna besök, inbjudningar och uthållig närvaro hände något.
– Jag glömmer aldrig under en samling vi hade, när hon plötsligt gick upp på scenen, deltog i charader och hade till och med planerat ett skämt med salt i mitt kaffe. Det var en så påtaglig förändring i hela hennes beteende, äsger Maria.

”Värme, glädje – och något gott att äta”

Maria återkommer ofta till hur viktig den kravlösa gemenskapen är för barn och unga.

– Vi möter unga som kanske aldrig blivit sedda. Vår uppgift är att visa att de är älskade, värdefulla och viktiga. Inte för vad de gör – utan för vilka de är.

När de meningsfulla aktiviteterna inte finns där hamnar barn och unga lätt i destruktiva sammanhang i stället. För Maria Dubari är det därför viktigt att skapa en ”positiv motkultur”.

– Det är oftast när man inte vet vad man ska göra som man gör något negativt. Det är därför det är så viktigt att vi finns där – med värme, glädje och något gott att äta.

Lukas Berggren