På Frälsningsarméns webbplats används cookies. Cookies som behövs för att webbplatsen ska fungera kommer att sparas i din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies
hämta geoposition

Minnesrunor

De minnesrunor som skickats in (kommit oss till del).

Foto: Unsplash/Andrew Ruiz

Gun Bohman, Helsingborg

Publicerad 2017-10-06

Vid sjuttiofem års ålder har Gun Bohman gått ur tiden och befordrats till härligheten från Helsingborg och hennes plats i Frälsningsarmén där.

Gun föddes i Helsinborg men växte upp i Höganäs i sin mosters familj där kusinen Bo Pålsson blev som en bror för henne. Mostern var frälsningssoldat vilket gjorde att Gun tidigt kom i kontakt med Frälsningsarmén, blev juniorsoldat och engagerad i barn- och ungdomsarbetet och sång- och musikverksamheten.

I hemmet lärde hon sig sjunga och spela gitarr, blev så småningom medlem i Frälsningsarméns strängmusikkår i Helsingborg och även dess ledare under flera år. Gun utbildade sig till sjuksköterska och arbetade länge inom vården. Hon gifte sig med Gunnar Bohman och paret bodde en tid i Göteborg innan de återvände till Helsingborg efter Gunnars pensionering.

Paret Bohmans äktenskap varade trettiofem år innan Gun blev änka. Under flera år innan Gun pensionerades förestod hon, med titeln fältsergeant, Frälsningsarméns sociala öppenvårdsarbete i Helsingborg. Gun hade ett varmt hjärta för människor och Frälsningsarméns uppdrag att som kristen rörelse möta, välkomna och hjälpa människor. Hon var en öppenhjärtig, gladlynt och humoristisk person. Gun Bohman ville göra världen till en bättre plats och lämnar ett tomrum hos sina närmaste och många vänner i och utanför Frälsningsarmén.

Begravningsgudstjänsten hölls i Helsingborgs krematorium och leddes av kapten Mark Cotterill, kårledare i Helsingborg. För musiken svarade organist Ilze Stala Stegö. I sitt griftetal talade Mark Cotterill om Gun Bohmans liv, hennes kärlek till Gud och medmänniskorna och saluterade en god Herrens tjänare. Han framförde också Frälsningsarméns tack för de år Gun Bohman arbetat i Frälsningsarméns sociala arbete.

Karin Larsson


Gwen Johansson, Örebro

Publicerad 2017-09-05

I en ålder av 89 år har Gwen Johansson avslutat sin jordevandring. Gwen föddes i Stockholm den 20 maj 1928, men växte upp i en fosterfamilj i Falkenberg. Liten till växten och med mörka allvarliga ögon fick hon ofta frågan: "Varifrån kommer du?" och vid en intervju säger hon: "Kanske var det känslan av att uppfattas som en främling i mitt eget hemland som drev mig som ung till Amerika."

New York blev under många år Gwens hemstad där hon fick arbete som kosmetolog för en skönhetssalong på Manhattan. Bland kunderna som Gwen betjänade var bland andra Ingrid Bergman, Viveca Lindfors och Jacqueline Kennedy.

Vändpunkten i Gwens liv kom 1959 i en av predikanten Billy Grahams kampanjer i Madison Square Garden i New York. Gwen blev frälst i ett av mötena och så småningom invigdes hon också till frälsningssoldat på dåvarande andra kåren i New York. Gwen hade tidigt ett stort hjärta för människor med stora sociala behov. Det förde henne bland annat till Västindien och Jamaica, där hon arbetade för Frälsningsarmén. Gwens hjärta brann också för barnen och hennes entreprenöranda banade väg för flera goda initiativ bland annat ett välgörenhetsparty som samlade in ett stort belopp, som blev grundplåten till ett center för barn och ungdomar i Kingston, Jamaica.

