Historia

Här kan du ladda ner en tidslinje för Frälsningsarmén. Ladda ner Tidslinje som pdf

1829

William Booth föds i Nottingham (29/4).

Catherine (Mumford) Booth föds i Ashbourne, Debyshire (17/1).

1859

Catherine Booth publicerar sin skrift om kvinnors rätt att predika.

1865

Östra Londons Kristna väckelsesällskap (sedemera Kristna Missionen) bildas med William Booth som ledare. Kristna Missionen får namnet Frälsningsarmén (The Salvation Army).

William Booth blir ledare för en organisation, som kallade sig East London Special Service Comittee. Organisationen var ett fritt verkande väckelsesällskap, som vände sig till de sämst ställda i främst östra London. Alkoholister, prostituerade och småtjuvar var målgruppen. William Booth skickade de nyomvända till de kyrkor som fanns i området. Där blev de emellertid inte väl mottagna, och lösningen blev då att grunda en ny "kyrka", som så småningom fick namnet "Kristna Missionen". 1878 bytte man namn till The Salvation Army.

1882

Frälsningsarméns första möte i Sverige hålls på Ladugårdsteatern (sedemera Folkan) vid Östermalmstorg i Stockholm (28/12).

Hanna Ouchterlony, som hört William Booths son Bramwell predika i väntsalen i stationshuset i Värnamo, och snabbutbildats till frälsningsofficer i England kommer till Stockholm i december 1882 i spetsen för en liten grupp på fem personer. Den 28 december hålls Frälsningsarméns första möte på dåvarande Ladugårdslandsteatern (sedemera Folkan) vid Östermalmstorg och Frälsningsarmén hade därmed "öppnat eld" i Sverige.

1883

Stridsropet utkommer med sitt första nummer.

1888

Frälsningsarmén i Sverige skickar ut sina första missionärer (till Indien).

1890

Catherine Booth dör; Frälsningsarmén öppnar sina första sociala institutioner.

På nyåret påbörjade Hanna Ouchterlony Frälsningsarméns slum-och räddningsverksamhet Upprinnelsen var ett hem för "fallna"kvinnor, inrymt i en femrumslägenhet på Surbrunnsgatan i Stockholm. Några veckor senare öppnades den första slumstationen på söder i Stockholm och snart öppnade liknande verksamheter på den ena orten efter den andra.

1891

William Booth publicerar sin bok "In Darkest England and the way out". Boken blir vägledande för Frälsningsarméns sociala hjälparbete över hela världen.

Människor som var anställda i det slutande 1800-talets tändsticksindustri var inte bara underbetalda, de riskerade också att fördärva sin hälsa. Svavlet på tändstickorna tillverkades av gul fosfor som ofta gav arbetarna det som brukade kallas "fosforkäft", en åkomma som gav upphov till skelettcancer. För att råda bot på detta öppnade William Booth en tändsticksfabrik, som var inrymd i ljusa, rena lokaler och där tändstickorna ( Light in Darkest England) tillverkades utan det cancerframkallande svavlet. Arbetarna fick också ca en tredjedel mer i lön än övriga anställda i tändsticksindustrin. Samtidigt satte Frälsningsarmén igång en kampanj bland konsumenterna för att tvinga handlarna att bara sälja fosforfria tändstickor, antingen Arméns eget märke eller något annat. Denna kampanj lyckades så bra att Booth 1901 kunde stänga tändsticksfabriken. Säkerhetständstickor utan fosfor var nu inte bara allmänt accepterade, utan man hade även lyckats höja tändsticksarbetarnas löner till en anständig nivå.

1905

En splittring i Frälsningsarmén leder till uppkomsten av Svenska Frälsningsarmén. 1905; En grupp frälsningsofficerare, som, under ledning av brigadör Kaleb Svensson, under en tid i skriftväxling med såväl högkvarteret i Stockholm som med general William Booth krävt reformer bl.a av Frälsningsarméns administration samt en avvveckling av det utländska inflytandet över Frälsningsarmén i Sverige, avskedas som illojala och bildar Svenska Frälsningsarmén.

1912

William Booth dör och efterträds av sin son Bramwell som general och världsledare för Frälsningsarmén.

