Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Amina - från tvångsprostituerad till frihet i Sverige

Aminas föräldrar dog när hon var liten och en kvinnlig vän till familjen tog hand om henne i hemlandet Guinea Conakry. Men av henne blev Amina tvingad till prostitution. Amina levde under dödshot och skickades utomlands. Nu har hon fått uppehållstillstånd här och ser Frälsningsarmén som sin familj.

Uppväxten i Guinea Conakry i Västafrika var allt annat än lycklig för Amina. Hennes föräldrar dog så tidigt att hon inte ens har några minnen av dem. Hon har inga syskon men en väninna till hennes mor tog hand om henne och under den första tiden trodde Amina att hon var hennes biologiska mor. När Amina var i 14-årsåldern tog kvinnan henne ur skolan och tvingade henne och sju andra flickor till prostitution i sitt eget hem. Även de andra tjejerna saknade trygga hemförhållanden.

-Männen kom och valde någon av oss, förhandlade om priset och gick sen in med den de valt i något av rummen, berättar Amina.

-Vi fick inga pengar efteråt men kvinnan tog hand om oss och köpte kläder och allt vi behövde, fortsätter hon.

”Om vi sa nej, skulle vi hamna på gatan”

De flesta männen var ditresta från andra länder och Amina kunde ha tre, fyra kunder per dag. Kvinnan bodde i ett fint hus, hade en tjusig bil och reste en hel del så grannarna hade stor respekt för henne då de trodde att hon var en affärskvinna. Det var hon ju på sätt och vis också men de anade inte vilken typ av verksamhet pengar kom ifrån.

Aminas släktingar besökte henne aldrig utan levde i tron att hon hade det bra men givetvis mådde hon väldigt dåligt. Under vårt samtal tar Amina en och annan paus, lutar huvudet i händerna, darrar på rösten och försöker hålla tillbaka tårarna.

-Men vi hade inget val. Om vi sa nej till männen så skulle vi hamna på gatan, förklarar hon.

Gripen av polisen

Efter en tid nämnde kvinnan att hon hade ett jobb åt tjejerna som kunde göra dem rika men då kunde de inte hålla till i huset i stan så de begav sig till landsbygden istället. Dit kom det vita män och det visade sig att de skulle spela in porrfilm. Det hela skulle ta fyra dagar men tredje dagen blev de upptäckta och det slutade med att polisen kom och grep både tjejerna och de som filmade och tog dem till polisstationen.

Kvinnan bakom det hela var inte på plats så hon klarade sig men det planerades rättegång för de inblandade. Trots att landet är i huvudsak muslimskt så är inte prostitution eller porrfilmer förbjudet men däremot människohandel. Enligt Amina är prostitution vanligt på grund av bristen på arbete men oftast sker det i hemmen och inte öppet på gatan. Sex i dessa former ses dock inte med blida ögon hos befolkningen.

Flydde landet för att överleva

-Kvinnan sa till oss att även om polisen släpper oss så kommer folk att döda oss med slag och stenar. Hon hade ett stort nätverk ute i världen så hon betalade polisen och såg till att vi kom ut ur landet, berättar Amina.

Hon och tjejerna hamnade först i Ryssland i några dagar och för omkring tio år sedan kom Amina till Sverige och Stockholm. Där blev hon avsläppt ensam av en man som sa att hon nu fick klara sig själv. Det var en kylig höstdag och det enda Amina hade på sig var ett tygskynke.

-Jag grät och undrade vart jag skulle ta vägen. Folk kom fram och pratade med mig men jag kunde inte engelska så de gick igen. Men så kom det en kvinna som talade franska och jag förstod lite grann och hon visade mig vägen till Migrationsverket, säger Amina.

Avslag på asylansökan

Där fick hon täcke och sängplats men också medicin då hon var sjuk och hade magsmärtor. Hon blev registrerad och fick därmed bidrag och efter en tid fick hon tak över huvudet i Söderhamn/Ljusne. Amina började läsa svenska på SFI men slutade snart då hon fick avslag av Migrationsverket på sin asylansökan. Hon försökte få tag på sin advokat som dock inte svarade och det visade sig att advokaten hade skött ärendet själv. Och de saker som låg till grund för avslaget var uppgifter och uttalanden som inte ens kom från Amina.

Trots allt såg Migrationsverket ärendet som avslutat. Det innebar att Amina inte längre fick några pengar från staten och hon kunde heller inte skaffa sig ett hederligt jobb så tiden därefter lyckades hon överleva genom att fläta håret på folk. När hon får frågan hur hon skulle känna inför att tvingas åka tillbaka till sitt hemland suckar hon, skakar på huvudet och svarar ledset att det inte skulle gå, att hon skulle råka illa ut där.

Efter en rörig tid i Stockholm, Malmö och i Danmark

Ett tag bodde Amina i Stockholm, därefter i Malmö då hon även åkte över till Danmark och fixade håret på folk. I Malmö träffade hon en man som gjorde henne gravid. Det var också en tuff tid som resulterade i sömnsvårigheter och att hon sökte stöd hos en psykolog. Amina flyttade tillbaka till Stockholm där hon födde sin son men det var svårt att få eget boende utan svenskt personnummer. Men så kom hon i kontakt med den kristna organisationen Caritas.

-En man där ordnade ett rum till oss utanför Örebro och betalade både mat och rumshyra, berättar Amina tacksamt.

Kom i kontakt med Frälsningsarmén och fick uppehållstillstånd

Där bodde de i 1,5 år tills den hjälpsamme mannen inte hade möjlighet att betala deras hyra längre. När Aminas son var fem år fick de avslag på asylansökan igen. Migrationsverket ville nämligen skicka dem till Litauen, varifrån sonens pappa kommer, men han både bor och arbetar här i Sverige och Amina känner ingen i det landet.

På boendet hade Amina kommit i kontakt med två kvinnor som arbetar för Frälsningsarmén i Västerås. De påpekade att hon inte hade någon bra advokat och tipsade henne om några som stöttar kvinnor i hennes situation. Sedan i våras har Amina och sonen fått permanent uppehållstillstånd. När det kommer på tal drar Amina en djup suck och kallar det ett mirakel.

Jag har träffat underbara människor här. Bland annat den mycket duktiga juristen Ruth Nordström som kämpade för mig. Jag tror att det är Gud som har ordnat allt detta, säger Amina och lägger handen mot sitt hjärta.

Bor på Frälsningsarméns skyddade boende

Hon och sonen bor nu på ett av Frälsningsarméns skyddade boenden som har ett visst antal platser avsedda för just dem som utsatts för människohandel. Först kände sig Amina ensam då inga av hennes vänner bor i omnejden men med tiden har hon kommit att trivas väldigt bra där. Hon jobbar även som volontär i kårens café på orten då hon bland annat hjälper till med klädutdelning till behövande. På så vis slipper hon ensamheten och att sitta hemma om dagarna. Amina och sonen deltar också i söndagsgudstjänsterna ibland.

-Frälsningsarmén betyder mycket för mig. Det är tack vare människorna där som jag trivs i Sverige. De är som min familj och min son är lycklig över att få vara där och leka, säger hon. 

Det Amina helst vill nu är att förbättra sina svenskakunskaper och hitta ett jobb då hon får arbeta med barn. Drömmen är att på sikt utbilda sig till ekonom men även att lära sig att klippa och färga hår.