Kaplan med hjärta för utsatthet

I en miljö fylld av livshistorier om svårigheter, men också av hopp och förändring arbetar Tomas Samuel. Sedan 2017 har han haft sin tjänst på Frälsningsarméns EU-center i Stockholm, som tar emot vuxna personer i utsatthet från många olika länder och bakgrunder.

En kaplan finns där - orkar höra på och erbjuder tröst

Att vara kaplan här innebär att mer officiellt vara den kristna representanten på arbetsplatsen. Kaplanen finns till hands för samtal och stöd, för att lyssna på berättelser om smärta och längtan och erbjuda tröst genom tro och mänsklig närvaro.

— Mitt uppdrag är att finnas där och orka höra på. Jag tror på öppenhet inför svåra frågor, säger Tomas.

Bekräftelse och förbön

I mötet med många olika livsöden är det ofta de stora, existentiella frågorna som väcks, oavsett om personen framför honom är troende eller inte. Varför händer det svåra saker i livet? Hur ska jag orka bära smärtan?

Här blir själavården en plats för trygghet och hopp. Det handlar om att låta den som lider känna sig sedd och bekräftad. Utöver individuella samtal finns också gruppsamtal och förbön, något som uppskattas, särskilt av gäster från Afrika och Mellanöstern.

— Gäster vill ofta att vi ska be för dem i samband med samtalet eller jobbcoachningen, säger Tomas.

Tro på förändring 

Det kristna budskapet förmedlas också genom predikningar i samband med andakter eller gudstjänster på centret. Tomas berättar om hur han helt nyligen talade om missbruk, och hur budskapet landade hos en man som efteråt kom fram och delade sin kamp med sexuell beroendeproblematik.

— Jag hade berättat att vi människor förmår vara väldigt dedikerade – också i ett missbruk. Det gäller att lägga den energin och ambitionen på rätt saker i stället.

Mannen hade blivit väldigt berörd och ville förändra sitt liv. Det ledde till ett samtal om Jesus och en plan för framtiden.

Tomas egen tidigare kamp mot missbruk ger honom särskild förståelse för de människor han möter. Hans tro på förändring är rotad i egna erfarenheter.

— Det är viktigt att erbjuda hopp och inte bara säga ”du måste sluta”. Folk vet själva vad som är fel, men ibland behövs hjälp att hitta en väg ut, förklarar han.

Bygger broar mellan tro och kultur

På EU-centret möts människor med skiftande bakgrund och trosuppfattningar. Här finns kristna, ateister, hinduer, muslimer.

Alla är välkomna, och många kommer hit ofta och har gjort det i flera år. Respekten för varandras övertygelse och tradition är en grundsten i det arbete som Tomas och hans 12 kollegor bedriver. Och även om de är mycket tydliga med sin kristna tro utifrån Frälsningsarméns lärosatser handlar det aldrig om att påtvinga någon, utan snarare om att visa på vägen.

Tomas egen mångkulturella bakgrund, där han dessutom praktiserat både islam och hinduism, gör att han kan möta människor med förståelse och bygga broar mellan tro och kultur. Ofta möts han av skeptiska frågor och tvivel kring den kristna tron. Då är det viktigt att lyssna och föra en öppen dialog utan dömande.

Ett talesätt från barndomen i Egypten har följt honom i livet: ”Om ett barn är hungrigt ger man först mat. Sedan kan man tala om vem som ordnat maten”. Det handlar om att visa kärlek praktiskt, inte bara i ord.

— Många säger ”Jag tror inte på Jesus” eller ”Gud gör ingen skillnad eller bara dömer”. Då försöker jag visa på att vi kanske inte talar om samma Gud, och berätta om den kärleksfulle och rättfärdige Gud jag tror på.

Förvandlade liv

En vanlig arbetsdag på centret är fylld av samtal, planering, administration och stundtals även krävande situationer. Berättelserna kan vara oerhört svåra.

— Vi är tränade att lyssna efter om personen till exempel är utsatt för trafficking, övergrepp eller hot.

Att se förändringarna i människors liv ger Tomas energi och glädje i det ofta tunga arbetet. Han minns särskilt en man från Polen som, efter lång tid av isolering och utsatthet via centret fick hjälp att hitta jobb, bostad och även medlemskap i Frälsningsarmén Homes kår. Stödet innebar en ny start och en möjlighet till ett drägligare liv.

”Gud ger oss kraft att orka”

Samtidigt finns en ständigt närvarande utmaning i att resurserna aldrig riktigt räcker till. Behovet är stort, och ofta måste prioriteringar göras. Men Tomas ser det som sin uppgift att ändå ge allt stöd han kan.

— Det är en utmaning att hinna med alla. Men jag tror att Gud ger oss kraft att orka och att vi verkligen kan göra skillnad, säger Tomas.

Kombinationen av socialt och andligt arbete uppskattas

För att orka hantera det svåra stöttar teamet varandra i regelbundna debriefingsamtal. Tomas märker att hans roll som kaplan ofta ges stor respekt.

— Jag blir en representant för Gud, och då visar man mig en slags vördnad, oavsett egen tro eller inte. Kanske är det därför jag sällan varit i några allvarligare konflikter här, säger Tomas och berättar om de fåtal gånger då människor fått avvisas eller då polis tillkallats på grund av drogpåverkan eller aggression.

Han har själv haft god hjälp av mentorer och ledare inom Frälsningsarmén som hjälpt honom att växa i sin roll. Och han uppskattar hur Frälsningsarmén kombinerar socialt arbete med ett tydligt andligt uppdrag.

Jesus förstår vardagslivets utmaningar

Tomas ser sitt arbete som en helhet där han är en förlängning av Jesus i vardagen. Evangeliet handlar om att visa Jesus i handling, eller terapeut, utan också en medmänniska som hjälper till med allt från myndighetskontakter, att skriva CV och söka arbete. För Jesus är inte bara en historisk figur.

 — Jesus förstår vardagslivets utmaningar. Man ska komma ihåg att han var snickare, en handfast person. Därför kan vi komma till honom med alla våra praktiska bekymmer, säger han och delar hur gäster flera gånger fått konkret svar i form av till exempel arbete – som de sedan varit noga att tacka för.

Teologi, musik och poesi

Vid sidan av sitt kaplanarbete är Tomas engagerad i teologisk undervisning och har en masterexamen med inriktning på islam och apologetik. Nu siktar han på doktorshatten. Drömmen är att få fortsätta utvecklas och fördjupa sin tro – han älskar att undervisa och att förstå Gud mer på djupet. För att orka i vardagen är musik och poesi en källa till glädje.

— Jag spelar arabisk flöjt, säger Tomas och försvinner en stund. När han återkommer är det med en stor låda med olika flöjter.

Strax strömmar musiken och den vemodiga slingan repeteras på arabiskt vis.

— Och så läser jag böcker, fortsätter Tomas senare och skrattar till. Ja, jag vet att det är mitt yrke att läsa och skriva – men jag vilar faktiskt i läsningen också.

Trots att han mött en hel del motstånd i sin frimodiga undervisning på olika plattformar om bland annat islam kontra kristendom, är Tomas fast besluten.

— Att följa Jesus har ett pris, men det är min kallelse och jag är tacksam för den.

Text: Carina Tyskbo
Foto: Teresia Jansson och privat

Artikeln har publicerats i tidningen Stridsropet nr 4-2025