Julgrytan – där evangeliet får kropp
Det är något särskilt med vinterns första kyla som biter tag i kinderna. Den ger en härlig friskhet men påminner oss också om något djupare – om behovet av värme, gemenskap och hopp. Och mitt i detta vintermörker står den där, trofast år efter år: Frälsningsarméns julgryta.
Jag minns första gången jag stod vid en gryta. Det var så mycket mer än en insamling. En förbipasserande stannade, gav en slant, men stannade också kvar. Vi pratade om livet, ensamhet och tro. Det slog mig då att julgrytan inte bara är en plats för gåvor, utan för närvaro. En liten kyrka mitt i stadens brus.
Sedan 1891 har julgrytan varit ett hjärtslag i Frälsningsarméns arbete. Ett initiativ där evangeliet om Jesus inte bara predikas, utan levs. Där tron får konsekvenser; händer och fötter. Där kärleken blir konkret genom alla jultidens insamlade pengar. Men vi ser också att i det lilla, ett vänligt ord, ett lyssnande öra eller en enkel välsignelse – kan något stort ske. Ett frö av tro kan sås, ett hjärta kan öppnas.
”Sedan 1891 har julgrytan varit ett hjärtslag i Frälsningsarméns arbete.”
Julgrytan är också en plats för gemenskap. Volontärer, musikanter, soldater, alla samlas kring ett gemensamt uppdrag: att sprida ljus i mörkret. Och det behövs. I en tid där ensamhet och utsatthet växer får julgrytan vara ett tecken på att någon ser, någon bryr sig, någon tror på en bättre morgondag.
Och bakom varje gryta finns berättelser. En mamma som får råd med julmat. Ett barn som slipper frysa, en äldre man som får sällskap på julafton. Det är dessa liv vi berör och det är därför vi står där. Inte bara för att samla in, utan för att ge hopp, tro och kärlek.
Så när du ser julgrytan i år – stanna gärna upp. Kanske för att ge eller bara samtala. Eller för att bara vara närvarande och lyssna på hornmusiken som ibland finns med. För varje möte vid grytan är en möjlighet att göra skillnad. Tillsammans tänder vi ljus i vintermörkret!
Gud välsigne dig!
Bo Jeppsson, ledare för Frälsningsarmén i Sverige