Ta reda på vem Gud är
”Gud är inte som alla andra - Gud är den ende! Inte heller du ska vara någon annan än den Gud tänkt att du ska bli. Min erfarenhet är att Gud inte kan fås på formel. Inget i mitt liv har jag kunnat förutse utgången av.” Läs Nicolaj Vollburgs väg till Gud.
Nicolaj Vollburg vid pianot. Foto: Teresia Jansson
Jag har förmodligen samma erfarenhet som de flesta människor på jorden, att mina minnesbilder av de första dagarna och veckorna i livet är ordentligt höljda i dunkel.
Forskningen har genom tiderna haft olika åsikter om när en människas livsresa börjar och från vilken ålder tanke, minne, hörsel och känsel formas till det vi kallar vårt ”jag” men Bibeln skänker annat ljus åt saken: ”Herren kallade mig redan i moderlivet, han nämnde mitt namn redan i min mors sköte”, säger profeten Jesaja (Jes 49:1). Alltså började min väg med Gud långt innan jag själv var medveten om den. Det är vittnesbördet om vem Gud är som fått mig att senare i livet förstå vem jag är.
Hur jag trodde att omvärlden ville ha mig
Jag föddes in i en familj som på alla sidor länge kantats av människor med erfarenheten av ett före och ett efter Kristus. Människor som med alla till buds stående medel försökt forma både liv och mening på egen hand men som kommit fram till slutsatsen att ett sådant liv inte är värt namnet. Människor som upplevt förmånen att kapitulera inför levande Gud och fått erfara hur Guds tankar och Guds längtan manifesterats i deras liv. Inget har fascinerat mig mer än dessa berättelser och inget kan vara mer värdefullt att minnas när jag försöker förstå min egen väg med Gud.
Jag har aldrig varit som alla andra - och det är ok! Jag skulle aldrig vilja vara någon annan än den Gud tänkt att jag skulle bli. Men det skulle ta många år innan detta landade i mig. Jag gjorde åtskilliga flyktförsök från den Guds avbild till vilken jag var skapad, och försökte nå en förvanskad självbild som i mitt tycke stämde bättre överens med hur jag trodde att omvärlden ville ha mig.
Brottades med min egen livsberättelse
Vittnesbördet om vem Gud är blev till slut så påtagligt att även jag fick ställa mig i ledet av dem som kapitulerat inför Guds mål och mening. Jag har ingen tidpunkt eller dag att hänvisa till när det gäller min livsvändning. Mitt vittnesbörd rymmer inte en livsberättelse fylld av droger, kriminalitet, hemlöshet eller missförhållanden. Snarare kan jag berätta om erfarenheten av att vara ett högt älskat barn och föremål för mångas omsorg och omtanke trots inte alltid de bästa omständigheter.
Men även jag kom fram till en punkt i mitt liv när min omvärlds erfarenheter eller upplevelser av Gud inte var tillräckliga för mig. Jag var tvungen att göra mina egna val, fatta mina egna beslut och brottas med min egen livsberättelse, vilket skulle visa sig bli både svårt och ibland smärtsamt.
Min erfarenhet är att Gud inte kan fås på formel. Inget i mitt liv har jag kunnat förutse utgången av. Inget har jag kunnat ta för givet eller komma fram till på egen hand - det är som om den förmågan har lyst med sin frånvaro under hela livet. Under skoltiden verkade inget av kunskap fastna och perioden utmärktes av bekymrade lärare och mobbande jämnåriga.
Pianolektionerna som blev min kallelse
Plötsligt fick Jesajaorden nytt liv, mitt i vardagen. På höstterminen under första året på högstadiet ställde musikläraren frågan till klassen om någon skulle vilja börja spela något instrument. Efter att ha räknat upp de instrument som han som musikdirektör hjälpligt kunde traktera fick jag till min förvåning se hur min egen hand flyger upp i luften och ”anmäler” mig till pianolektioner.
Det fanns inget piano i mitt hem men köksbordets perstorpsplatta visade sig alldeles ypperlig för de första månadernas övning. Min kallelses bana hade fått vingar, men det visste jag inte då. Inte förrän flera år senare, när jag under ett samtal fick ta del av en åldrad afrikamissionärs kallelseberättelse, förstod jag att min handuppräckning inför musikläraren egentligen var ett gensvar på Guds kallelse för mitt liv.
Lika oberäknelig som Gud själv har min väg med honom varit. Jag har aldrig kunnat bestämma någon prognos eller göra egna förutsägelser om Gud och hans handlande. Gud är inte heller som alla andra - och det är också ok!