När Örebro strängmusikkår kom på besök till New York 1973 fick Gwen många vänner och blev inbjuden att komma och hälsa på. 1976 flyttade Gwen tillbaka till Sverige och bosatte sig i Örebro. Efter några års tjänst vid Ria-Dorkas blev hennes uppdrag invandrarkonsulent med en anställning i Frälsningsarmen med placering på kåren i Örebro.

Gwen var outtröttlig i sin kamp att föra de invandrade flyktingarnas talan. Det gällde inte minst i samband med uppropet från Invandrarverket 1992 då uppemot 40 000 flyktingar skulle komma från Balkan. Bland de många aktörerna runt om i Sverige fanns Frälsningsarmen. Och Gwen Johansson. Orädd tog hon kontakt med både press, myndigheter och polisen. Till sin hjälp hade Gwen också politiker. Genom sin gedigna erfarenhet hade Gwen även möjlighet att bistå Frälsningsarmén i Sverige med sina insatser genom nationella styrelseuppdrag och seminarier runt om i landet. Under flera år i nära samarbete med major Else Andersson.1993 fick Gwen ta emot ett diplom från Frälsningsarmén med anledning av hennes förtjänstfulla arbete bland asyl- och flyktingar under många år.

Begravningsgudstjänsten hölls fredagen den 28 juli i Frälsningsarméns lokal i Örebro med major Else Andersson som officiant. Högtiden inramades med musik av en ensemble ur Frälsningsarméns musikkår i Örebro under ledning av Mattias Ejdeklint samt solosång av major Leif Andersson med major Marianne Ljungholm vid pianot. Till högtiden kom också vännerna Ismet och Senada med barnen Azra och Issa från Bosnien. De blev snabbt en del av Gwens familj med anledning av hennes kamp för deras uppehållstillstånd i Sverige. En annan av Gwens allra bästa vänner, Vera Johansson fanns också med denna dag, och cirkeln sluts efter över 40 års vänskap, som tog sin början genom strängmusikkårens USA resa 1973 och mötet på andra kåren i New York.

Vid minnesstunden som leddes av majorerna Marianne och Mikael Ljungholm fanns flera talare som alla lyfte fram Gwens stora insats bland de marginaliserade i vårt samhälle. En stor människa, fast liten till växten, har gått ur tiden. Vi saluterar ännu en övervinnare som befordrats till härligheten.

Else Andersson och Mikael Ljungholm


Anna-Stina Svensson, Helsingborg

Publicerad 2017-08-24

Vid nittio års ålder har Anna-Stina Svensson gått ur tiden. Frälsningsofficeren, major Anna-Stina Svensson befordrades till härligheten den 1 augusti från sitt hem i Helsingborg och Frälsningsarméns kår där.

I barndomshemmet i Klippan fanns sex syskon som ofta följde med sin mamma till Frälsningsarmén. Anna-Stina blev juniorsoldat efter att tidigt ha kommit till tro. Hon flyttade till Helsingborg och arbetade som sjukvårdsbiträde innan hon utbildade sig till frälsningsofficer och fick sin första order till tjänst som tjugoettåring.

Anna-Stina blev känd som en ”krigarkvinna”, var lojal, principfast, plikttrogen och noggrann och skulle ha kunnat använda Plikten framför allt som sitt motto. Fritidsintressena, förutom allt det som hörde till livet i Frälsningsarmén, var få men det hände att hon handarbetade och läste.

På många platser, bland annat i Skåne, Småland, Värmland och Östergötland ledde hon frälsningsarmékårernas arbete. Hennes mångåriga officerstjänstgöring innefattade även ungdomsarbete, administration och ledaransvar som divisionschef för Skånes och Östergötlands divisioner.

Efter sin pensionering bosatte hon sig åter i Helsingborg. Under åren hade hon flera medarbetare bland vilka officerskamraten överstelöjtnant Anita Bengtsson blev en nära och god vän.

