Hjälp familjer i utsatthet - ge din gåva nu

För Beth är Frälsningsarmén som ett hem

När Beth förlorade sin make fick hon mycket tröst i sorgen av Frälsningsarmén. Hon kommer till kåren i Västerås nästan varje dag och blir alltid upplyft av att delta. Här får hon känna gemenskap och glädje men också ge ut av sin tid, kraft och tro till andra.

När 74-åriga Beth Larsson flyttade till Västerås för ett antal år sedan blev det vännen Kristina som förde henne till Frälsningsarmén. Och där blev hon kvar.

– Jag föll för er, berättar Beth leende om när hon första gången besökte Önskesången på Frälsningsarmén i Västerås.

Stöd i sorgen efter maken

När Beths make en tid senare dog betydde Frälsningsarmén extra mycket.

– Dåvarande kårledarna Arne och Christina Vauhkula gav mig ett så stort stöd i sorgen. Och gemenskapen och sångerna talade direkt till mitt hjärta, minns hon.

För att hålla sin tro vid liv betonar Beth vikten av att vara med i en kristen gemenskap. Genom hemgruppen som ses varannan vecka i ett par timmar, har hon fått växa tillsammans med de andra.

– Hemgruppen ger inte bara tro utan också trygghet. Där kan vi dela saker vi undrar över. Ingen fråga är för dum när vi diskuterar Bibeln, det är jätteviktigt att få känna. Sedan går man hem och funderar på det.

Älskar sjunga lovsång

Att få komma till gudstjänst och sjunga lovsång är också livsviktigt för Beth. Hon sjunger gärna högt, även om hon tycker sångrösten är ganska ordinär.

– Jag brukar cykla och sjunga tills jag kan dem utantill. Hoppas jag inte skrämmer någon, säger hon och skattar.

Men Beth har inte bara fått ta emot inom Frälsningsarmén. Att få vara med och ge till andra betyder mycket. Under pandemin när många kyrkor stoppade sina fysiska träffar deltog hon i pilgrimsvandringar och besökte äldre som inte kunde gå ut.

– Det var fantastiskt. Jag fick vara ett ljus för andra och känna Guds närvaro. Vi ringde upp utifrån och stod nedanför balkongerna och talade och sjöng med de äldre, berättar hon.

”Jag lyfts varje gång jag kommer hit”

Hon har även hjälpt till att organisera kårens tidigare omtyckta kvinnofrukostar, där hon tillsammans med både anställda och frivilliga ordnade fikat och ledde andakter.

– Att få ge av min tid och kraft till andra stärkte också min egen tro, förklarar hon.

När Beth reflekterar över vad Frälsningsarmén betyder, säger hon bestämt:

– Jag kliver upp på morgonen för att komma hit! Jag lyfts varje gång. Och trots att jag gärna vill hjälpa till ännu mer har jag blivit påmind om att jag är viktig precis som jag är, säger hon och utstrålar glädje.

Gud ser till varje människa

Beth har en fast tro på både Gud och människan. Gud sår i våra hjärtan, och vi får vara en del av hans plan varje dag. Och även om hon mött utmaningar i världen är hon övertygad om att Gud ser till varje människa.

– Jag hoppas bli ännu starkare i min tro. Och att relationen med Jesus bara blir djupare och djupare, avslutar Beth.

Text och foto: Carina Tyskbo