På Frälsningsarméns webbplats används cookies. Cookies som behövs för att webbplatsen ska fungera kommer att sparas i din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies
hämta geoposition

Minnesrunor

De minnesrunor som skickats in (kommit oss till del).

Foto: Unsplash/Andrew Ruiz

May Cronholm, Malmö

Publicerad 2017-11-22

Frälsningsofficeren, fru brigadör May Cronholm, har befordrats till härligheten. Hon avled den 19 oktober i en ålder av 98 år.

May Cronholm föddes i Hälsingtuna socken i Hälsingland, kom tidigt till tro och anslöt sig till Frälsningsarmén i Hudiksvall. Innan May vid 23 års ålder reste till Stockholm för att påbörja sin officersutbildning vid det som då hette Frälsningsarméns krigsskola, hade hon varit affärsbiträde.

Hon gifte sig med Carl Cronholm 1948 och hade dess för innan tjänstgjort vid Frälsningsarméns kårer i Riala, Heby, Hamrånge, Sävsjö, Avesta och Svartvik. Två barn växte upp i familjen Cronholm. Makarna hade bland annat ansvar för frälsningsarmékårerna i Lindesberg, Lycksele, Piteå, Askersund och Rättvik.

Ansvar som ledare följde sedan vid Frälsningsarméns hotell i Göteborg och Norrköping liksom vid ungkarlshotellet i Malmö. Malmö blev makarnas bostadsort även sedan de pensionerats från aktiv tjänst. May pensionerades 1979 och blev änka 1991.

May Cronholm var en skicklig pianist vid Frälsningsarméns kår Malmö 2, vilket bland annat visade sig vid de årligen återkommande musikgudstjänster som Frälsningsarmén i Malmö firade på Malmö stadsteater varje långfredag under en låg följd av år. May gjorde sig känd som en kvinna med sinne för ordning och reda och ett positivt sinnelag. Hon var aktiv och hade många av sina intressen grundade i sin kristna tro och sitt engagemang i Frälsningsarmén. May var en person som bad mycket. Hon läste olika slags litteratur, löste korsord, promenerade och ägnade tid och intresse åt barn och barnbarn. Helst ville hon att det mesta skulle vara som det alltid hade varit men hon var ändå inte rädd att pröva nytt.

May Cronholm saknas närmast av sonen Curt Cronholm och dottern Gun Andersson med familjer, övrig släkt och vänner i Frälsningsarmén. Begravningsgudstjänsten hölls i S:t Pauli mellersta kapell i Malmö den 17 november. Officierade gjorde prästen David Ivarsson och bland annat sjöngs sångerna Tänk när en gång det töcken har försvunnit och De skall gå till den heliga staden.

/Karin Larsson


Bengt Linder, Jönköping

Publicerad 2017-11-06

Bengt Linder, frälsningssoldaten och musikanten, har befordrats till härligheten i en ålder av 71 år. Hans närmaste är hustrun Lilian och barnen Daniel och Jennie med familjer. I föräldrahemmet fanns mamma Ann-Margret och pappa Arne samt storasyster Margareta. Uppväxten i salvationisthemmet präglade Bengt och han anslöt sig till kåren och engagerade sig tidigt som inspiratör och ledare för ungdomsmusikkåren.

Efter avslutad grundskola utbildade sig Bengt till vägingenjör vid Vägverket och blev sin arbetsgivare trogen i 50 år. Vid Frälsningsarméns kongress i Stockholm mötte han Lilian. 1973 förenades de i ett äktenskap som blev långt och mycket lyckligt. Vigseln skedde i Ljungarums kyrka.

Som musikant i Frälsningsarmén var Bengts stämma sällan vakant. Under en period anlitades han som uppskattad medarbetare vid de sommarmusikskolor som musikavdelningen anordnade på riksungdomsgården Dragudden på Värmdö utanför Stockholm. Det här var ett uppdrag som passade Bengt Linder. Hans noggrannhet och omsorg blev en stor tillgång och uppskattades av såväl elever som kollegor.

Som äkta make, familjefar, svärfar, morfar och farfar var Bengt mycket omtyckt. Hans hjälpsamhet visste nästan inga gränser när familj, grannar och vänner frågade om råd och fick hjälp av Bengt. I familjekretsen kunde Bengt också visa upp en humoristisk sida till stor munterhet för både barn och vuxna.

När musikkåren behövde en ledare ställde Bengt upp och fortsatte som inspiratör för gruppen fram till sin död den 27 september. Uppbrottet från denna värld kom hastigt. Våra tankar går förstås till hans älskade familj som förlorat en kär make, pappa, morfar och farfar. Vi saknar Bengt jättemycket även om vår tro säger oss att vi kommer att mötas igen.

Begravningsgudstjänsten hölls på Södra Vätterbygdens kår i Jönköping den 20 oktober där major Mikael Ljungholm officierade, kapten Veronica Wahlström läste ett bibelord, Kristina Jonsson sjöng en solosång ackompanjerad av major Marianne Ljungholm. Dessutom medverkade musikkåren förtjänstfullt under Yngve Nordströms ledning.

Minnet av Bengt Linder kommer att leva vidare i en lång framtid.

/Mikael Ljungholm


Barbro Adolfsson, Östersund

Publicerad 2017-10-30

Frälsningsofficeren, major Barbro Adolfsson har gått ur tiden, lämnat sin plats i Östersund och befordrats till härligheten. Hon avled den 1 oktober i en ålder av 76 år efter en tids sjukdom.

Barbro föddes i Steneby socken i Dalsland och växte upp i en familj tillsammans med två syskon. Hon gick i söndagsskola i bönhuset och följde så småningom med sin syster till Missionskyrkan. Frälsningsarmén kom hon i kontakt med vid ett besök i Lidköping och när hon flyttat till Trollhättan för att arbeta blev hon frälsningssoldat i kåren där. Barbro arbetade som kokerska och barnflicka, fick snart sin utbildning vid Frälsningsarméns Officersskola och beordrades till frälsningsofficer vid 24 års ålder.

Hon gifte sig år 1966 med Sven Adolfsson, också han frälsningsofficer. I familjen Adolfsson växte fyra söner upp. Paret gjorde tjänst vid många frälsningsarmékårer i Sverige, bland andra Kinna – Skene, Åmål, Varberg, Karlshamn, Skellefteå, Värnamo, Östersund och Örnsköldsvik. Barbro tyckte om hornmusik och spelade själv althorn. Ett av parets sista förordnanden i aktiv tjänst gällde Jämtlands- och Härjedalsmissionen.

Barbro blev änka vid 52 års ålder och har på senare år bott i Östersund. Hon månade mycket om sina barnbarn. Hennes stora intresse, förutom hemmet och familjen, var idrott i kombination med naturupplevelser, exempelvis skidåkning, löpning och simning,

Hennes tävlingsiver förde henne till olika delar av Sverige, många andra länder och ända till fjärran Östern. Barbro Adolfsson har kört 19 Vasalopp/Öppet spår, deltagit i 25 Lidingölopp, världsloppet Master, En svensk klassiker och Tjejklassikern. Hon har även tagit medaljer i veteran-SM och VM och deltagit i Nijmegenmarschen i Nederländerna.

Barbro Adolfsson saknas närmast av sina fyra söner och deras familjer, sin bror, övrig släkt och vänner i Frälsningsarmén.

Armébegravningen hölls på Frälsningsarmén i Östersund söndagen den 29 oktober och leddes av överstelöjtnant Britt-Marie Alm. Ingångs- och utgångsmusik utgjordes av hornmusikstyckena Pilgrim prayer och Deep Harmony som framfördes från cd-skiva och fältsergeant Maivor Widman ackompanjerade den gemensamma sången på piano. I sitt griftetal utgick Britt-Marie Alm från texten i en av Bo Setterlinds dikter: "Det är tid för en lång resa, en färd till ett annat land... för ett möte med Han som är". Hon gav bland annat bilder av vad som väntar oss när livsresan är slut och påminde om den kristna trons framtidshopp, talade om Barbro Adolfssons liv i Frälsningsarmén och tron på Jesus som burit sedan ungdomsåren, hennes kärlek till barn och barnbarn och stora intresse för skidåkning och annan sport. Griftetalet avslutades med citat från Barbros son Samuels ord om sin mor: "Barbros skidspår har nu tagit slut och det sista målet är nått".