Anna-Stina Svensson har gått till vila efter ett långt liv och en lång tids sjukdom. Öga mot öga ser hon den frälsare hon trott på och talat om under nästan hela sitt liv. Hon saknas närmast av syster, syskonbarn, vännen Anita Bengtsson och kamrater i Frälsningsarmén.

Begravningsgudstjänsten hölls fredagen den 18 augusti i nya kyrkogårdens kapell i Helsingborg och leddes av överstelöjtnant Anita Bengtsson. Kapten Thomas Landerholm höll griftetalet med utgångspunkt i Psalm 84. Medverkade med sång, musik och bibelläsning vid den ljusa armébegravningen gjorde även majorerna Bertil Divert och Christian Paulsson och Frälsningsarméns musikkår från Ystad.

Såväl under begravningsgudstjänsten som vid den efterföljande minnesstunden sjöngs glada hemlandssånger om den ljusa framtid som väntar kämpar som övervunnit. Vid minnesstunden talade bland andra Christian Paulsson från Frälsningsarméns högkvarter och kapten Mark Cotterill från Anna-Stina Svenssons kår i Helsingborg. Solo- och duettsång framfördes liksom läsning av dikter författade av vår hemförlovade kamrat.

/Karin Larsson 


Gordon Westling, Huddinge

Publicerad 2017-08-01

En av Frälsningsarméns scoutförbuds medlemmar från 30-60-talen, Gordon Westling har avlidit i en ålder av 91 år. De närmaste är hustrun Eva samt döttrarna Margareta och Birgitta samt deras familjer.

Gordon Westling föddes i Vadstena den 19 oktober 1925. Föräldrarna var ledare för Frälsningsarméns kår i staden. Fadern, Fredrik, hade tidigare varit missionär i Korea under sju år och deltagit i etablerandet av många kårer och sociala institutioner.

Gordons barndom kom att präglas av Frälsningsarmén, speciellt dess verksamhet bland samhällets mindre bemedlade. När föräldrarna var föreståndare för ungkarlshemmen i Jönköping och Göteborg fick han inblick i de hemlösas situation. Ungkarlshemmet i Göteborg var inrymt i det gamla cellfängelset Lilla Bommen, där mer än hundra hemlösa bereddes plats. Föreståndaren bodde mitt bland männen och Gordon kunde inte undgå att komma i kontakt med dem. Hans eget rum var en gammal fängelsecell utan fönster.

Gordon engagerade sig i scoutverksamheten och blev med tiden ledare både lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Han var en initiativrik ledare inom Frälsningsarméns scoutförbund och var en av organisatörerna för Teelkå-kurserna

Intresset för undervisning gjorde att han utbildade sig till lärare, genomgick seminariet i Stockholm och under utbildningstiden var han fritidsledare och lärare vid Frälsningsarméns skolhem Sundsgården på Svartsjölandet utanför Stockholm. Där fanns en ung lärare, Eva från Örnsköldsvik som med tiden blev hans hustru.

Under många år var Gordon lektor vid Lärarhögskolan i Stockholm där han bland annat var ansvarig för UMRA-projektet, som arbetade med sikte på pedagogik i religionskunskapsämnet. Han skrev också flera läroböcker.

Frälsningsarmén utnyttjade Gordons kunskaper och han var under många år ledamot vid Dalarö folkhögskolas styrelse. Han hade dessutom andra styrelseuppdrag och var ofta föreläsare och ledare vid ungdomsledarkurser. Under 1970-talet var han en av de ledande i de lärarseminarier som Frälsningsarméns ungdomsavdelning anordnade, speciellt med anledning av SIA-skolan (Skolans inre arbete).

1983 när Frälsningsarméns Råd inrättades, med representanter från samhällets olika områden invaldes Gordon som medlem vilket han var fram till 2007. För de insatser han gjorde för Frälsningsarmén och samhället tilldelade den internationella ledningen honom Order of Distinguished Auxiliary Service.

