Vanessa: Ett andra hem fyllt av glädje

Frälsningsarmén har alltid varit en stor del av mitt liv. Det är inte bara en plats för mig – det är ett andra hem där jag har hittat trygghet, gemenskap och mening. När jag ser tillbaka finns det så många fina minnen, men några av dem betyder lite extra.

Jag minns när jag fick leda min första gudstjänst. Jag var så nervös att jag nästan inte vågade, men församlingen stöttade mig hela vägen. Ingen dömde mig, alla visste att det var min första gång och att jag var spänd. Det stödet betydde så mycket för mig och har fått mig att våga saker jag varit nervös för i andra sammanhang också.

Fredagskvällarna på kåren tillhör också mina favoritminnen. Vi samlades, lekte och hade roligt tillsammans – mörkerkurragömma var min absoluta höjdpunkt. Det här var en tid när jag fick släppa allt annat och bara vara mig själv. Jag uppskattade att få skratta och känna glädje.

Under en period i skolan kände jag mig väldigt ensam. Då blev onsdagsträffarna på kåren min räddning. Det betydde så mycket att komma dit och känna att jag var sedd och att det fanns vuxna som verkligen brydde sig om hur jag mådde.

Nu när jag är hjälpledare får jag chansen att ge tillbaka. Jag ser mig själv i barnen som kommer hit och vill att de ska känna samma värme och gemenskap som jag har fått.

Berättat för: Kiki Broms
Foto: Kayla Ljungblahd

Texten har publicerats i tidningen Stridsropet nr 2 - 2025