Vid minnesstunden visades ett bildspel från Barbro Adofssons liv och sonen Johannes tecknade i sitt tal en ljus bild av Barbro som mamma, farmor och idrottskvinna. Kårledaren major Anette Bruno talade från kåren i Östersund och Britt-Marie Alm gav en hälsning från Frälsningsarméns ledning.

En frälsningsofficer har övervunnit och mötts av orden "Bra, du är en god och trogen tjänare. Gå in till glädjen hos din herre".

Karin Larsson


Gun Bohman, Helsingborg

Publicerad 2017-10-06

 

Gun föddes i Helsinborg men växte upp i Höganäs i sin mosters familj där kusinen Bo Pålsson blev som en bror för henne. Mostern var frälsningssoldat vilket gjorde att Gun tidigt kom i kontakt med Frälsningsarmén, blev juniorsoldat och engagerad i barn- och ungdomsarbetet och sång- och musikverksamheten.

I hemmet lärde hon sig sjunga och spela gitarr, blev så småningom medlem i Frälsningsarméns strängmusikkår i Helsingborg och även dess ledare under flera år. Gun utbildade sig till sjuksköterska och arbetade länge inom vården. Hon gifte sig med Gunnar Bohman och paret bodde en tid i Göteborg innan de återvände till Helsingborg efter Gunnars pensionering.

Paret Bohmans äktenskap varade trettiofem år innan Gun blev änka. Under flera år innan Gun pensionerades förestod hon, med titeln fältsergeant, Frälsningsarméns sociala öppenvårdsarbete i Helsingborg. Gun hade ett varmt hjärta för människor och Frälsningsarméns uppdrag att som kristen rörelse möta, välkomna och hjälpa människor. Hon var en öppenhjärtig, gladlynt och humoristisk person. Gun Bohman ville göra världen till en bättre plats och lämnar ett tomrum hos sina närmaste och många vänner i och utanför Frälsningsarmén.

Begravningsgudstjänsten hölls i Helsingborgs krematorium och leddes av kapten Mark Cotterill, kårledare i Helsingborg. För musiken svarade organist Ilze Stala Stegö. I sitt griftetal talade Mark Cotterill om Gun Bohmans liv, hennes kärlek till Gud och medmänniskorna och saluterade en god Herrens tjänare. Han framförde också Frälsningsarméns tack för de år Gun Bohman arbetat i Frälsningsarméns sociala arbete.

Karin Larsson


Gwen Johansson, Örebro

Publicerad 2017-09-05

I en ålder av 89 år har Gwen Johansson avslutat sin jordevandring. Gwen föddes i Stockholm den 20 maj 1928, men växte upp i en fosterfamilj i Falkenberg. Liten till växten och med mörka allvarliga ögon fick hon ofta frågan: "Varifrån kommer du?" och vid en intervju säger hon: "Kanske var det känslan av att uppfattas som en främling i mitt eget hemland som drev mig som ung till Amerika."

New York blev under många år Gwens hemstad där hon fick arbete som kosmetolog för en skönhetssalong på Manhattan. Bland kunderna som Gwen betjänade var bland andra Ingrid Bergman, Viveca Lindfors och Jacqueline Kennedy.

Vändpunkten i Gwens liv kom 1959 i en av predikanten Billy Grahams kampanjer i Madison Square Garden i New York. Gwen blev frälst i ett av mötena och så småningom invigdes hon också till frälsningssoldat på dåvarande andra kåren i New York. Gwen hade tidigt ett stort hjärta för människor med stora sociala behov. Det förde henne bland annat till Västindien och Jamaica, där hon arbetade för Frälsningsarmén. Gwens hjärta brann också för barnen och hennes entreprenöranda banade väg för flera goda initiativ bland annat ett välgörenhetsparty som samlade in ett stort belopp, som blev grundplåten till ett center för barn och ungdomar i Kingston, Jamaica.

När Örebro strängmusikkår kom på besök till New York 1973 fick Gwen många vänner och blev inbjuden att komma och hälsa på. 1976 flyttade Gwen tillbaka till Sverige och bosatte sig i Örebro. Efter några års tjänst vid Ria-Dorkas blev hennes uppdrag invandrarkonsulent med en anställning i Frälsningsarmen med placering på kåren i Örebro.