Gordon Westling var en klok och ödmjuk person. Han hade alltid väl underbyggda argument vid överläggningar och var pålitlig och kunnig. Personligen har jag berikats av vänskapen som varat allt sedan tidiga 1940-talet. Jag hade förmånen att vara officiant vid min gamle scoutkamrats begravning i Segeltorps kyrka. Major Leif Andesson medverkade med solosånger. Vid minnesstunden talade kollegor från Lärarhögskolan, tidigare scouter vid Frälsningsarméns Sjätte kår i Stockholm, anhöriga och många vänner. Det var gripande att lyssna till den före detta eleven vid skolhemmet Sundsgården som talade om Gordons omsorg och hur han använde scouting i fritidsaktiviteterna för pojkarna.

/Sven Nilsson


 Mary Öquist, Luleå

Publicerad 2017-07-31

Frälsningsofficeren major Mary Öquist, född Sehlstedt, har gått ur tiden. Vid 92 års ålder befordrades hon till härligheten från Luleå och sin plats i Frälsningsarmén.

Mary växte upp i Skelleftehamn i Norra Västerbotten med sina föräldrar och sin syster. Tidigt anslöt hon sig till den nyöppnade frälsningsarmékåren där, blev en av dess första soldater och engagerade sig i barn- och ungdomsarbetet.Vid ett besök på Frälsningsarmén i Bollnäs mötte hon sin blivande make, musik- och ungdomsledaren Sture Öquist. Makarna bosatte sig i Bollnäs och utbildade sig till frälsningsofficerare i början av 1950-talet.

Ett omväxlande liv på skiftande bostadsorter och i olika tjänster följde. Under en tioårsperiod arbetade makarna på olika platser i södra Sverige på Råå, i Osby, Sölvesborg och Ystad. En lokaltidning skrev då om Mary och Sture Öquist bland annat att de hade "en stålande arbetsvilja och ett smittande arbetssätt vilket medförde att man fick folket med sig och Frälsningsarméns verksamhet i staden blomstrade". Musik var något viktigt för dem båda och de spelade och sjöng ofta utomhus liksom vid olika nöjestillställningar.

I familjen föddes dottern Ann-Britt. Tillsammans med sin make ledde Mary Öquist även Frälsningsarmén i Karlskoga, Östersund, Västerås och Stockholm söder. Hon assisterade sin make vid tjänster i Sundsvall, Jönköping, Stockholm, Luleå och Örebro. Den sista officiella tjänsten innan pensioneringen hade Mary vid finansenheten på Frälsningsarméns högkvarter i Stockholm. Som pensionärer stannade makarna i Stockholm och engagerade sig i Söderkåren där Mary bland annat deltog i kvinnoarbetet.

Efter några år som änka flyttade Mary till Luleå där hennes dotter och måg finns. Därifrån var det nära till stugan i Byske, den fasta punkten under alla år. Marys båda barnbarn blev viktiga för mormor som ivrigt följde deras utveckling och aktiviteter. Mary Öquist var en kontaktskapande person, som älskade sina medmänniskor och hade lätt att få kontakt med dem. En trogen och uthållig kämpe har lagt ner sitt svärd och gått till vila. Hon saknas närmast av dotter och måg, barnbarn och vänner i Frälsningsarmén.

Begravningsgudstjänsten, armébegravningen, hölls på Frälsningsarmén i Luleå och leddes av överstelöjtnant Britt-Marie Alm. Bland annat sjöngs psalmen Blott en dag, ett ögonblick i sänder, samma sång som mötespubliken sjöng för de nyinvida på Frälsningsarmén i Skelleftehamn då Mary och hennes kamrater invigdes till frälsningssoldater. För musik och sång vid begravningen svarade Conny Sundström och Lars Nilsson som även sjöng och spelade vid den efterföljande minnesstunden. Britt-Marie Alm framförde Frälsningsarméns högkvarters hälsning och Marys dotter, Ann-Britt Rosenius tecknade en fin minnesbild av mamma och mormor Mary Öquist.

Frälsningsarmén lyser frid över ännu en kämpe som efter avslutad strid gått in i glädjen hos sin herre.

/Karin Larsson


Yngve Eklund, Jönköping

Publicerad 2017-07-31

Frälsningsofficeren, major Yngve Eklund har gått ur tiden. En älskad make, kärleksfull far, omtänksam morfar och farfar och en trofast vän och stridskamrat saknas. Han befordrades till härligheten den 8 juni från Jönköping och sin plats i Frälsningsarmén i södra Vätterbygden vid 80 års ålder.

Yngve föddes i Burträsk i Västerbotten. Den första kontakten med Frälsningsarmén fick han då ovanligt uniformsklädda människor besökte hans skola. Efter sin omvändelse anslöt han sig till detta folk och blev frälsningssoldat.

Han arbetade några år på verkstäder men lämnade snart bostadsorten Robertsfors för att utbilda sig till frälsningsofficer vid Frälsningsarméns officersskola varifrån han utexaminerades som tjugofemåring. Under utbildningstiden mötte han sin blivande hustru Birgit Emanuel. De ingick äktenskap 1962 varefter ett mångskiftande liv som frälsningsofficerare följde.

I familjen föddes barnen Inger, Karin, Johan och David. Före ingånget äktenskap och sedan tillsammans med hustrun Birgit innehade Yngve tjänster som ledare vid fler av Frälsningsarméns kårer, bland annat i Borås, Kinna, Svartvik, Hallsberg, Göteborg, Huskvarna, Jönköping och Tranås. Yngve Eklund reste även som ledare för evangelisationsteam, var ungdomssekreterare i Småland och förestod tillsammans med Birgit gästhemmet Smålandsgården i Örserum under en tioårsperiod. Yngve var musikaliskt begåvad, ofta sjöng han och spelade dragspel vilket även resulterade i några skivinspelningar, bland annat en tillsammans med familjen.

Som pensionärer bodde Yngve och Birgit i Jönköping och engagerade sig i Frälsningsarmén där. Yngve drevs av en iver att sprida det kristna budskapet, månade om människors andliga väl och talade ofta om nödvändigheten av omvändelse. Ända tills några veckor innan han avled deltog han i andaktsstunder vid äldreboenden och samlingar för bön i Frälsningsarmén.

Yngve Eklund saknas närmast av hustrun Birgit, de fyra barnen med familjer och vänner i Frälsningsarmén.

Armébegravningen efter Yngve Eklund hölls i Frälsningsarméns lokal i Jönköping där många samlats för att ta farväl. Yngves officerskamrater överstelöjtnanterna Hans och Ing-Britt Hansson officierade och höll griftetal. Med sång och musik medverkade Frida och Magdalena Eklund och Frälsningsarméns kör och hornmusikkår. I griftetalet påminde Ing-Britt Hansson bland annat om evangelisten Yngve Eklund, vars iver att vinna människor för Gud präglade hans officersgärning. Under minnesstunden talades det också om detta och man påminde även om den hemförlovades humoristiska personlighet.

Frälsningsarmén lyser frid över ännu en kämpe som övervunnit och bytt krigarrustningen mot en segrares vita kläder.

/Karin Larsson


Inga-Britt Hellmark, Örebro

Publicerad 2017-06-13

Inga-Britt Hellmark har avlidit i en ålder av 89 år. Hon saknas närmast av sina tre barn Anders, Tomas och Eva och deras familjer, övrig släkt och vänner i och utanför Frälsningsarmén.

Inga-Britt var född i Stockholm där hon växte upp i en kristen familj. Föräldrarna tillhörde dåvarande Stockholms sjätte kår på Kungsholmen. I den miljön fostrades Inga-Britt och hon deltog bland annat i scoutarbetet och blev så småningom invigd till frälsningssoldat.

