logotype
Hjälp en person i utsatthet - ge en gåva nu

”Jag har mitt drömjobb här på kåren i Eskilstuna”

Makens plötsliga död gav Anneli Solomon behovet av en nystart i livet. I tidiga tonåren hade hon känt kallelsen att arbeta för Gud och när hon kom till Frälsningsarmén föll de sista bitarna på plats. Som 58-åring läser hon på Officersskolan och är biträdande kårledare i Eskilstuna. Ett drömjobb som hon ser det.

– När jag är själv i bön brukar jag höra Gud säga vad jag ska göra och när jag har gjort det så öppnar sig dörrar, säger Anneli Solomon.

Hon läser nu sitt första år som fältsergeant på Frälsningsarméns Officersskola men att hon skulle vara engagerad i just det samfundet har inte varit någon självklarhet. Anneli växte upp i Sundsvall med en troende mor och hon minns ett tillfälle i pingstkyrkans söndagsskola när hon bara var fem-sex år gammal. Läraren talade om synd och om att ha ett svart eller vitt hjärta.

– Efteråt var det frälsningsinbjudan och jag tackade ja. Det här med Gud var väldigt viktigt och allvarligt för mig i tidiga år och jag brukade försvara min tro i skolan, berättar Anneli.

När hon var i tioårsåldern blev även pappan frälst. Anneli sjöng i kyrkans körer, lärde sig spela gitarr och piano och mycket av tillvaron kom att kretsa kring musik. Tretton år gammal var hon på ett missionsmöte och det talades om kallelsen att arbeta för Gud och den som kände sig träffad bjöds fram för att få förbön.

– Jag tänkte att det gällde mig men att jag var för ung så jag gick inte fram, säger Anneli.

Förälskad i Spanien

Hon utbildade sig till undersköterska och flyttade som 18-åring till Stockholm där hon arbetade inom vården. Första tiden var hon medlem i Citykyrkan och senare Brandbergens frikyrkoförsamling. Under en evangelisationsresa till Spanien väcktes kärleken till landet.

– Jag kände att jag måste lära mig spanska eftersom jag insåg att jag skulle flytta dit, säger Anneli som började studera språket på Komvux.

I Brandbergen fick hon en hel del kontakt med spansktalande och i samtal med dem fick hon tillfälle att både träna sina språkkunskaper och berätta om Jesus. Anneli engagerade sig därefter i ett pionjärprojekt i Haninge som mynnade ut i den församling som idag heter Söderhöjdskyrkan och ligger vid Mariatorget. Hon hann även läsa två år på Livets Ords bibelskola i Uppsala innan hon flyttade till Madrid där hon bodde en kort tid. När hon träffade några svenska och spanska missionärer blev hon delaktig i ett projekt i Castilla La Mancha och var en period i Andalusien. Den största delen av vistelsen i landet spenderades i Malaga där Anneli arbetade i en internationell församling med många engelsktalande. Det blev mycket dörrknackning och många torgmöten som verktyg i evangelisationen.

Träffade maken i en internationell församling

I kyrkan träffade hon en kanadensisk man som år 1999 blev hennes make. En tid bodde de i Sverige men det blev lite av en kulturchock efter så många år i Spanien.

– I Sverige är det mörkare och kallare och man har inte samma sociala liv. Spanjorer är mer utanför hemmet och där fick jag många vänner som jag fortfarande har kontakt med och jag älskade att förmedla evangeliet till invånarna där, säger Anneli.

– Utmaningen var att vittna för katoliker. Många av dem, särskilt de äldre, ansåg att allt annat än det katolska var sekter och det var lättare att nå dem som inte hade någon tro alls från början, påpekar hon.

Mannen drabbad av en stroke

Makarna alternerade mellan Sverige, Spanien och Kanada och bestämde sig slutligen för att slå sig till ro i makens hemland. Men en dag, år 2016, drabbades han av en massiv stroke och avled några dagar senare. Det var chockartat förstås men mitt i allt upplevde Anneli att den helige Ande lät henne hitta specifika sånger på Youtube som var själavårdande och gav tröst.

– Jag bad och läste Bibeln mycket och vissa sånger lyssnade jag på om och om igen, säger Anneli.

– Men jag bestämde mig för att inte fråga Gud varför min man dog för jag tänkte att jag ändå aldrig skulle förstå det och jag visste att Gud hade en plan för mitt liv och jag ville fullfölja den, fortsätter hon.