Gwen var outtröttlig i sin kamp att föra de invandrade flyktingarnas talan. Det gällde inte minst i samband med uppropet från Invandrarverket 1992 då uppemot 40 000 flyktingar skulle komma från Balkan. Bland de många aktörerna runt om i Sverige fanns Frälsningsarmen. Och Gwen Johansson. Orädd tog hon kontakt med både press, myndigheter och polisen. Till sin hjälp hade Gwen också politiker. Genom sin gedigna erfarenhet hade Gwen även möjlighet att bistå Frälsningsarmén i Sverige med sina insatser genom nationella styrelseuppdrag och seminarier runt om i landet. Under flera år i nära samarbete med major Else Andersson.1993 fick Gwen ta emot ett diplom från Frälsningsarmén med anledning av hennes förtjänstfulla arbete bland asyl- och flyktingar under många år.

Begravningsgudstjänsten hölls fredagen den 28 juli i Frälsningsarméns lokal i Örebro med major Else Andersson som officiant. Högtiden inramades med musik av en ensemble ur Frälsningsarméns musikkår i Örebro under ledning av Mattias Ejdeklint samt solosång av major Leif Andersson med major Marianne Ljungholm vid pianot. Till högtiden kom också vännerna Ismet och Senada med barnen Azra och Issa från Bosnien. De blev snabbt en del av Gwens familj med anledning av hennes kamp för deras uppehållstillstånd i Sverige. En annan av Gwens allra bästa vänner, Vera Johansson fanns också med denna dag, och cirkeln sluts efter över 40 års vänskap, som tog sin början genom strängmusikkårens USA resa 1973 och mötet på andra kåren i New York.

Vid minnesstunden som leddes av majorerna Marianne och Mikael Ljungholm fanns flera talare som alla lyfte fram Gwens stora insats bland de marginaliserade i vårt samhälle. En stor människa, fast liten till växten, har gått ur tiden. Vi saluterar ännu en övervinnare som befordrats till härligheten.

Else Andersson och Mikael Ljungholm


Anna-Stina Svensson, Helsingborg

Publicerad 2017-08-24

Vid nittio års ålder har Anna-Stina Svensson gått ur tiden. Frälsningsofficeren, major Anna-Stina Svensson befordrades till härligheten den 1 augusti från sitt hem i Helsingborg och Frälsningsarméns kår där.

I barndomshemmet i Klippan fanns sex syskon som ofta följde med sin mamma till Frälsningsarmén. Anna-Stina blev juniorsoldat efter att tidigt ha kommit till tro. Hon flyttade till Helsingborg och arbetade som sjukvårdsbiträde innan hon utbildade sig till frälsningsofficer och fick sin första order till tjänst som tjugoettåring.

Anna-Stina blev känd som en ”krigarkvinna”, var lojal, principfast, plikttrogen och noggrann och skulle ha kunnat använda Plikten framför allt som sitt motto. Fritidsintressena, förutom allt det som hörde till livet i Frälsningsarmén, var få men det hände att hon handarbetade och läste.

På många platser, bland annat i Skåne, Småland, Värmland och Östergötland ledde hon frälsningsarmékårernas arbete. Hennes mångåriga officerstjänstgöring innefattade även ungdomsarbete, administration och ledaransvar som divisionschef för Skånes och Östergötlands divisioner.

Efter sin pensionering bosatte hon sig åter i Helsingborg. Under åren hade hon flera medarbetare bland vilka officerskamraten överstelöjtnant Anita Bengtsson blev en nära och god vän.

Anna-Stina Svensson har gått till vila efter ett långt liv och en lång tids sjukdom. Öga mot öga ser hon den frälsare hon trott på och talat om under nästan hela sitt liv. Hon saknas närmast av syster, syskonbarn, vännen Anita Bengtsson och kamrater i Frälsningsarmén.

Begravningsgudstjänsten hölls fredagen den 18 augusti i nya kyrkogårdens kapell i Helsingborg och leddes av överstelöjtnant Anita Bengtsson. Kapten Thomas Landerholm höll griftetalet med utgångspunkt i Psalm 84. Medverkade med sång, musik och bibelläsning vid den ljusa armébegravningen gjorde även majorerna Bertil Divert och Christian Paulsson och Frälsningsarméns musikkår från Ystad.

