Julia har många bollar i luften
Pionjär entreprenör med späckat schema. Julia Adolfsson, barnkonsulent inom Frälsningsarmén, har full fart framåt. Hon lever för andra och har Jesus i centrum. Vi möts i utsatta Järvaområdet i nordvästra Stockholm där hon sprider kärlek och bygger relationer.
— Åh, det där är våra kids, utbrister Julia Adolfsson glatt under en promenad i Stockholmsförorten Husby.
Hon stannar till och växlar några ord med de två killarna och tjejen som alla ser ut att vara i tioårsåldern. Själv är hon 28 år och nationell barnkonsulent inom Frälsningsarmén. Här i Järvaområdet har hon varit med och arrangerat aktiviteter två år i rad för barn i åldern 9-12 år. Sommarkul som dessa veckor har kallats blev snabbt en succé som förra året samlade över 70 barn och nu i somras det dubbla.
Det är en mild septembereftermiddag och den svala höstvinden griper tag i Julias långa hårsvall som hänger ner över den svarta polon. De snälla grön/blåmelerade ögonen glittrar i solgasset. Julia har nu arbetat i sex år för Frälsningsarmén efter att hon flyttat upp till Stockholm från lilla Rockneby norr om Kalmar. När hon slutfört sina studier i musik på dåvarande Betel Folkhögskola såg hon en platsannons där kåren (församlingen) i Södertälje sökte en barnmusikkonsulent.
Drömjobbet – barn, Jesus och musik!
— Jag ringde mamma och sa att jag hade hittat mitt drömjobb med kombinationen av det bästa; barn, Jesus och musik, utbrister Julia med ett stänk av småländska i dialekten.
Hon är gladlynt och lättsam med en ödmjuk framtoning men det är tydligt att hon vet vad hon vill i livet. Själv beskriver hon sig som kärleksfull, energisk, tacksam, hängiven och kreativ. Som barn lekte hon inte med Barbie utan stod hellre utanför Ica och sålde blommor som hon plockat, egentillverkade smycken, våfflor och saft och leksaker hon slagit in som hemliga paket. Idag har hon eget företag vid sidan av anställningen där hon erbjuder olika kreativa tjänster. Julia kastar sig gärna in i nya sammanhang, skaffar sig den kunskap hon behöver för uppgiften och testar sig fram. Föräldrarna skildes när hon var fem år, något hon upplevde som väldigt jobbigt då hon hamnade i kläm. I början förstod hon inte riktigt vad som hände.
— Men i sjuårsåldern kom det i kapp mig att jag alltid skulle ha två hem och jag valde att bo varannan dag hos mamma och varannan hos pappa för att slippa sakna dem så mycket, berättar Julia.
Har hängt med Jesus sedan 14-årsåldern
— Och jag var högpresterande i skolan för att få bekräftelse både där och hemifrån så jag gick ut grundskolan med toppbetyg i alla ämnen, fortsätter hon. Julia växte inte upp i något kristet hem men när hon som elvaåring var med sin far på en grillfest hamnade hon mittemot Rocknebys frikyrkopastorspar och söndagen därefter gick Julia själv på gudstjänst där.
— Jag kände mig väldigt välkommen och fick mycket kärlek och bekräftelse och de bad för mig. De gav mig tidigt ansvar för söndagsskolan och jag kände mig viktig, delaktig och behövd, berättar hon. Två år senare åkte hon på ett kristet läger i England och det var då hon tog emot Jesus på allvar.
— Jag minns att under lovsången kände jag att jag verkligen menade det jag sjöng, att jag tror på detta, this is real! Jag döpte mig när jag var 14 och jag har hängt med Jesus sedan dess, Jag hade ju levt livet både utan och med Jesus och jag ville inte leva utan honom, förklarar Julia.
Att hon fick ta mycket ansvar både i församlingen och hemma tror hon lade grunden till att hon idag tar sig an många saker samtidigt och alltid har inställningen ”Jag fixar det!”. I 20-årsåldern hade hon mer än fullt upp med låtskrivarstudier på universitetet, arbete som elevassistent samtidigt som hon var ideell ungdomsledare i kyrkan. Efter en tid kände hon hur hjärtat började banka oroväckande snabbt, hon hamnade på akuten och blev tillsagd av läkarna att ta det lugnare.
— Men jag föredrar ett högt tempo och gillar att ha flera bollar i luften. Jag är rastlös och har jag inte något att göra under en timme så startar jag ett nytt projekt, skrattar hon. Idag känner hon av när hon behöver dra i handbromsen men hennes återhämtningsprocesser är korta.
Når de yngre i förorterna
Tack vare hennes driv ökade deltagandet bland barnen på kåren i Södertälje märkbart under hennes tre år där. På kårens fritidsgård Con Dios mötte hon och pojkvännen Jonathan unga med olika bakgrund och nationaliteter. Det lade en bra grund inför nästa uppdrag då Julia arbetade i söderförorten Vårby gård där Frälsningsarmén erbjuder fotbollsträningar och annat inom integrationsverktyget FFA, football for all.
— Frälsningsarmén kan ha svårt att nå yngre men i utsatta områden har vi märkt att det inte alls är det. Det är bara att hänga upp lite ballonger så kommer barnen springandes. Jag tror vi ska satsa mer i förorterna, förklarar Julia.
Hon tänker att det delvis kan bero på att det inte finns så stort utbud av fritidsaktiviteter i dessa trakter. Hon har själv spelat fotboll sedan åtta års ålder. På den konstgräsbeklädda fotbollsplanen omgiven av höghus i rostrött och gult trixar hon med läderkulan så att knäna tittar fram genom revorna i de ljusblå jeansen.
— Jag gillar inte att gymma eller springa men när jag spelar fotboll märker jag inte att tiden går, säger hon.
Socionomstudier och jourhem
Roligast under dessa år tycker hon det har varit att få stötta andra barn- och ungdomsledare och att möta energin från alla barn och se dem växa ger henne mycket tillbaka.
— Ju fler vi kan ge Jesus till i tidig ålder, desto bättre. Kan vi hjälpa barn att bli trygga så slipper vi laga så många vuxna sen, påpekar hon.
— Jag brinner mest för de barn som hittills aldrig satt sin fot i kyrkan för att jag själv inte kommer från ett kristet hem men blev medbjuden till kyrkan och fick möta Jesus där, fortsätter hon varmt.
Idag gläds hon över att tiden inom Frälsningsarmén har lett till socionomstudier och att hon som jourhem har börjat ta emot akutplaceringar av barn och unga.
— Så mycket har mitt hjärta börjat slå för de utsatta och de marginaliserade områdena, understryker Julia, och tillägger att hon tror på Frälsningsarméns helhetssyn angående en människas behov av ”soppa, tvål och frälsning”.
Vill verka lokalt – face to face med barnen
Lokalen som var utgångspunkten för sommaraktiviteterna ligger mitt i bostadsområdet i Husby och på väg dit dyker olika klungor med barn upp som Julia hejar på och småpratar med.
— Blir det Sommarkul nästa år?, undrar en trio med afrikanska tjejer hoppfullt.
— Ja, vi ska försöka ordna det, lovar Julia och ler.
Det är tydligt att Frälsningsarmén har gjort avtryck här. För att bygga vidare på de relationer som skapats planerar man att hålla öppet en kväll i veckan till att börja med för att erbjuda gemenskap, fika och läxläsning. Julia önskar att hon kunde lägga större delen av sin tid här och trots att hon bor i åtråvärda Skanstull på Södermalm funderar hon på att bosätta sig i Järva.
— Jag längtar efter att få verka mer lokalt och vara face to face med barnen, understryker hon.
Gud säger: ”Ta min hand, så går vi!”
Julia är med i ledningsgruppen för Frälsningsarméns pionjärarbete och en dröm sedan fem år tillbaka är att starta en kår eller ett ungdomscenter här. Hon funderar på att kanske satsa på andras barn snarare än att skaffa biologiska och att eventuellt bli familjehem med långvariga placeringar.
— Man blir så bunden när allting kretsar kring den egna familjen och jag tänker att det finns så sjukt många andra barn som behöver min tid, menar hon på. Hon nämner en profetia hon fick i kyrkan som 14-åring som löd: ”Du kommer svepa fram som en sandstorm på ställen som är andligt döda för att sprida liv.”
— Jag ramlade i golvet för den helige Andes närvaro var så stark och när jag lyssnade på den profetian igen för något år sedan så började jag gråta för det kändes som om den bekräftade allting i mitt liv, säger Julia engagerat.
— Och på senare år har jag nästan fysiskt känt hur Gud har sagt till mig: ”Ta min hand, så går vi!” avslutar hon.
Text och foto: Teresia Jansson
Fakta - Julia Adolfsson
- Ålder: 28 år.
- Bor: I en tvåa i Skanstull, Stockholm.
- Familj: Föräldrar, en lillebror, pojkvän.
- Sysselsättning: Barn och ungdomskonsulent, regionalt och nationellt, inom Frälsningsarmén, socionomstuderande, egen företagare inom sång, foto, film och layout.
- Fritidsintressen: Fotboll, pingis, sjunga.
- Läser helst: De enda böckerna nu är Bibeln och studielitteratur.
- Favoritbibelord: I Johannes brev 3:1: ”Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också.” (SFB) Församlingstillhörighet: Heart Stockholm, ett upprättelsecenter i samarbete mellan Heart of Evangelism och Frälsningsarmén med flera.
- Motto: ”Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about, be kind!”
- Blir glad av: Att leda team, berätta om Jesus, roadtrips med hög musik, sol, godsaker, när min kille bjuder mig på mat.
Artikeln är publicerad i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 5 - 2021