Mattias tog kampen mot droger och hemlöshet
Mattias växte upp i en miljö där våld och droger var vardag. När hans mamma dog som 15-åring stod han ensam kvar och ett liv av hemlöshet, missbruk och fängelse följde. I dag, 49 år gammal, arbetar han med att lära sig känna känslor och bygga ett liv som håller, med stöd från Frälsningsarmén.
Mattias har vid 49 års ålder äntligen kommit in i drogfrihet och ska snart få en egen lägenhet. På Midsommarkransen motivationsboende för män med beroendeproblematik har han får mycket hjälp, stöd och förtroende på vägen. Foto: Kerstin Tillenius
Mattias växte upp på Söder i Stockholm, i ett hem där alkohol, droger och våld var vardag. När han ville visa känslor blev han mött av faderns hot.
– ”Ledsen? Jag ska ge dig något att vara ledsen för”, sade farsan ofta, minns Mattias.
– Därför stängde jag av allt vad känslor hette, fortsätter han.
Redan som barn provade han själv droger som kunde ligga öppet hemma. Senare blev amfetamin, kokain och LSD en del av hans verklighet. Samtidigt växte en rastlöshet som långt senare visade sig vara en ADHD-diagnos.
Mattias mamma försökte skydda honom så gott det gick, jobbade och slet inom vården, men blev tidigt sjuk och dog när Mattias bara var 15 år. Plötsligt stod han ensam, tvungen att klara sig själv. Han hamnade på gatan.
– Det bästa jag hade var min mamma. Resten var bara skit. Och nu var hon borta, säger Mattas och ser ut genom fönstret.
”Det svåraste var ovissheten, att inte veta var man ska sova”
Hemlöshet och ständig rörelse
Nu blev hemlösheten ett återkommande mönster. Stockholm, Göteborg, Köpenhamn, Oslo – städerna byttes mot varandra i jakten på en plats att sova på.
– Det svåraste var ovissheten, att inte veta var man ska sova, säger Mattias.
Nätterna handlade om att överleva kyla och rädsla. Ibland gick han 70–80 000 steg på ett dygn, och för att orka med kylan behövdes alkohol.
– Du kan inte sova annars, förklarar han.
Mattias anpassade sig för att överleva. När han blev av med ett boende sade han inget, utan gick bara ut genom dörren.
Våldet fick honom att tänka om
En kväll ingrep Mattias när en kvinna blev misshandlad på en pub. Han stoppade mannen, men tappade kontrollen. Mannen fick livslånga skador och Mattias dömdes till fängelse. Flera år senare sökte han upp samme man.
– Det var fruktansvärt jobbigt. Men han förlät mig och sade att om jag inte ingripit kunde kvinnan varit död eller lika skadad som han själv, säger Mattias med låg röst.
Men det blev ett avgörande som skulle förändra hans liv.
– Jag vaknade en morgon och tänkte: Nu räcker det med drogerna!
Texten fortsätter nedan
Vändpunkt hos Frälsningsarmén
Mattias fick en plats på Frälsningsarméns motivationsboende, för män som vill ha stöd mot ett liv utan droger, där han bor nu för andra gången. Här mötte han människor som verkligen såg honom. Han får en stabil social gemenskap, träning och hjälp med praktiska saker – till exempel i kontakt med myndigheter, vården och andra samhällsinsatser.
Att arbeta med känslor är det svåraste. Hos psykologen får han uppgifter som tvingar honom att reflektera och bearbeta upplevelser och känslor han undvikit i nästan tre decennier.
– Det är skitjobbigt, säger Mattias rakt på sak.
Agnes som jobbar här är en central figur i hans liv. Hon följer honom i vardagen, stöttar i utvecklingen och ser när han är på väg att tappa fotfästet.
– Snart ska hon följa med mig till Skogskyrkogården. Jag ska lägga blommor på mammas grav. Jag har inte varit där på 28 år, säger Mattias dämpat.
”Ta all hjälp du kan få. Men du måste vilja själv”
Ett nytt liv, dag för dag
Nu som drogfri väntar nästa steg: en egen liten lägenhet. Han ser fram emot att kunna stänga dörren om sig, laga mat, vara ifred. Visst finns en oro över att bo helt ensam, utan Midsommarkransens dagliga trygga kontaktnät. Det är inte enbart enkelt att få ett eget hem.
– Klart det finns en rädsla. Men jag ska inte göra samma misstag igen, slår han fast.
Mattias planerar inte långt fram, utan tar livet tre dagar i taget. Målet är ett jobb – kanske att hjälpa andra som här på Frälsningsarmén – och att må bra. Han säger att han redan har förändrats massor.
Till andra i liknande situation säger han att vägen tillbaka inte är enkel. Att byta handläggare, socialsekreterare eller vårdinstans många gånger kan vara dränerande, men han har lärt sig att stå upp för sig själv.
– Ta all hjälp du kan få. Men du måste vilja själv, betonar Mattias.
Flyttar förhoppningsvis till sonens gård
Trots alla tunga erfarenheter har Mattias bra kontakt med sin vuxne son, som bor i Australien på en gård och snart ska bli pappa.
–Drömmen är att flytta dit en dag, säger Mattias och lyser upp. ”Du är så välkommen farsan!” säger sonen. Det känns riktigt bra.
Text: Carina Tyskbo
Foto: Kerstin Tillenius
Vårt arbete för personer i hemlöshet ›
Vi erbjuder boende, mat, kläder och långsiktigt stöd för att skapa vägar ut ur hemlösheten.
Vårt arbete för personer med missbruk ›
Människor med alla typer av missbruk får hjälp hos våra institutioner och i öppenvården på flera platser i landet.
Boenden för personer i hemlöshet ›
För den som är hemlös har vi stöd- och akutboenden, utslussningsboenden och även skyddade boenden.