Såväl under begravningsgudstjänsten som vid den efterföljande minnesstunden sjöngs glada hemlandssånger om den ljusa framtid som väntar kämpar som övervunnit. Vid minnesstunden talade bland andra Christian Paulsson från Frälsningsarméns högkvarter och kapten Mark Cotterill från Anna-Stina Svenssons kår i Helsingborg. Solo- och duettsång framfördes liksom läsning av dikter författade av vår hemförlovade kamrat.

/Karin Larsson 


Gordon Westling, Huddinge

Publicerad 2017-08-01

En av Frälsningsarméns scoutförbuds medlemmar från 30-60-talen, Gordon Westling har avlidit i en ålder av 91 år. De närmaste är hustrun Eva samt döttrarna Margareta och Birgitta samt deras familjer.

Gordon Westling föddes i Vadstena den 19 oktober 1925. Föräldrarna var ledare för Frälsningsarméns kår i staden. Fadern, Fredrik, hade tidigare varit missionär i Korea under sju år och deltagit i etablerandet av många kårer och sociala institutioner.

Gordons barndom kom att präglas av Frälsningsarmén, speciellt dess verksamhet bland samhällets mindre bemedlade. När föräldrarna var föreståndare för ungkarlshemmen i Jönköping och Göteborg fick han inblick i de hemlösas situation. Ungkarlshemmet i Göteborg var inrymt i det gamla cellfängelset Lilla Bommen, där mer än hundra hemlösa bereddes plats. Föreståndaren bodde mitt bland männen och Gordon kunde inte undgå att komma i kontakt med dem. Hans eget rum var en gammal fängelsecell utan fönster.

Gordon engagerade sig i scoutverksamheten och blev med tiden ledare både lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Han var en initiativrik ledare inom Frälsningsarméns scoutförbund och var en av organisatörerna för Teelkå-kurserna

Intresset för undervisning gjorde att han utbildade sig till lärare, genomgick seminariet i Stockholm och under utbildningstiden var han fritidsledare och lärare vid Frälsningsarméns skolhem Sundsgården på Svartsjölandet utanför Stockholm. Där fanns en ung lärare, Eva från Örnsköldsvik som med tiden blev hans hustru.

Under många år var Gordon lektor vid Lärarhögskolan i Stockholm där han bland annat var ansvarig för UMRA-projektet, som arbetade med sikte på pedagogik i religionskunskapsämnet. Han skrev också flera läroböcker.

Frälsningsarmén utnyttjade Gordons kunskaper och han var under många år ledamot vid Dalarö folkhögskolas styrelse. Han hade dessutom andra styrelseuppdrag och var ofta föreläsare och ledare vid ungdomsledarkurser. Under 1970-talet var han en av de ledande i de lärarseminarier som Frälsningsarméns ungdomsavdelning anordnade, speciellt med anledning av SIA-skolan (Skolans inre arbete).

1983 när Frälsningsarméns Råd inrättades, med representanter från samhällets olika områden invaldes Gordon som medlem vilket han var fram till 2007. För de insatser han gjorde för Frälsningsarmén och samhället tilldelade den internationella ledningen honom Order of Distinguished Auxiliary Service.

Gordon Westling var en klok och ödmjuk person. Han hade alltid väl underbyggda argument vid överläggningar och var pålitlig och kunnig. Personligen har jag berikats av vänskapen som varat allt sedan tidiga 1940-talet. Jag hade förmånen att vara officiant vid min gamle scoutkamrats begravning i Segeltorps kyrka. Major Leif Andesson medverkade med solosånger. Vid minnesstunden talade kollegor från Lärarhögskolan, tidigare scouter vid Frälsningsarméns Sjätte kår i Stockholm, anhöriga och många vänner. Det var gripande att lyssna till den före detta eleven vid skolhemmet Sundsgården som talade om Gordons omsorg och hur han använde scouting i fritidsaktiviteterna för pojkarna.

/Sven Nilsson


 Mary Öquist, Luleå

Publicerad 2017-07-31

Frälsningsofficeren major Mary Öquist, född Sehlstedt, har gått ur tiden. Vid 92 års ålder befordrades hon till härligheten från Luleå och sin plats i Frälsningsarmén.

Mary växte upp i Skelleftehamn i Norra Västerbotten med sina föräldrar och sin syster. Tidigt anslöt hon sig till den nyöppnade frälsningsarmékåren där, blev en av dess första soldater och engagerade sig i barn- och ungdomsarbetet.Vid ett besök på Frälsningsarmén i Bollnäs mötte hon sin blivande make, musik- och ungdomsledaren Sture Öquist. Makarna bosatte sig i Bollnäs och utbildade sig till frälsningsofficerare i början av 1950-talet.

