”Runt 80 barn kommer till oss varje vecka i Husby-Järva”

– När våra kids blir äldre vill vi fortsätta följa dem så då kommer vi lägga till aktiviteter. Vi anpassar verksamheten efter dem vi möter och inte tvärtom, säger Julia Adolfsson, ansvarig för Frälsningsarmén i Husby-Järva.

Dit kommer varje vecka 70-80 barn i åldern 9-15 år, även om det är fler än så inräknat dem som dyker upp mer sporadiskt. Från att ha haft en tjejgrupp för ett år sedan är det nu tre, uppdelade efter ålder, med rubriken ”Djärva Tjejer”. Under veckorna träffas även två killgrupper inom ”Trygga Kids”. Det bjuds på matigt mellanmål, gemenskap, samtal och diverse aktiviteter. Tack vare skänkta medel från stiftelser och fonder kan man erbjuda det lilla extra i verksamheten, såsom utflykter, rejäl mat med mera.

Fokus på att stärka de relationer som skapats

I år ligger fokus på att ”bygga community” genom att skapa en stark gemenskap och familjekänsla och fördjupa de relationer man byggt hittills. För att få följa med på den månatliga utflykten ska man därför ha närvarat vid åtminstone två kvällar i Husby nära inpå den. Detta för att uppmana till ett kontinuerligt deltagande i verksamheten. Personalen jobbar på att se varje individ redan i dörren genom att kalla deltagarna vid namn och krama om den som vill.

– Vi vill vara som en familj och jag hoppas att barnen känner ett sådant förtroende för oss att de vill dela sina hjärtan och liv med oss, förklarar Julia.

Vill se unga ledare och mer föräldrakontakt

I höst vill man erbjuda dem i 13-15-årsåldern en ledarskapsutbildning med undervisning och praktik. Bland annat är tanken att de i mindre grupper ska få planera arrangemang som gynnar unga i Järva. Julia vill även utveckla relationen till föräldrarna genom att bjuda in till samtal, berätta om syftet med verksamheten och lyssna till deras tankar och önskningar för sina barn.

– Vi vill inte komma med färdiga paket utan vara en pusselbit i Järva där vi fyller de luckor där det finns behov, säger Julia.

Hon berättar att fem mammor fanns med när en tjejgrupp träffades häromveckan.  

– Det var väldigt lyckat och värdefullt och de framförde sin tacksamhet för att vi finns då flera av dem är ensamstående. Vårt mål är att stötta hela familjerna, säger Julia.

”Jag får inte gå någonstans men er litar mamma på”

Hon tror att en anledning till att man lyckats skapa förtroende hos föräldrarna kan vara säkerhetstänket. Frälsningsarméns etiska vägledning, I Trygga Händer, ska säkerställa att inga barn utsätts för övergrepp. Efter en utflykt exempelvis skickar ledarna sms till föräldrarna med information om att deras son eller dotter klivit av tunnelbanan och börjat sin promenad hemåt. Julia berättar om en flicka i en av grupperna.

– Hon sa att hon nästan inte får gå någonstans i vanliga fall men till vår verksamhet får hon komma eftersom hennes mamma litar på oss. En pojke har sagt i princip samma sak, och det är så vi vill fungera, att människor känner att de kan lämna sina barn till oss tryggt och säkert, säger Julia och hänvisar till bibelordet i Psaltaren 84:4 där det står om hur svalan funnit ett bo där hon kan lägga sina ungar.

Julia nämner ett brev från en flicka som skriver: ”…Jag är så tacksam över att du/ni finns i mitt liv, jag har lärt mig jättemycket hos er, som att vara tacksam och alltid vara snäll… Tack vare era samlingar har jag blivit en bättre människa… Jag älskar er och kommer aldrig glömma er, hoppas ni inte kommer glömma mig… Du och Frälsningsarmén har verkligen räddat mitt liv. Det är det bästa stället jag har varit på…”

– Ord och uppmuntran från barnen själva är det värdefullaste jag kan få. Det får mig att vilja springa 100 mil till, kommenterar Julia.

”Dessa barn och unga behöver oss”

2023 var det första helåret med veckoverksamheten som startade hösten 2022 och enligt Julia handlade förra året mycket om att hitta strukturer och arbetssätt i teamet och att utveckla grupperna som man också gjorde mindre. Däremot försöker man komma bort från den typen av grupperingar där kompisar, kanske med samma ursprung, allierar sig och knappt kan prata med eller sitta tillsammans med andra.

Julia vill inte försköna tillvaron och ger exempel på när det nyligen blev bråk mellan några unga i verksamheten på en hamburgerrestaurang. Väktare tillkallades och barnen blev mer eller mindre utslängda därifrån. Men Julia ser det som en indikator på betydelsen av Frälsningsarméns närvaro i Järva.

– Vi upplever att verksamheten är full av barn och unga som verkligen behöver oss. Behoven ser olika ut, som ekonomisk utsatthet, brist på trygga vuxna och risk för att hamna snett, menar hon på.

Ordningsregler och starkt team skapar lugn

Ledarna införde förra året ett antal ordningsregler, som nolltolerans mot att fysiskt slå eller verbalt kränka varandra, att visa respekt under samlingarna genom att inte störa eller använda mobiltelefonerna, och att vistas en i taget på toaletten.

– Ibland har vi behövt ringa föräldrar och skicka hem barn men då är de välkomna tillbaka nästa vecka. Vi visar att vi håller vad vi säger och att vara konsekventa har hjälpt oss väldigt mycket, säger Julia.

– Nu är grupperna tryggare och lugnare men det har varit ett slit att komma dit, fortsätter hon och ger en eloge till sina fem timanställda kollegor.

– De är fantastiska och vi är ett väldigt starkt team som jobbar i samma riktning. Utan det skulle vi inte kunna göra det vi gör för det kan vara ganska utmanande ibland, påpekar hon.

Dessutom bidrar sex volontärer med viktiga insatser och det har varit ett mål att vara lika många frivilliga som anställda och dit har man redan nått. Alazar Beyene är 22 år och kommer ursprungligen från Etiopien. Efter ett år på bibelskola arbetade han på Frälsningsarméns dagkollo, Sommarkul, i Husby. Nu är han en i teamet som finns på plats varje vecka, främst när killgrupperna träffas. Han understryker vikten av att förebygga kriminalitet bland grabbarna, liksom behovet av bra manliga förebilder.

– Vi ser dem som har en mansnorm de kanske fått via sociala medier men som inte är rätt. De behöver lära sig hur en man ska bete sig i samhället och inom familjen och hur man visar kärlek, säger Alazar engagerat.

Fördel att kunna kulturen och språket

Att han själv har afrikanskt påbrå och dessutom är så pass ung tror han har sina fördelar i rollen som ledare i just den här verksamheten.

– Jag förstår kulturen, slanguttrycken och hur de pratar och beter sig. Även föräldrarna känner sig bekväma när de möter någon från samma land och det gör att man kommer närmare dem, säger han.

– Jag hade själv kunnat hamna fel på grund av utanförskap och har haft bekanta runt mig som gjort det men Gud är god som har hjälpt mig och visat mig den rätta vägen, fortsätter han.

Hans strategi är att möta de unga där de är, som en storebror de kan prata med, men samtidigt vara en ledare de ser upp till.

– Vi är en kärleksfull familj men samtidigt behöver vi lära barnen ordning, struktur, regler och karaktär, påpekar han.

– Jag hoppas att dem vi träffat kontinuerligt har fått med sig något som de kan föra vidare till de yngre som kommer till oss för första gången, och att vi kan ta de äldre till en ny nivå under det här året, fortsätter han.

Kontinuiteten skyddar och förebygger

En annan person som funnits med i teamet sedan de veckovisa aktiviteterna startade är Sofie Sjöberg, legitimerad psykolog. Hon påpekar dock att hon inte är där i den egenskapen utan som en trygg vuxen.

– Det kan låta banalt men kontinuiteten i att träffas varje vecka, äta tillsammans, lära känna varandra och vara en del av barnens liv tror jag kan vara väldigt skyddande och förebyggande när det gäller psykisk ohälsa exempelvis, säger hon.

Sofie förundras över hur man mitt i ett bostadsområde har kunnat etablera ett sådant här arbete där det väller in barn som drar med varandra, ofta i klungor. Hon tror att populariteten till en början handlade mycket om att man kunnat erbjuda attraktiva aktiviteter och utflykter.

– I och med det har barnen hittat till oss och nu tror jag att det främst är den trygga punkten som lockar de unga till verksamheten, säger hon.

– Det är ett Guds verk genom Julias tjänst, och våra medarbetare och volontärer gör en jättestor insats i att skapa trygghet och stabilitet, fortsätter hon.

En utmaning hon ser är att lyckas ta hand om och lära känna alla barn som individer. En annan är att bedriva kristen verksamhet i ett område där de flesta är muslimer, men en nyckel är att visa Guds kärlek på ett respektfullt sätt, menar hon på.

Stort behov av större lokaler

Fler barn och visioner för utökad verksamhet men endast ett rum, ett pentry och en toalett - den lokal man haft sedan första sommarkollot för snart fyra år sedan har man egentligen redan vuxit ur. I nuläget går det inte att välkomna varje barn mer än en kväll i veckan eftersom grupperna får bestå av max 30 personer och det krävs en del pusslande för att få ihop schemat. Större lokaler, inklusive samtalsrum och kontor, skulle därmed öppna upp för helt andra möjligheter att möta de unga i området. Julia vill även börja anordna lovsångskvällar, några per år, då hon ser på verksamheten som en kyrka. Hon påpekar att den första kristna församlingen byggde på gemenskap, måltider, undervisning och bön.

– De beståndsdelarna har vi ju även om våra träffar sker under veckodagarna, säger hon.

– Vi befinner oss i en bra tid där jag ser mycket utveckling och goda saker som händer. Det känns som om vi håller på och blir ett community, fortsätter Julia.

Sportlovet bjöd på fartfyllda utflykter

Under sportlovsveckan hängde 75 barn och unga med på tre utflykter: Super Soccer Center, Laserdome och match på Tele 2 Arena när svenska damlandslaget spelade. Dessutom bjöds det på pizza och godis. Julia summerar det hela:

– Det blev en lyckad vecka med många skratt. Sportiga aktiviteter passar oss bra! Fem nya barn hakade på och de dök även upp i den vanliga verksamheten efter lovet. Utflykten till Tele 2 var särskilt kul då vi gjorde den med alla tre tjejgrupperna tillsammans för första gången.

I vanlig ordning kommer mängder av barn att välkomnas till de omåttligt populära veckorna Sommarkul om några månader, även om alla detaljer för dessa inte är spikade ännu.

Text: Teresia Jansson
Foto: Frälsningsarmén i Husby