Vid en årskongress som Frälsningsarmén höll under 1940-talet mötte hon sin blivande make Arne Hellmark. Några år senare stod vigseln i Almby kyrka utanför Örebro 1952. Hennes utbildning vid Norra latin i Stockholm gjorde henne väl skickad att fortsätta sin yrkesbana inom ekonomi. Hon tog ansvar för företagets ekonomi och Inga-Britt blev pionjär genom att vara den första kvinnliga ledamot som satt i en företagsstyrelse i Örebro.

Inga-Britts arbetskapacitet gav också utrymme till ett stort engagemang i Örebrokåren där hon rakryggad tog ansvar för de uppdrag som anförtroddes henne. Hennes plats i strängmusikkåren var sällan vakant. Inga-Britt följde sånggruppen på många resor inom och utom landet och var med flera stora armétillfällen runt om i världen i såväl Royal Albert Hall i London och vid ett stort antal sånggudstjänster under USA resan 1973. Men det var hemma i Örebro som både Inga-Britt och strängmusikkåren hade sin bas. Att med sin sång tjäna Gud i gudstjänster och friluftsmöten varje söndag.

Efter maken Arnes allt för tidiga bortgång 1997, fortsatte Inga-Britt att engagera sig i Frälsningsarmén som fortsatte att vara en central plats i hennes liv, bland annat genom Hemförbundet. Inga-Britts omsorg om vännerna tog sig bland annat uttryck i att hon bakade mycket. Och sägs det, Inga-Britt är orsak till en hel del trivselkilon här och där bland medlemmarna i kåren.

Barnbarnens hälsning vid begravningsgudstjänsten inrymde såväl minnen från fotboll med mormor och farmor som tryggheten när god natt bönen, Gud som haver barnen kär, varje kväll blev en god rutin. Vid den välbesökta högtiden fanns även två barn barns barn med och akten inramades av musik av Frälsningsarméns musikkår i Örebro och en vokalensemble. Major Mikael Ljungholm var officiant. Inga-Britts minne lever ljust vidare.

/Mikael Ljungholm


Ingvar (Inge) Ivarsson, Örkelljunga

Publicerad 2017-05-29

Ingvar Ivarsson, ÖrkelljungaIngvar, ofta kallad Inge, Ivarsson har befordrats till härligheten i en ålder av 92 år. Närmast anhöriga är hans maka Maj, döttrarna Margareta och Elisabet med make Andrew och barnbarn samt bror Bert-eve.

Inge föddes i Frösboholma, Vittsjö den 24 juli 1924. Vid sju års ålder började han på Snärshult småskola.Storskolan följde tills Inge var 14 år. Då började han som springpojke och biträde i affär. Inge arbetade i 12 år hos Henning Andersson Järn och Diverseaffär i Vittsjö. Cheferna hette Gustav och Lars Andersson. 1950 började Inge hos Bror A Nilssons Herr ekippering . Han arbetade här tills 1958. Wille och Britta blev cheferna då han arbetade på Willes. Inge tyckte alltid det var roligt att gå till jobbet och träffa trevliga kunder och goda arbetskamrater. Han arbetade i 23 år på Brännborns i Örkelljunga, en betydelsefull del av Inges liv.

På Frälsningsarmén i Bjärnum träffade han Maj. Hon var kårledare och Inge sa själv att hon var en god talare som fick honom att tänka om och lämna sig till Gud och Frälsningsarmén. Maj och Inge gifte sig 1961 och döttrarna föddes 1963 och 1966. Maj härstammar från Hälsingland och familjens semestrar gick dit många år.

Engagemanget i Frälsningsarmén var en stor del av Inges liv. Han arbetade med insamlingar och kollekterade under många år under Frälsningsarméns motto; "With heart to God and Hand to Man". Han gladdes åt hur givmilda människor var om han bara gick ut och ställde sig till förfogande. Inom Svenska Kyrkan var Inge verksam som kassör i Kyrkobröderna och som kyrkvärd. Han var också en flitigt anlitad auktionsutropare.