Malin, Anneli, Pasi och Marjo utbildar sig tillsammans på Frälsningsarméns Officersskola till fältsergeanter.

Nyfiken på Frälsningsarmén

Hon påpekar att hon aldrig har tvivlat på Guds existens även om hennes känsloliv haft sina upp-, och nedgångar. Hon har upplevt hur hennes himmelske far varit med henne genom allt och nu började ett nytt kapitel i hennes liv. När hon och maken hade bott hos Annelis mor i Sundsvall gick de till pingstförsamlingen där men Anneli var nyfiken på Frälsningsarmén som hade sina lokaler nära hemmet. Nu bestämde hon sig för att besöka kåren eftersom hon behövde vara i ett sammanhang där hon kunde göra en nystart.

– När jag steg innanför tröskeln till kåren insåg jag att detta var avgörande för inriktningen för resten av mitt liv, säger Anneli.

– Jag kände en sådan välkomnande och accepterande kärlek och atmosfären var så avslappnad. Det var helt okej att sitta där och gråta och det gjorde väldigt starkt intryck på mig, fortsätter hon.

Kåren ligger i ett invandrartätt område och Anneli började hjälpa till med svenskundervisningen där då det kunde samlas 60-70 personer. Snart deltog hon även i gudstjänsterna och att Anneli även kunde bidra med sång och musik visade sig komma som ett bönesvar för den dåvarande kårledaren. Efter några månader kände hon sig hemmastadd och år 2018 invigdes hon till frälsningssoldat.

– Frälsningsarméns sociala engagemang känns viktigt och var något jag ville arbeta med och jag uppskattar också den tydlighet och struktur som finns i organisationen. På så vis undviks de kriser som många andra församlingar har haft eftersom det finns en ordning som inte går att komma förbi då det alltid finns en överordnad som kan säga nej till saker och ting, påpekar Anneli.

Talet om officerskap berörde

När hon var på konferensen Bygget talades det om Frälsningsarméns Officersskola och officerskap och det träffade Anneli i hjärtat. Hon hade känt att hon ville fördjupa sina kunskaper i Bibeln och i andligt ledarskap inom Frälsningsarmén och dessutom tjäna Gud inom ett team.

– Det var en väldigt stark upplevelse och jag satt och grät under hela predikan. Det kändes som en bekräftelse på vad jag skulle göra och något som inte gick att ”smita ifrån”, säger Anneli.

Såren i och med makens död krävde dock mer tid för att läka så några år passerade. I december 2021 fick hon så en inbjudan till kåren i Eskilstuna och det dröjde inte länge förrän hon blev anställd där med planen att samtidigt läsa på Officersskolan som fältsergeant. Hon fick snart ett förstahandskontrakt på en nyrenoverad lägenhet trots att det även i Eskilstuna kan vara svårt att få tag på boende.

– Det kändes helt fantastiskt hur dörrar öppnades och jag gick som på moln ett tag, utbrister Anneli.

Drömjobbet i utsatt område

Så nu i september, 58 år gammal, började hon på officersutbildningen samtidigt som hon har rollen som biträdande kårledare i Eskilstuna. Kåren har 31 medlemmar och är en av fem kyrkor som samsas om lokalerna tillhörande EFK-församlingen Fristadskyrkan. De övriga är en eritreansk, en fransktalande och en finsktalande grupp och det råder mycket ekumenik dem emellan. Senaste helgen hade den en gemensam adventsgudstjänst då de alla bidrog med tal och sång.

Inom det sociala arbetet möter Anneli många flyktingar och invandrare, särskilt från Syrien och Eritrea, och att ha internationella inslag i det hon gör har också varit en dröm.

– Jag trivs väldigt bra och det känns så rätt att bo och arbeta i Eskilstuna och att gå på Officersskolan. Jag ser fram emot att få fördjupade bibelkunskaper, större förståelse för predikokonsten och att bli stabilare i min roll och se kåren växa både kvalitets-, och kvantitetsmässigt, säger Anneli.

– Vi är ju i ett utsatt område och jag längtar efter att få se människorna där möta Jesus. Jag känner redan nu att jag har mitt drömjobb, avslutar hon.

Text och foto: Teresia Jansson

Ska vi be för dig?