Ungdomsläger på Dyrön – ett spännande steg
Under ”köksbordsperioden” blev jag inbjuden att följa med på ett ungdomsläger till Dyrön. Lägret arrangerades av Elimförsamlingen i min hemstad vilket skulle medföra många spännande steg i min livsvandring. Efter varje morgonsamling, som hölls i ett av kapellen på ön, fick jag möjligheten att vara ensam med ”de 88” en liten stund. Eftersom tiden med ett verkligt instrument, perstorpsplattor i all ära, var begränsad till pianolektionerna på min skola blev dessa morgonmöten oerhört viktiga. Jag kunde inte läsa noter ännu och var helt ovetande om musikens harmoniska benämningar och förvecklingar. Men dessa morgonstunder öppnade en helt ny värld för mig. Stunderna blev längre och längre och Guds närvaro mer och mer påtaglig.
Varje dag avslutades med gröt och kvällsmacka i matsalen, efterföljt av en bönestund. Gud var mycket närvarande varje kväll och vid morgonsamlingarna brukade ledarna fråga om det hade varit någon som fått uppleva något särskilt under bönen föregående kväll. Varje morgon räcktes flera händer upp och vittnesbörden om Gud spreds bland oss. Ledarna förklarade att det som flera av ungdomarna hade fått uppleva var det Bibeln kallar ”andedopet”, hur den helige Ande ”flyttat in” och tagit sin boning i var och en av dem. Återigen blev jag påmind om att Gud inte är som alla andra.
Mötet med den helige Ande
En kväll var det dags. Gröten var uppäten och mackorna avklarade - vi skulle be. Gud var så verklig denna kväll att ingen av oss var det minsta intresserad av vad som skedde runt omkring oss, vi hade fullt upp med att ta emot det som Gud så gärna ville ge oss. Jag registrerade efter en stund att min närmaste vän Magnus hade fått uppleva något alldeles särskilt och snart kände jag hur han lade sin hand på min axel och började be om Guds vidrörande över mitt liv. Det var som om en löpeld strömmade genom mig - helt stilla. Guds ande talade och visade på sitt omisskännliga sätt vem Gud är. Ett nytt bönespråk föddes i vårt inre - ett språk som jag inte kunde förklara eller kontrollera, ett språk bara mellan mig och Gud. Obeskrivligt! Oförklarligt! Oförtjänt!
Nästkommande morgonsamling blev alldeles speciell eftersom jag frimodigt kunde sträcka upp min hand, ungefär på samma sätt som jag hade anmälts till pianolektionerna, och berätta om mitt möte med den helige Ande föregående kväll. Tacksam satte jag mig sedan vid det lilla pianot och samtalade med Gud på ett helt nytt sätt.
Har fått tjäna Gud genom musiken
Efter högstadiet följde fyra intensiva år inför konsertdebuten med en pianoafton i San Francisco och studierna vid Musikhögskolan i Malmö. Under den tiden mötte jag den man som skulle bli min lärare under mina fem år vid högskolan, professor Michal Wesolowski. Till en början skrämde han livet ur mig men snart skulle jag få erfara en obeskrivligt varm och hängiven lärare som var villig att ge vidare allt han själv hade fått ta emot under sitt liv. Han blev för mig något av en rabbin - en lärjunge som gjorde lärjungar. Jag förstod efter ett tag att denne man var sänd in i mitt liv för ett särskilt syfte: att få mig att förstå att det inte går att göra något av gudsvärde på egen hand - Jag tackar Gud för Michal!
Sedan dess har jag under många år haft förmånen att tjäna Gud genom musiken i de mest oväntade sammanhang och fått vara med att se hur Gud upprättat och läkt människor genom att bara lyssna in den helige Andes röst. Det är min erfarenhet att det endast går att bli den man ska vara genom att ta reda på vem Gud är.
Bibeln säger: ”Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot” (Sak 4:6).
Gud är inte som alla andra - Gud är den ende! Inte heller du ska vara någon annan än den Gud tänkt att du ska bli. Gud välsigne Dig!
Fakta Nicolaj Vollbourg
- Ålder: 49
- Bostadsort: Linköping
- Familj: Fru Helena och barnen Alicia, Samuel, Benjamin och Elvira.
- Yrke eller studier: Konsertpianist och dirigent, Officer i Frälsningsarmén.
- Böcker jag gärna läser: Bibeln, biografier och just nu ”The Seven” av René Schlaepfer.
Text: Nicolaj Vollburg, Foto: Teresia Jansson
Artikeln har publicerats i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 1 - 2019
Vill du be till Gud?
Herrens bön eller Fader vår som den är mer känd för att heta, är den mest centrala bönen inom kristendomen. I den nya översättningen heter bönen Vår fader.
Enligt Bibeln var det Jesus själv som lärde ut den här bönen på ett berg i Galileen, som en del av sin bergspredikan. Händelsen beskrivs i Matteusevangeliet (Matteus 6:9-12).
Vår fader
Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet.
Amen.
Vill du gå en alphakurs om kristen tro?
En alphakurs består av tre delar: måltidsgemenskap, föredrag och samtal kring dagens ämne. Ta gärna kontakt med Frälsningsarmén på din ort eller en annan församling, om vi inte finns på din ort.