Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Inget hinder för Guds kärlek

Pojken som upptäckte Frälsningsarmén via teven blev scout, körsångare, ståupp-komiker, kårledare och till sist omsorgsofficer i Malmö. Mackan Anderssons livsväg har präglats av stark integritet, en förlorad syn och en stor kärlek till den utsatta.

Mackan Andersson, tidigare Marcus, har varit aktiv i Frälsningsarmén sedan sjuårsåldern. Vid 18 blev han soldat och 2013 togs steget till att bli officer i Frälsningsarmén.

— När jag hör bönesuckarna på alla oli­ka språk omkring mig tänker jag att så här kommer det vara i himlen.

Det säger 46-åriga Mackan Andersson, frälsningsofficer i Malmö. Om det är nå­got som känns typiskt Mackan så är det just detta: Olikheter stärker. Olikheter utmanar. Olikheter gör att vi på riktigt kan spegla Guds rike. Och hans livsbana har på flera sätt stuckit ut från mängden.

Som sjuåring satt han och tvillingbrodern i Älvsjö söder om Stockholm och tittade på en tevegudstjänst där Frälsningsarmén i Sverige fyllde 100 år. En barnkör sjöng och Mackan, vars familj inte alls var enga­gerad i kyrkan, blev berörd. Han frågade sin mamma: ”Vad är det här?”

Blev ett tryggt ställe att hänga på

Att förklara kristen tro för en första-klassare var knepigt men mamman tog barnen till Vasakåren, där en arbetskamrat var aktiv. Och Mackan blev kvar. Länge. Det började med körliv och scouter.

— Frälsningsarmén blev ett tryggt ställe att hänga på, men min personliga tro kom först i tonåren i ett Pingstsam­manhang. Men snart kände jag att om detta ska bli på riktigt måste det få prak­tiska konsekvenser i mitt liv. Därför blev Frälsningsarmén min församling, säger Mackan, när vi hörs på telefon. Prat från de två barnen Isac och Lucas samt frun Astrid-Levina hörs i bakgrunden.

Redan som 13-åring påverkades Mackan starkt av Frälsningsarméns sto­ra sociala engagemang för människor i utsatthet. Dåvarande föreståndaren på härbärget i Midsommarkransen i Stock­holm, Lennart Eldh, betydde mycket som andligt föredöme och i Frälsningsarmén fanns inga utestängande dörrar.

— Att få vara med i ett sammanhang där människor var så olika mig själv be­tydde otroligt mycket och har präglat min syn på vad som är församling även i vuxen ålder, säger han.

Musiken har alltid betytt mycket och Mackan har spelat i olika bluegrass-band. Här med banjon i högsta hugg.

Tog religionen till scen och pubar genom ståuppkomik

Som 18-åring tog han steget och blev frälsningssoldat. Han flyttade hemifrån och bodde på några olika Stockholmsad­resser, bland annat i ett kollektivtboende i Vårby Gård. Där var han med och grun­dade en ny kår (församling) samtidigt som han arbetade med ungdomar inne i stan. Med dåvarande hustrun levde han en tid i förorten Hagsätra medan han ar­betade på Telia, vid en avdelning som så småningom kom att läggas ner. Mackan fick ett avgångsvederlag och bestämde sig för att satsa på ståuppkomiken, som han alltid tyckt om.

— Jag ville ge ståuppandet ett år. Det blev 13. Grunden var egentligen att jag ville predika bättre så att människor kunde förstå. Om de inte förstod skulle de åtminstone inte lida, säger Mackan och skrattar.

Så istället för att ta humorn till kyrkan tog Mackan religionen till scen och pu­bar. Han blev frälsningssoldaten som var rolig.

— Plötsligt hade jag något slags förtro­ende att prata om helighet, Gud och tro med människor som tyckte att de bara gick på stand up. Det var otroligt häftigt.

Landets första kristna humorfestival ”Comedy Zone”

Han betecknar sin ståupp-stil som ganska snäll och menar att komik är en överenskommelse mellan artist och pu­blik. Och många har velat tala om tro el­ler Frälsningsarmén efter ”gigen”. Desto svårare var det att uppträda för kristna, då förväntningarna på att vara klok och seriös ofta kom i vägen för humorupple­velsen.

Kritik kom även från kyrkliga som tyckte att hans yrkesval var dåligt. Men år 2002 och 2004 höll han i landets första kristna humorfestival ”Comedy Zone”. Festivalen ville uppmuntra kyrkan att hitta tillbaka till humorn och få en möj­lighet att förklara evangeliet på ett sätt som moderna människor förstår.

— Att predika är att betjäna, att göra ståupp är att underhålla. De här åren har gett mig en lyhördhet i att snabbt känna av om människor är bekväma eller obe­kväma och att lyssna efter vad som sägs eller hur det sägs. Just detta tar jag med mig i rollen som officer, som jag varit se­dan 2013, säger Mackan.

Fortfarande kan han komma ut och uppträda men är väldigt noga med vad han tackar ja till.

— Är det kring jul ger jag gaget till jul­grytan. Annars uppträder jag där publi­ken aldrig skulle kunna köpa en biljett; på fängelser, behandlingshem och akut­boenden. Jag har även en färdig tematisk föreställning om hur det är att bli blind, fortsätter han.

Mackan in action med barnen i projektet ”Mobbsäker”, där barn och vuxna med och utan funktionshinder lär sig jujutsu. Det är en av delarna i hans arbete som omsorgsofficer.

”Att jag inte ser är inte det viktigaste med mig”

För sedan 2012 är Mackan Andersson diagnostiserad blind, efter en medicinsk förgiftning. Mackan konstaterar att livet blev både detsamma och väldigt olikt utan ögonens hjälp att orientera sig.

— Att jag inte ser är inte det viktigaste med mig, betonar han koncist.

Men visst innebär tillvaron med en funktionsnedsättning en massa prak­tiska saker. Färdtjänst ska ansökas, syn­centraler kontaktas, anslag beviljas. Re­gionernas dåliga kontakt med varandra försvårar för den som flyttar. Det fick han känna på när den första ordern blev som kårledare i Umeå. Att som blind lära kän­na en ny stad var ganska tufft. Han triv­des med människorna och naturen men när han efter två år flyttade till Malmö var det som att komma hem på riktigt.

— Jag har haft 20 olika adresser i livet men nu har jag bott här i sex år. I Malmö är jag inte funktionshindrad av att inte se. Jag hittar överallt, har vänner, kan be om hjälp. Och mina barn är födda här, bor hos mig på halvtid och har sin mam­ma nära, säger han.

Kårens fokus på funktionshinder och invandrare

Malmös kår har Mackan en tjänst som omsorgsofficer där halva tiden äg­nas åt vuxna och barn med funktionshin­der. Han lär ut punktskrift, följer med till myndigheter eller sjukhus och leder pro­jektet ”Mobbsäker”, dit barn, unga eller vuxna med och utan funktionshinder får träna jujutsu. Den andra halvan innebär vanliga officersuppgifter. Flyktingvågen 2015 omformade kåren rejält. Och det är här orden om bönesuckarna kommer in.

— På våra gudstjänster har vi deltaga­re som talar arabiska, romani, engelska, spanska, slovenska. Det är otroligt rikt, förklarar han.

Han medger att fokuset på såväl funk­tionshinder som invandrare är kårens sto­ra tillgång men också utmaning. Mycket måste fungera; översättningar, tolkning, hörselslingor, psalmer med punktskrifts­version. En mångspråkig församling ris­kerar alltid att delas upp men kåren har strävat efter att hålla samman till en enda gudstjänstfirande grupp.

— Vi lär av varandra hela tiden och kan skratta åt kulturkrockarna. En svensk vill komma i tid till kyrkan men å andra sidan är det fullständigt omöjligt för en syrier att stanna hemma en söndag för att man råkar vara försenad, säger han.

Till vänster: En ung glad Mackan och hans tvillingbror på Vasakåren i Stockholm. Till höger: Mackan med hustrun Astrid, barnen Isac och Lucas samt Olivia Alhbin.

”Det sociala arbetet får aldrig sluta”

Han berättar om när kåren 2019 firade jul tillsammans och kårens äldsta dam på över 90 år utbrast: ”Ge mig inte sill och skinka som jag ätit hundra gånger tidiga­re – jag får inte många chanser till att äta arabisk julmat.”

— Kristus är inte delad, då ska vi inte heller vara det. Visst har vi jobbat hårt för integrationen men det är Andens verk att vi lyckats bli en församling. Vi är inte hip­pa, inte så duktiga musikaliskt– men vi är en kropp. Och jag älskar mitt Frälsnings­armén, säger han bestämt.

Men han sticker inte under stol med det som borde förbättras i rörelsen. Funk­tionsfrågorna till exempel, där Frälsnings­armén tidigare varit väldigt duktiga på arbete med bland annat synskadade.

Just nu har Mackan liksom många an­dra fått ställa om sitt arbete på grund av coronapandemin. Gudstjänster erbjuds via dator, bibelstudier och ”Mobbsäker” har fått pausa.

— Men utdelning av matkassar, vägle­dande samtal och arbetet mot människo­handel har fortsatt med vissa fysiska in­skränkningar. Vi har fått bestämma oss – det sociala arbetet får aldrig sluta, säger Mackan.

Fakta Mackan Andersson

  • Ålder: 46 år
  • Bor: Lägenhet i Kroksbäck i Malmö
  • Familj: Hustrun Astrid-Levina, barnen Isac och Lucas, samt lånedottern Olivia. Resten av familjen bor i Stockholm.
  • Roller inom Frälsningsarmén: Soldat 6 juni, 1993. Officer 2013, första förordnandet kårledare i Umeå. Sedan hös­ten 2015 omsorgsofficer vid Frälsningsarméns verksamhet för människor med syn- och hörselnedsättning.
  • Fritidsintressen: Joxa med veterandatorer, uteliv, spela i bluegrassband och spela roll­spelet Dungeons and Dragons.
  • Läser helst: Gärna science fiction, fantasy eller skräck­böcker.
  • Favoritbibelord: Apg. 10:34; ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor.”
  • Devis: ”I might lack eyesight, but I have Vision”.
  • Förebilder: S:t Symeon - den helige Dåren, Didymus den Blinde, Catherine Booth, Marianne och Bosse från hemkåren.
  • Blir glad av: Standup comedy.
  • Bästa egenskap: blind för status, starkt rättspatos

Text: Carina Tyskbo
Foto: Emma Larsson och privat

Artikeln har publicerats i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 3-2021

Publicerat: 2021-06-10Skriv ut