På fritiden tyckte Inge om att cykla och köra längdskidor. I tidigare år var även löpning och på senare år promenader ett sätt för Inge att hålla sig i form. Det bästa på sommaren var sol och bad. Inge tog del i flera motionslopp på cykel, bland andra Bjäre Runt 22 gånger, 8 eller 4.5 mil, Ölandsrundan 5 gånger, 12 mil.

Inge var inresserad av sin hembygd och läste gärna tidningar. Veteranbilar var ett annat intresse. Han var i sin ungdom med i Vittsjö Folkdanslag. Han älskade dragspelsmusik och musik från Hawaii.

Som person var Inge utåtriktad, generös och kärleksfull. Han hade en otrolig värme och människokännedom, familj, släkt och många vänner var viktiga för honom.

Under senaste året fick han hjälp efter ett benbrott, först på Helsingborgs lasarett och senare på Tallgården och i hemmet. Han prisade alla som gav honom hjälp och talade med tacksamhet om sitt livs många välsignelser. Inge sjöng ofta sånger om himlen med stor förvissning om var han skulle få leva i all evighet.

Begravningshögtiden som hölls i Örkelljunga kyrka den 20 april var präglad av ljus, värme, ord, musik och en vacker blomstergärd, som ett vittnesbörd om det evighetshopp vi delar i tro på Jesus vår Frälsare. Återseendets glädje på uppståndelsens morgon återstår. Vi lyser frid över frälsningskrigaren Inges minne.

Familjen genom Elisabet Lyne


Eila Eriksson, Norrköping

Publicerad 2017-05-17

Fältsergeanten i Frälsningsarmén, Eila Eriksson har gått ur tiden i en ålder av 85 år. Efter en tids sjukdom befordrades hon till härligheten från Norrköping och sin plats i Frälsningsarmén där.

Eila föddes i Finland, kom där i kontakt med Frälsningsarmén i Uleåborg och kom till Sverige som krigsbarn tillsammans med två syskon. Som ung tonåring fick hon plats som hembiträde i Ludvika i den familj där en av hennes bröder bodde. I staden besökte hon Frälsningsarméns kår där soldaten Ingmar fanns. Han blev flera år senare Eilas make.

Eila reste tillbaka till Finland och utbildade sig till frälsningsofficer. Som sådan tjänstgjorde hon från år 1952 i Sverige och Finland bland annat i Växjö, Hoverberg, Ljungby, Stockholm, Hangö, Åbo och Helsingfors. Under denna tid brevväxlade hon och Ingmar Eriksson och efter deras bröllop 1962 bosatte sig paret i Finspång och fick fyra barn.

Under 90-talet hade makarna ansvar som ledare för Frälsningsarméns kårer i Ludvika och Helsingfors. Som pensionärer bosatte de sig i Norrköping. Också där var de båda engagerade i Frälsningsarmén.

För några år sedan blev Eila änka. Några av hennes stora intressen var matlagning och bakning och gäster i hennes hem möttes ofta av frågan - Vill ni ha något att äta?

Eila saknas närmast av barnen Ann-Christine, Anders, Noomi och Miriam med familjer, syskon och vänner i Frälsningsarmén.

Begravningsgudstjänsten hölls i Himmelstalunds kapell, Norrköping och leddes av major Margaretha Andersson. I sitt griftetal anknöt hon till Jesu fråga till sina lärjungar -Mina barn, har ni något att äta? En liknande fråga ställde Eila Eriksson ofta till dem som fanns i hennes närhet.
Sibelius Finlandia och Griegs Våren framfördes på orgel och Eilas dotter Miriam sjöng Eric Claptons Tears in heaven. Gemensamt sjöngs sångerna Var jag går i skogar, berg och dalar och Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken.

Minnesstunden efter Eila Eriksson hölls på Frälsningsarmén i Norrköping.

Karin Larsson


 

Skriv ut Dela