Ett omväxlande liv på skiftande bostadsorter och i olika tjänster följde. Under en tioårsperiod arbetade makarna på olika platser i södra Sverige på Råå, i Osby, Sölvesborg och Ystad. En lokaltidning skrev då om Mary och Sture Öquist bland annat att de hade "en stålande arbetsvilja och ett smittande arbetssätt vilket medförde att man fick folket med sig och Frälsningsarméns verksamhet i staden blomstrade". Musik var något viktigt för dem båda och de spelade och sjöng ofta utomhus liksom vid olika nöjestillställningar.

I familjen föddes dottern Ann-Britt. Tillsammans med sin make ledde Mary Öquist även Frälsningsarmén i Karlskoga, Östersund, Västerås och Stockholm söder. Hon assisterade sin make vid tjänster i Sundsvall, Jönköping, Stockholm, Luleå och Örebro. Den sista officiella tjänsten innan pensioneringen hade Mary vid finansenheten på Frälsningsarméns högkvarter i Stockholm. Som pensionärer stannade makarna i Stockholm och engagerade sig i Söderkåren där Mary bland annat deltog i kvinnoarbetet.

Efter några år som änka flyttade Mary till Luleå där hennes dotter och måg finns. Därifrån var det nära till stugan i Byske, den fasta punkten under alla år. Marys båda barnbarn blev viktiga för mormor som ivrigt följde deras utveckling och aktiviteter. Mary Öquist var en kontaktskapande person, som älskade sina medmänniskor och hade lätt att få kontakt med dem. En trogen och uthållig kämpe har lagt ner sitt svärd och gått till vila. Hon saknas närmast av dotter och måg, barnbarn och vänner i Frälsningsarmén.

Begravningsgudstjänsten, armébegravningen, hölls på Frälsningsarmén i Luleå och leddes av överstelöjtnant Britt-Marie Alm. Bland annat sjöngs psalmen Blott en dag, ett ögonblick i sänder, samma sång som mötespubliken sjöng för de nyinvida på Frälsningsarmén i Skelleftehamn då Mary och hennes kamrater invigdes till frälsningssoldater. För musik och sång vid begravningen svarade Conny Sundström och Lars Nilsson som även sjöng och spelade vid den efterföljande minnesstunden. Britt-Marie Alm framförde Frälsningsarméns högkvarters hälsning och Marys dotter, Ann-Britt Rosenius tecknade en fin minnesbild av mamma och mormor Mary Öquist.

Frälsningsarmén lyser frid över ännu en kämpe som efter avslutad strid gått in i glädjen hos sin herre.

/Karin Larsson


Yngve Eklund, Jönköping

Publicerad 2017-07-31

Frälsningsofficeren, major Yngve Eklund har gått ur tiden. En älskad make, kärleksfull far, omtänksam morfar och farfar och en trofast vän och stridskamrat saknas. Han befordrades till härligheten den 8 juni från Jönköping och sin plats i Frälsningsarmén i södra Vätterbygden vid 80 års ålder.

Yngve föddes i Burträsk i Västerbotten. Den första kontakten med Frälsningsarmén fick han då ovanligt uniformsklädda människor besökte hans skola. Efter sin omvändelse anslöt han sig till detta folk och blev frälsningssoldat.

Han arbetade några år på verkstäder men lämnade snart bostadsorten Robertsfors för att utbilda sig till frälsningsofficer vid Frälsningsarméns officersskola varifrån han utexaminerades som tjugofemåring. Under utbildningstiden mötte han sin blivande hustru Birgit Emanuel. De ingick äktenskap 1962 varefter ett mångskiftande liv som frälsningsofficerare följde.

I familjen föddes barnen Inger, Karin, Johan och David. Före ingånget äktenskap och sedan tillsammans med hustrun Birgit innehade Yngve tjänster som ledare vid fler av Frälsningsarméns kårer, bland annat i Borås, Kinna, Svartvik, Hallsberg, Göteborg, Huskvarna, Jönköping och Tranås. Yngve Eklund reste även som ledare för evangelisationsteam, var ungdomssekreterare i Småland och förestod tillsammans med Birgit gästhemmet Smålandsgården i Örserum under en tioårsperiod. Yngve var musikaliskt begåvad, ofta sjöng han och spelade dragspel vilket även resulterade i några skivinspelningar, bland annat en tillsammans med familjen.

