Från självmordstankar till livsglädje

– Efter allt jag har gjort, sett och uthärdat i livet så tror jag att Gud vill göra något stort genom mig, säger Carolina Toledo Siozon.

– Jag har haft så mycket ensamhet, död, sorg och misär och alldeles för mycket har blivit stulet ifrån mig så nu har jag min revansch, fortsätter hon.

Uppväxt präglad av missbruk och självmord

Hon är idag 39 år, fyrbarnsmor och frälsningssoldat i kåren Home i Sundbyberg. Hon läser till diakon och jobbar deltid med social omsorg inom Frälsningsarmén. Drömmen är att stötta andra som liksom henne haft det tufft i livet och bär på trauman. Hon har själv vuxit upp med en mor som var glad i flaskan och stamgäst på kvarterskrogen.

– Jag kände mycket skuld och skam och har fått en känslighet för andras sinnesstämning på grund av det, säger Carolina.

Som sjuåring blev hon vittne till hur mammans man hängde sig och några år senare tog hennes storebror livet av sig.

– Min bror var mitt allt och den som gjorde att jag slapp känna mig ensam. Allt som hände utsatte mig för akut stress, förklarar Carolina som kom att döva sin smärta med alkohol, droger och sexuella relationer.

– Jag var fylld av hat, vrede och hämnd och eftersom jag var sårad ville jag att andra skulle vara det med, fortsätter hon.

Barnatron gav trygghet

Hon mådde så pass dåligt att hon i tonåren klippte kontakten med sin mor men fick vid ett tillfälle för sig att hon skulle ringa henne. Carolina fick då veta att mamman dagen innan hade suttit i soffan, hållit i korset hon bär runt halsen och gråtit. Hon hade bett till Gud att dottern skulle höra av sig och att relationen skulle återupprättas. Trots misären i barndomshemmet fanns traditionen att be kvällsbön tillsammans så Carolina fick på så vis med sig en barnatro.

– Jag har alltid känt att Guds närvaro, omsorg och frid har beskyddat mig. Det är han som har hållit mig vid liv och jag har varit omgiven av troende och bedjande människor utan att jag vetat om det, påpekar Carolina.

Änglavakt vid olyckan

Hon nämner en mopedolycka i Thailand januari 2012 då hon iklädd endast bikini kraschade rakt ner i ett dike. Både hon själv och hennes kamrat insåg att hon måste ha haft änglavakt eftersom hon undkom med enbart skrapsår på kroppen. Några dagar tidigare hade Carolina släppt upp en svävande lykta i skyn och önskat sig en nystart i livet.

– Jag reste mig och tittade upp mot himlen och sa: ”Jag vet att det var du som räddade mig Gud. Jag kommer tjäna dig hela mitt liv!”, berättar Carolina.

Dock dröjde det till oktober samma år innan hon till fullo tog emot Jesus i sitt hjärta. Först följde en smärtsam period då hon på grund av såren från olyckan inte kunde arbeta i restaurangbranschen som hon brukade. Hon stod utan inkomst och kunde inte betala räkningarna, än mindre bo kvar i sin lägenhet. Hon var besviken på samhället och isolerade sig. Men så en augustidag fick hon syn på en man i tunnelbanan.

– Han var vacker som en ängel. Det var kärlek vid första ögonkastet, helt sinnessjukt, utbrister Carolina som inte kunde slita blicken ifrån honom.

Makens plötsliga död

Det slutade med att de började prata och bytte nummer och snart var de oskiljaktiga. Det visade sig att Daniel, som han hette, var kristen och aktiv i en frikyrka och nu började även Carolina engagera sig där. På dagen ett år efter första dejten gifte de sig och snart kom deras första barn till världen.

Men lyckan varade inte länge. En morgon år 2015, när dottern var ett år och åtta månader gammal och Carolina var gravid med parets son, hade Daniel gett sig iväg till jobbet på en byggarbetsplats. Den dagen hade Carolina en kuslig känsla inombords och hade därför svårt att äta. När hon hör ambulanssirener ute på motorvägen i Solberga stannar hon upp. Hon anar att något inte är som det ska och försöker få tag på Daniel utan framgång. Snart ringer frun till hans chef och meddelar att Daniel har fallit från ett fönster och strax därefter får Carolina dödsbeskedet av Polisen.

– Jag skrek rakt ut, kräktes och svimmade, säger Carolina och tiden som följde var hon i chock och åkte in och ut från sjukhuset på grund av sitt mående.

–Men jag fick ett otroligt stöd från kyrkan, pastorerna och dem jag hade runtomkring mig och det kommer jag vara evigt tacksam för, fortsätter hon.

En kvinna som fanns vid hennes sida blev en slags mentor och hon undervisade också Carolina i Guds ord och om bön.

– Hon var fantastisk och där lades grunden till den kärlek jag har för Jesus idag, förklarar Carolina.