”När jag slutade prestera började Gud verka”

Mikael Svärd, frälsningsofficer och kårledare för Frälsningsarmén i Mora, sitter på Frälsningsarméns Officersdagar och lyser av entusiasm. Men det har inte alltid varit så. För omkring tre år sedan kunde han ha gått in i väggen. Orsaken säger han till en del beror på att han fastnade i en form för hur det borde vara, i stället för vad kåren och människorna behövde, och vad Gud sade.

Presterade och kände sig utmattad

– Jag presterade officer och kårledare i fyra år tills jag höll på att stupa, säger Mikael ärligt. Jag stod längst fram, predikade och predikade medan gudstjänstdeltagarna blev färre och färre. Redan på måndagen, min enda lediga dag, började jag jobba på nästa söndags predikan, säger han.

Det var först när han vågade släppa taget och göra om ordentligt som något började hända. Både i honom själv och i församlingen.

Ommöblering och fokus på samtal

– Jag tog bort alla stolsrader och satte in fåtöljer och soffor i ring. Plötsligt började vi se varandra i ögonen istället för in i nackarna. Vi började tala med varandra. De som aldrig sagt något började ställa frågor. Och kunde jag inte svara sa jag bara: ”Jag återkommer.'"

I stället för att förbereda en lång predikan varje söndag gick Mikael över till att undervisa, läsa Bibeln tillsammans med församlingen och samtala mer än tala. Det visade sig ge djupare frukt än han anat.

Starkt sug efter att studera Bibeln

– Nu har flera i församlingen egna studiebiblar. De stryker under, följer vershänvisningar  och förstår mer. De säger: ”Det här trodde jag inte! Nu börjar jag fatta vad du har pratat om!'"

Mikael berättar att kåren just nu läser flera bibelberättelser utifrån temat ”Den sista tiden”. Han ser hur besökarna numera förstår mycket mer av exempelvis Uppenbarelseboken eller Daniels bok.

- Och detta sprider sig!  Fler vill ha studiebiblar, så nästa vecka ska jag hjälpa en kvinna att beställa en. Hon har det lite svårare med förståelsen men brukar säga: ”Mikael, du förklarar alltid så bra!”

Flexibel i den helige Ande

När skiftet skedde – från religiöst program till livsnära gemenskap – blev det för Mikael också en personlig pånyttfödelse i relationen med Gud.

– När jag klev ner från mina ”höga hästar” av att vara den som ska producera och veta allt, blev det så mycket bättre! Jag blev mer öppen för den helige Ande och flexibel. Det kunde ju till exempel rasa in folk mitt i en predikan – och då fick jag styra om. Jag är inte längre rädd att tappa kontrollen, säger Mikael och fortsätter:

– För vad är en gudstjänst? Det är ju att vi gör något tillsammans inför Herren. Ofta har vi fastnat i hur det borde se ut i stället, säger han.

Måste inte förvandla en hel kår

Den nya livsstilen har också fått ett konkret uttryck i Mikaels syn på vad hans kallelse faktiskt är.

– Mitt jobb är inte att göra en stor församling. Mitt jobb är att göra lärjungar. En och en.

Han nämner Amir Moghadam, som han gick sida vid sida med under flera år i Mora – tränade, arbetade och reste på missions- och arbetsresor tillsammans med. Nu är Amir själv en hängiven officer på Centrumkåren i Göteborg.

– Det måste inte vara en hel kår som förvandlas. En lärjunge i taget kan bära så god frukt. Det Amir gör idag får jag också vara stolt över, säger Mikael.

Ser fram emot Haparanda-flytt

Snart väntar nya uppgifter högt i norr. Mikael kommer från och med juli månad att vara stationerad på Frälsningsarmén i Haparanda, där han tillsammans med officer Pasi Maikunen och verksamhetsansvarig Marjo Maikunen i Luleå-Haparanda och ska bygga ett team.

– Halleluja - det ska bli underbart! utbrister Mikael och ler brett.

Slutligen delar han ett råd från sitt hjärta, kanske särskilt riktat till andra officerer och ledare som kämpar med att hinna och orka:

– Släpp prestationen och låt Herren leda. När man släpper in Anden händer det saker – men då måste man också vara beredd att följa.

Text: Carina Tyskbo
Foto: Jonas Nimmersjö