Som pensionärer bodde Yngve och Birgit i Jönköping och engagerade sig i Frälsningsarmén där. Yngve drevs av en iver att sprida det kristna budskapet, månade om människors andliga väl och talade ofta om nödvändigheten av omvändelse. Ända tills några veckor innan han avled deltog han i andaktsstunder vid äldreboenden och samlingar för bön i Frälsningsarmén.

Yngve Eklund saknas närmast av hustrun Birgit, de fyra barnen med familjer och vänner i Frälsningsarmén.

Armébegravningen efter Yngve Eklund hölls i Frälsningsarméns lokal i Jönköping där många samlats för att ta farväl. Yngves officerskamrater överstelöjtnanterna Hans och Ing-Britt Hansson officierade och höll griftetal. Med sång och musik medverkade Frida och Magdalena Eklund och Frälsningsarméns kör och hornmusikkår. I griftetalet påminde Ing-Britt Hansson bland annat om evangelisten Yngve Eklund, vars iver att vinna människor för Gud präglade hans officersgärning. Under minnesstunden talades det också om detta och man påminde även om den hemförlovades humoristiska personlighet.

Frälsningsarmén lyser frid över ännu en kämpe som övervunnit och bytt krigarrustningen mot en segrares vita kläder.

/Karin Larsson


Inga-Britt Hellmark, Örebro

Publicerad 2017-06-13

Inga-Britt Hellmark har avlidit i en ålder av 89 år. Hon saknas närmast av sina tre barn Anders, Tomas och Eva och deras familjer, övrig släkt och vänner i och utanför Frälsningsarmén.

Inga-Britt var född i Stockholm där hon växte upp i en kristen familj. Föräldrarna tillhörde dåvarande Stockholms sjätte kår på Kungsholmen. I den miljön fostrades Inga-Britt och hon deltog bland annat i scoutarbetet och blev så småningom invigd till frälsningssoldat.

Vid en årskongress som Frälsningsarmén höll under 1940-talet mötte hon sin blivande make Arne Hellmark. Några år senare stod vigseln i Almby kyrka utanför Örebro 1952. Hennes utbildning vid Norra latin i Stockholm gjorde henne väl skickad att fortsätta sin yrkesbana inom ekonomi. Hon tog ansvar för företagets ekonomi och Inga-Britt blev pionjär genom att vara den första kvinnliga ledamot som satt i en företagsstyrelse i Örebro.

Inga-Britts arbetskapacitet gav också utrymme till ett stort engagemang i Örebrokåren där hon rakryggad tog ansvar för de uppdrag som anförtroddes henne. Hennes plats i strängmusikkåren var sällan vakant. Inga-Britt följde sånggruppen på många resor inom och utom landet och var med flera stora armétillfällen runt om i världen i såväl Royal Albert Hall i London och vid ett stort antal sånggudstjänster under USA resan 1973. Men det var hemma i Örebro som både Inga-Britt och strängmusikkåren hade sin bas. Att med sin sång tjäna Gud i gudstjänster och friluftsmöten varje söndag.

Efter maken Arnes allt för tidiga bortgång 1997, fortsatte Inga-Britt att engagera sig i Frälsningsarmén som fortsatte att vara en central plats i hennes liv, bland annat genom Hemförbundet. Inga-Britts omsorg om vännerna tog sig bland annat uttryck i att hon bakade mycket. Och sägs det, Inga-Britt är orsak till en hel del trivselkilon här och där bland medlemmarna i kåren.

Barnbarnens hälsning vid begravningsgudstjänsten inrymde såväl minnen från fotboll med mormor och farmor som tryggheten när god natt bönen, Gud som haver barnen kär, varje kväll blev en god rutin. Vid den välbesökta högtiden fanns även två barn barns barn med och akten inramades av musik av Frälsningsarméns musikkår i Örebro och en vokalensemble. Major Mikael Ljungholm var officiant. Inga-Britts minne lever ljust vidare.

/Mikael Ljungholm

Skriv ut Dela