Julia hittade tillbaka till tron – och sin plats i Frälsningsarmén

Varför just den här ledarrollen på kåren? 

På senare tid har jag funderat över vilken roll jag ska ha i Frälsningsarmén och vid årsskiftet sade jag till mig själv att ”i år ska jag vara mer aktiv i kåren”. Så det var roligt när jag, två dagar senare, fick frågan om jag ville följa med på skidresa under sportlovet. Det känns som att jag har hittat min plats igen och det är kul hur saker sluts samman. Det är ju sådant, Guds timing, som gör att jag är kristen.

Vad är det bästa med det du gör?

Det är min tur att ge tillbaka men jag får också mycket av ungdomarna och det är även ett tillfälle att få sprida Guds ord. Jag är jätteglad att jag har fått den här möjligheten att vara med och påverka. Jag lämnar alltid en kväll med ett leende på läpparna, jag kan vara trött i kroppen men glad i sinnet.

Vad är den största utmaningen?

Jag önskar att jag hade all tid i världen att vara på plats och hjälpa till. Det är också andra svårigheter och samhällsfrågor idag som man behöver sätta sig in i och försöka förklara och guida de unga igenom.

När/hur upptäckte du att du har ledaregenskaper?

Det kändes väldigt tydligt när jag var sommarkolloledare som 15-åring. Det fortsatte jag med i sex år både i Sverige och USA. Jag har även varit söndagsskollärare och hjälpt till på en förskola. Eftersom mina föräldrar är ledare fick jag tidigt inblick i hur man kan vara ett stöd för andra.

Vad har du lärt dig av ledarskapet på kåren?

Tålamod. Och även om jag har börjat hitta min plats så finns det mer att utveckla, men jag inte vet precis hur ännu.

Vad ser du mest framemot nu beträffande engagemanget i kåren?

Att bygga relationer så att de unga känner trygghet och vågar vända sig till mig. Jag ser också mycket fram emot EYE i sommar för på lägren finns det mer tid att bonda med varandra, det märktes även på skidresan.

Text:Teresia Jansson
Foto: Jonas Nimmersjö