1923

Frälsningsarmén börjar arbete i Lettland (förbjuds 1939). Arbetet återöppnas 1990.

Efter ett antal "rekognoseringsturer" till såväl Lettland som Estland under åren 1921-22 fick det svenska officersparet Karl och Sigrid Johansson ( sedemera Jerrestam) 1923 uppgiften att börja en regelrätt verksamhet i Lettland. Kårer och social hjälpverksamhet öppnades snart i Riga, Jelgava, Liepaja, Ventspils, Cesis och Tukums. Frälsningsarmén verkade i Lettland till 1943, då den tyska ockupationsmakten förbjöd verksamheten med stöd av lagen till skydd för folk och stat. Det skulle sedan dröja nära 50 år innan Frälsningsarmén åter fritt kunde verka i landet.

1929

Frälsningarméns Höga Råd väljer för första gången den nya världsledaren; Edward J. Higgins.

1934

William Booth´s dotter Evangeline blir rörelsens första kvinnliga general.

1943

Planeringen inleds för Frälsningsarméns flykting- och efterkrigshjälp.

Frälsningsarmén i Sverige gjorde under hela andra världskriget en betydande insats för att under den enorma påfrestningen som kriget innebar hålla ihop Frälsningsarmén i Europa. Kommendör Karl Larsson hade i ett mycket tidigt skede av kriget fått i uppdrag av generalen att "i händelse av att det skulle bli krig... representera generalen för att hålla ihop Frälsningsarmén i Tyskland och andra länder som kunde tänkas bli indragna i konflikten" I krigets slutskede tog sig Frälsningsarmén i Sverige an den oerhörda nöden, och man fick även frågan från de allierade om att vara med och bygga upp de krigshärjade länderna. Sverige som var en fristad under hela kriget och som under kommendör Karl Larssons ledning hade en god inblick i situationen i de olika länderna, reagerade snabbt. Många officerare anmälde sig till de utbildningar som anordnades för de som eventuellt skulle komma i fråga för tjänst i de krigsdrabbade länderna. I det första brevet i korrespondenskursen stod att "Alla som hoppas på tillfälle att deltaga i detta arbete och som vill göra det med utsikt till framgång, måste låta sig behärskas av kärlekens och medlidandets ande". Detta blev också ledstjärnan för det arbete som Frälsningsarmén i Sverige gjorde på hemmaplan, i det mörka och kalla Nordnorge och i Tyskland.

1969

Svensken Erik Wickberg väljs som den förste svenske frälsningsofficeren till general.

1982

Frälsningsarmén firar sitt 100-årsjubileum i Folkan vid Östermalmstorg i Stockholm, den lokal där det första mötet hölls.

1991

Frälsningsarmén i Lettland erkänns som ett kristet trossamfund.

1997

Frälsningsarmén i Sydafrika undertecknar ett dokument, där man tar avstånd från sin hållning under apartheidtiden i Sydafrika.

Frälsningsarmén var, liksom övriga kristna kyrkor, präglade av den sociala situation, som rådde i apartheidtidens Sydafrika. Separata verksamheter, såväl sociala som evangeliska, anordnades för de olika befolkningsgrupperna i landet och vita och färgade hölls åtskilda även i Frälsningsarmén. För detta svek mot evangeliet bad Frälsningsarmén om förlåtelse under den stora nationella försoningskonferensen i landet.

2002

John Larsson blir den andre svensk som leder den internationella Frälsningsarmén som general.

2004

Frälsningsarmén är först på plats i hjälparbetet efter tsunamin på juldagen.

2011

Marie Willermark utvaldes till ny ledare (kommendör) för Frälsningsarmén i Sverige (och Lettland).

2011

Visionen "One Army, One Mission, One Message" lanserades 13 oktober.

2013

Frälsningsarmén lanserar visionen "Jesus till alla".

2015

Frälsningsarmén firar 150-årsjubileum med stor internationell kongress.

2016

Kommendör Johnny Kleman tillträder som ny ledare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland.

2018

Kommendör Clive Adams tillträder som ny ledare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland.

2020

Frälsningsarmén lanserar Vision 2025: Välkommen hem – Livet med Jesus.

2021

Överste Bo Jeppsson tillträder som ny ledare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland.