Funktionsnedsättningar

Ställningstagande

Många människor världen över upplever diskriminering till följd av funktionsnedsättningar. Det är en verklighet som handlar om allt från stigmatisering eller negativ attityd till djup ingrodd och systematisk utestängning. Frälsningsarméns svar är att sträcka sig längre än de nationella minimikraven och göra det möjligt för personer med funktionsnedsättningar att vara fullt inkluderade och att få blomstra.

Vi vet mindre om vem Gud är och hur Gud uppenbarar sig i världen när människor med funktionsnedsättningar exkluderas. Inkludering är till nytta för alla. Olikheter inom våra gemenskaper och församlingar stärker oss och formar vårt uppdrag och vår tjänst.

Målet med all vår verksamhet är att säkerställa att vi är en kyrka som gör det förkroppsligade evangeliet tillgängligt för alla.

Bakgrund och sammanhang

Funktionsnedsättning är en historisk, samtida, kulturell och global verklighet. Man räknar med att uppskattningsvis 1 miljard människor lever med en funktionsnedsättning [1]. Människor med funktionsnedsättning fortsätter att möta förtryck i form av orättvisa, ekonomisk förlust, utnyttjande, stigmatisering och diskriminering. I vissa sammanhang blir kvinnor med funktionsnedsättning flerfaldigt missgynnade, många barn med funktionsnedsättningar får inte gå i skolan, och barn med funktionsnedsättningar riskerar en dödlighet fyra gånger den normala. I många delar av världen existerar ingen lagstiftning gällande funktionsnedsättning[2].

Ordet “funktionsnedsättning” kan förstås som en paraplyterm som inkluderar både personliga begränsningar[3], och sociala restriktioner upplevda av människor som lever med funktionsnedsättning. Generellt tolkas ordet "funktionsnedsättning” i medicinska termer medan “funktionshinder” är ett uttryck för exkluderingen mellan människor som lever med funktionsnedsättning och det övriga samhället. Funktionsnedsättning är därför inte endast ett hälsoproblem. Det är ett komplext fenomen, som reflekterar interaktionen mellan egenskaper hos en människas hela varelse (kropp och själ) och funktionerna i samhället i vilket han eller hon lever[4].

Globalt kan många orsaker till funktionsnedsättning identifieras. Dessa inkluderar till exempel olyckor, fattigdom, skador relaterade till krig och våld, föroreningar, kulturella seder och bruk, fosterskador, åldrande och nedbrytande sjukdomar. För att möta svårigheterna som människor med funktionsnedsättningar möter krävs en kombination av medicinska, sociala, miljömässiga och kulturella åtgärder.

Språk spelar en signifikant roll i att forma berättelserna kring funktionsnedsättning, och det finns skillnader när det gäller hur människor med funktionsnedsättning identifierar sig själva. I sökandet efter att kommunicera djupet av vår längtan till att bli inkluderade, vill Frälsningsarmén sträva efter att använda termen "människor med funktionsnedsättning", med intensionen att understryka människan först, hellre än personens tillstånd[5].

Bland flera andra hjälper oss tre modeller gällande funktionshinder att förstå och gensvara på den verklighet funktionshinder ställer oss inför. Till exempel ser den medicinska modellen av funktionshinder på medicinska aspekter; behandling, rehabilitering och personliga begränsningar. Den sociala modellen tolkar funktionshinder som en begränsning eller ogynnsam omständighet orsakad av samhällsstrukturer och attityder, medan den kulturella modellen belyser samspelet mellan olika föreställningar om funktionshinder inom en viss kulturell miljö. Betydelsen tillskrivs sedan funktionshinder inifrån eller över kulturella traditioner. I vissa kulturella miljöer anses människor med funktionsnedsättning ha ett lägre egenvärde än människor i allmänhet eller anses vara funktionsnedsatta på grund av onda andar, förbannelse eller synd[6].

Olika internationella organ deltar i strävan efter förbättrade levnadsvillkor för personer som lever med funktionsnedsättning. 2008 ratificerades Förenta Nationerna (FN):s “Konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning” av 157 länder. Det främjar bland annat respekt för den inneboende värdigheten hos personen med funktionshinder. När man blickar fram emot 2030 och de globala utmaningarna med perspektivet att inte lämna någon utanför, så talar många av FN:s mål för hållbar utveckling direkt om de svårigheter som många människor som lever med funktionsnedsättningar erfar[7]. Även Kyrkornas världsråd signalerar marginaliseringen som människor med funktionsnedsättning upplever inom kyrkan själv och efterlyser “En kyrka av alla och för alla”[8]

Grund för Frälsningsarméns ställningstagande

Alla människor är skapade till Guds avbild, och återspeglar unikt Guds natur och karaktär (1 Mos 1: 27-31). Guds skapelse kännetecknas av mångfald och att mångfald är gott (1 Mos 1:31; Ps 8). Gud älskar och värdesätter varje person, vilket ger var och en lika värdighet och värde, och befaller oss att älska och värdesätta varandra.

Bibeln berättar historien om en Gud som värdesätter de som är utstötta, maktlösa och svaga i samhällets ögon. Återspeglande kontexten av sin tid skildrar Skriften verklig upplevelse av utanförskap till följd av funktionsnedsättning (Luk 17: 11-19). Bibeln erkänner smärta och svårigheter som en del av det mänskliga tillståndet (t.ex. i Jobs bok). Paulus slår fast att när vi är svaga, gör Gud oss starka (2 Kor 12: 9). Jesus visade medkänsla för människor med funktions-nedsättning (Mark 1:41, Matt 9: 20-25) och uppmanade sina anhängare att göra detsamma (Luk 14: 12–14). Han korrigerade antagandet att funktionsnedsättning orsakades av synden från en person eller personens föräldrar (Joh 9: 1-3), och han utmanade sociala stigman genom att röra vid och äta med socialt marginaliserade (Matt 9: 27-30; Luk 19: 1-10). Guds kreativa avsikt är att vi fulländas i gemenskap när vi lever i relation med Gud och varandra. Paulus beskriver kyrkans gemenskap som en kropp som säger att ”dessa delar av kroppen som verkar vara svagare är de mest nödvändiga ” (1 Kor 12:22). De vi kan anse vara svagare medlemmar hjälper till att forma vår kunskap om Gud, och utan dem är vi mindre. För att vi skall känna Gud mer fullständigt, måste alla vara helt inkluderade. Gåvan att finnas till är grundläggande. Det är bara tillsammans med alla ”de heliga” som vi kan förstå Guds kärlek (Ef 3:18). I sitt internationella ”mission statement” förklarar Frälsningsarmén att den 'utan åtskillnad’ skall möta mänskliga behov i Jesu namn[9]. Handbok i Frälsningsarméns lärosatser beskriver Frälsningsarméns ståndpunkt i tredje lärosatsen som ´en Gud i gemenskap som ger sig själv för att skapa gemenskap. Detta är själva grunden för det inklusiva evangeliet. Ända från början har Frälsningsarmén förkunnat detta evangelium och kallat människor ur alla folk att besvara Guds kärlek. Vi försöker att inkludera och välkomna i Guds familj dem som känner sig utestängda från samhället.'[10]Det är målet med all verksamhet i Frälsningsarmén att skapa gemenskaper ´som återspeglar den treenige Gudens inklusiva, genuina acceptans och ömsesidiga kärlek.’[11]Med detta följer att vi inte är en fullständig kyrka om personer med funktionsnedsättning inte finns ibland oss.

Vad ställningstagandet innebär i praktiken

Frälsningsarmén erkänner insatserna från dem som är aktivt engagerade i frågor gällande okunnighet, försummelse eller diskriminering av människor som lever med funktionsnedsättning. En primär önskan hos människor som lever med observerbara eller osynliga funktionsnedsättningar är att behandlas som vanliga människor, skapade till Guds bild och kallade att leva i ömsesidig stödjande gemenskap. För att infria denna önskan kommer det i de flesta fall att kräva ett kollektivt skifte i attityder hos både hjärta och sinne. Sådana attityder och gensvar kan främjas, formas och undervisas om, till viss del. Målet för varje gensvar bör vara att eliminera skiljelinjen mellan "oss" och "dem". Grundat på dess teologiska förståelse av Guds syn på personer med funktions-nedsättning, noterar Frälsningsarmén följande: