Hon överlevde uppväxtens våldsamheter

Regola lyfter ansiktet mot solen. Hon har ett svart linne, grått hårband och tonade glasögon. Fåglarna kvittrar runtom oss. Den småländska 50-åringen har lätt till ord och även ett och annat mustigt skratt. Men livet har långt ifrån varit lätt.

När hon var tio år fick familjen under traumatiska omständigheter fly från Regolas våldsamma pappa och under 25 år levde hon med skyddad identitet. En bra bit upp i åren utreddes hon och fick flera diagnoser, bland annat ADHD. Till det kom en utbrändhet och sjukskrivning. Nu lever hon på sjukersättning.

"Pernilla har puffat mig framåt trots min sociala fobi"

Under en lång tid har Regola varit aktiv inom Frälsningsarmén i Nässjö, där den sociala verksamheten som då leddes av Pernilla Svedman kommit att betyda massor för henne. Ja, nästan allt, menar hon.

— Pernilla var min räddande ängel, säger hon med eftertryck. Hon var så bra för mig och fick mig att se saker på ett nytt sätt. Jag har social fobi och stort behov av kontroll men hon har puffat mig framåt, så att jag vågar mig förbi mina hinder.

Tunga rosor prunkar i bakgrunden när vi samtalar. Barnbarnens skratt hörs från leken i närheten och Regola spanar lite efter dem och de två döttrarna. Hon har även en son och ska snart bli farmor, berättar hon stolt.

Hjärtsvikt satte stopp för volontärarbetet

Av Frälsningsarmén har Regola fått mycket hjälp när livet farit hårdhänt fram mot henne. Hon tycker mycket om den mänskliga atmosfären i kyrkan, med sitt rika arbete både inom barn-,  ungdoms- och musikverksamhet men också inom socialt arbete och bland äldre. Här har hon själv tidigare volontärarbetat flera dagar i veckan. Men en ny diagnos för hjärtsvikt satte i coronatider stopp för Regolas jobbtimmar, eftersom hon plötsligt befinner sig i riskgrupp.

— Jag mådde så dåligt av att förlora mina rutiner! säger hon med en rysning. På grund av hjärtfelet tog de bort min ADHD-medicin vilket gör mig trött och förvirrad. Jag fick panikångestattacker av att bara gå hemma men har nu medicin för det istället. Och gratis medberoendesamtal. Så nu är det lite bättre, suckar hon.

Tjejgrupp med varm gemenskap och föreläsningar

Regola berättar om tjejgruppen på Frälsningsarmén, som kommit att betyda massor för henne under åren. Gruppen startades av Pernilla som snappade upp att behovet fanns.

— Vi som startade då höll på i sex år! Två timmar varje fredag sågs vi. Vi hade olika teman och talade till exempel om hur man är som förälder utifrån ett föräldramaterial. Det var väldigt bra, säger Regola.

Till tjejgruppen kom även föreläsare som berörde olika teman och tillsammans har de gjort studiebesök, gått på bio eller restaurang och hjälpt till vid flera av kårens olika aktiviteter, som paketinslagning inför julen. Tidigare har det inte funnits så många vänner eller förtroliga relationer i Regolas liv men med tjejgruppen på Frälsningsarmén hände något.

— Ja verkligen! säger hon. Här har jag fått vänner som man kan lita på. Den sociala biten är viktig, vi stöttar och peppar varandra.

Glad över Frälsningsarméns familjeutflykter

Innan coronautbrottet deltog Regola även på kårens heldagsutflykter två gånger per år. En härlig upplevelse för den som aldrig haft råd att åka någonstans, och att hon fått ta med familjen gör det ännu bättre. I fjol for hela gänget till Ölands djurpark.

— Frälsningsarmén är så bra! Människor får all möjlig hjälp  - tänk att jag fick mina glasögon tack vare dem, säger hon och tillägger att hon vanligtvis har svårt att be om hjälp.