Micélas mardrömmar försvann för alltid

Micéla Bergh beskriver sina fem första levnadsår i Jönköping som idylliska. Men strax efter en flytt till Bjärnum i Skåne separerade föräldrarna. Mamman bör­jade ett utsvävande liv som övergick till ett mer än 20 år långt missbruk av alkohol och droger. Micéla fick bevittna fysiskt och psy­kiskt våld och introducerades tidigt för porr, skräckfilmer och nyandlighet.

— Jag har sett saker och har haft samtal med människor som var väldigt olämpliga för ett barn, och det blev allt värre med tiden, säger Micéla, som i den röriga miljön också kom att utsättas för övergrepp.

Trauma, stress och myndighetsingripanden

Hennes mor hotade flera gånger med att ta livet av sig och Micéla bar på en ihållan­de inre stress, drabbades av återkommande mardrömmar och sömnparalys samt led ständigt av sömnbrist. Polis och Socialtjänst kopplades in och Micéla fick erfara olika boendelösningar samt vräkning på grund av stök i hemmet. Nio år gammal fick hon veta att hennes bror bara var ett halvsyskon och att den man hon vuxit upp med inte var hennes biologiska far.

— Det kändes som ett enormt svek, som om en kroppsdel blev avkapad och min trygga punkt rämnade. Jag undrade vem jag var och blev arg, frustrerad och ledsen, säger Micéla som tappade förtroendet för vuxenvärlden och i samband med det blev rebellisk.

Ungdomstidens utmaningar och sökande

Hon skolkade och var uppstudsig mot lärarna. Killar, alkohol och droger kom ti­digt in i bilden. Inför högstadiet gick flytt­lasset tillbaka till Jönköping där Micéla bor än idag. I den åldern följde hon med till ett medium och så småningom skaffade hon tarotkort och stenar och blev uppslukad av att känna av frekvenser och tyda tecken från universum.

— Det hände saker som var spännande och häftiga. Samtidigt led jag av ständig rädsla, negativa tankar, migrän, panikångest, ut­mattning och av ett mörker som förföljde mig förklarar hon.

Såg Jesus under meditationen

År 2021–2023 läste Micéla till socionom och hade då en studiekamrat som nästan mist li­vet i drogmissbruk men som nu var frälst och befriad. I efterhand har Micéla fått veta att den väninnan och hennes församling hade börjat be för henne. När hon vid ett tillfälle låg hemma och mediterade blev det plötsligt bländande ljust i rummet.

— Jag såg en gestalt - Jesus - komma emot mig med utsträckta armar. Det var lugnt och saligt och hans ansikte utstrålade total frid. Ändå blev jag rädd och undrade om jag var på väg att dö, berättar Micéla.

— När han märkte det drog han sig till­baka och hans ansiktsuttryck visade att han förstod att jag inte var redo men att vi skulle ses igen, fortsätter hon.

Första mötet med kyrkans gemenskap

Den kristna klasskamraten blev exalterad när hon fick höra om upplevelsen och bjöd in Micéla till sin 30-årsfest i kyrkan.

— Det var en sådan värme, kärlek och mildhet i atmosfären. Alla var så välkomna­de, omtänksamma och genuint intresserade av mig så jag kunde verkligen sänka min gard. Det var superhäftigt och jag tänkte ”vad är det här?”, säger Micéla.

Kort därefter drömde hon att två knivbe­väpnade män attackerade henne. Hon kän­de panik, frustration och dödsångest men så satte hon sig plötsligt käpprak upp i sängen.

— Då kom en total fridskänsla över mig. Tårarna rann och jag undrade vad jag hade varit med om, det var så konstigt för det borde ju ha varit fruktansvärt att dö. När jag berättade om det för min kompis så log hon mest emot mig, säger Micéla.

Inre kamp och avgörande brytpunkt

Hon följde med på ett tältmöte och vid predi­kantens frälsningsinbjudan ville Micéla gå fram.

— Men jag hölls kvar i stolen och kunde inte resa på mig, som om jag var fastgjuten i betong. Det kändes oerhört läskigt, säger hon.

Hon förstod att någonting hade makt över henne och att hon måste lämna sitt ockulta engagemang. Snart hade hon ytterligare en omskakande dröm. I den jagades hon av två demoner men hörde Jesu röst säga att hon inte behövde vara rädd längre. När hon då stannade upp sprang varelserna in i henne och tog sin boning i hennes kropp.

— Men jag tog tag i dem och slet ut dem och efter det har jag aldrig haft några mardrömmar, säger Micéla.

Beslutet att följa Jesus

Några dagar senare gick hon med beslut­samma steg till en kyrklig kvinnobrunch där hon översköljdes av den mäktiga atmosfären.

— Det var en sådan stark kraft i rummet. Där och då sade jag ja till Jesus, avsade mig saker och gjorde en helomvändning från det liv jag levde. Det var fantastiskt! säger Micéla.

— Jesus är mitt allt, min bästa vän, den som alltid finns där och som jag alltid kan lita på. Hela mitt liv har förändrats sedan jag blev frälst. Jag vill tjäna Gud av hela mitt hjärta, fortsätter hon.

Samma månad lät Micéla också döpa sig.

Bekräftelse och Frälsningsarméns roll

Under en kristen tältkampanj i somras stötte hon ihop med sin gamla högstadielärare som berättade att en bönegrupp på skolan hade bett för Micéla och hennes stol i klassrummet. När Micéla nämnde kamraten som lett henne till frälsning visade det sig att läraren bett även för den eleven, men innan Micéla kände henne.

— Läraren höll på att smälla av för hon hade ingen aning om att den tjejen blivit kristen. Det var fantastiskt att få dela detta med henne och det kändes som en bekräftel­se på att det var på riktigt och att saker och ting hänger ihop - helt galet! säger Micéla engagerat.

Under studietiden praktiserade hon på Södra Vätterbygdens kår och ville gärna få anställning där sedan. Ändå sökte hon flera andra jobb men utan framgång. Då ringde de från kåren och erbjöd henne en tjänst som socialkonsulent och där har hon nu ar­betat sedan oktober 2023.

— Jag kände ”wow!” Efter att jag sade ja till Jesus har vägen stakats ut för mig. Jag har blivit löst från saker och ting och pus­selbitar har lagts på plats. Det är så häftigt så det går inte att beskriva, utbrister Micéla.

— Jag älskar mitt jobb! Och utan den mis­är jag själv levt i hade jag inte kunnat möta dessa människor som jag kan nu. Jag trodde aldrig att det jag varit med om kunde ha en positiv inverkan i mitt liv, tillägger hon.

Helande, förlåtelse och ny identitet

Hon har gått i terapi och själavård, bett Gud om förlåtelse och förlåtit sig själv och an­dra, något som lett till att även hennes mor idag är frälst. Strax efter anställningen på kåren blev Micéla medlem där.

— Jag känner mig enormt trygg i att jag är på rätt plats. Frälsningsarmén betyder väldigt mycket för mig. Här har jag verk­ligen fått växa i vem jag är i Kristus och i mina gåvor, avslutar hon.

Text och foto: Teresia Jansson