”Gemenskapen räddade mig” – Kristers väg tillbaka

– Utan Frälsningsarmén hade jag varit super-alkoholist eller en kriminell idiot.

Det säger 53-åriga Krister Viinikka, medlem och volontär på Frälsningsarmén i Sala.

Mobbad för sitt finska ursprung

Han menar på att han har känt sig lite vilsen i livet. Trots allt hade han och de fyra syskonen en trygg uppväxt i Kungsängen i norra Stockholm. Föräldrarna var hårt arbetande med starkt rättspatos och aningen strama tyglar. Deras finska påbrå gjorde dock Krister till ett tacksamt offer för mobbarna i skolan, även om spelplanen ändrades när han började träna jiu jitsu och kunde ge igen.

Efter att ha utbildat sig arbetade han som murare, flyttade till radhus några mil utanför Sala, förlovade sig och fick tre döttrar. Livet rullade på men så en januarikväll år 2005 förändrades tillvaron abrupt.

Vaknade ur koman utan minnen

Under en krogrunda i Kallhäll blev han helt oprovocerat påhoppad och misshandlad av några killar. Han svävade mellan liv och död och när han, efter flera operationer och 3–4 veckor i koma, vaknade upp hade han inga minnen av det som hänt. Det fanns risk för att han skulle bli rullstolsbunden och få andra bestående handikapp och under den långa rehabiliteringsperioden fick han lära sig på nytt att gå och att prata. Än idag är hans närminne samt smak-, och luktsinne försämrade och han blir lätt trött av för mycket intryck.

Drabbad av ensamhet, sorg, rädsla och fattigdom

Förhållandet med barnens mamma tog slut och på kort tid avled flera anhöriga. Krister försökte börja arbeta igen men blev i stället sjukpensionerad och då han misskötte sin ekonomi kördes den i botten.

– Det kändes jättejobbigt att inte ha någon att dela sorgen med och jag kände mig oduglig som inte kunde arbeta. Dessutom led jag av rädsla för att bli överfallen igen, säger Krister.

I sin ensamhet märkte han att några öl muntrade upp och lugnade honom tillfälligt samt mildrade sömnproblemen han led av. Han drack allt oftare men för tre år sedan fick hans vuxna barn honom att söka hjälp på beroendeenheten.

– När det blev tydligt varför jag drack fick jag medicin och psykologsamtal och då klarade jag av att avstå från alkoholen, säger Krister.

Hittade stöttande gemenskap hos Frälsningsarmén

En dag för omkring fyra år sedan sprang Krister på Mattias Nordin på torget i Sala. Mattias ansvarar för köket på Frälsningsarméns Kafé William i stan och de två var bekanta sedan tidigare. På så vis hittade även Krister till kaféet och kåren där han började vistas nästan dagligen. Efter något halvår blev han volontär, vilket gav honom rutiner och struktur på tillvaron. Han fick dessutom välbehövligt ekonomiskt stöd i form av matkassar och presentkort på mat.

– Jag fick en gemenskap och tillhörighet och kände mig uppskattad och omtyckt av arbetskamrater som bryr sig, ger kramar och ringer för att kolla läget. Där finns det alltid någon att prata med och jag har haft många tröstande samtal med kårledaren Karolina, förklarar han tacksamt.

– Och jag tycker själv om att hjälpa människor, dels praktiskt, och om en gäst på kaféet ser ensam eller ledsen ut så kan jag slå mig ner och prata, säger Krister.

Varit kristen i smyg hela livet

Att vara i en kristen miljö har inte heller känts främmande för honom. Även om hans föräldrar inte var uttalat troende så var de noga med de kristna traditionerna kring jul och påsk exempelvis. I tonåren tänkte Krister konfirmera sig men hoppade av eftersom han inte ville ha på sig ”den där klänningen” under högtiden. Han skrattar åt minnet.

– Men jag har varit smygkristen hela mitt liv och bett för min familj fast de inte vetat om det. När jag ber om något så brukar det faktiskt bli så, det har hänt många gånger, säger han.

Grät och såg magiskt ljus

Efter separationen från barnens mamma köpte han ett halsband med ett kors och han tror själv att det gav honom en känsla av trygghet och tröst. På kåren har han deltagit i Alpha-kurser i tre omgångar och han minns en kursavslutning när deltagarna bad tillsammans.

– När jag blundade och bad så började jag plötsligt störtgråta och jag såg bara ljus, det var magiskt. Ledarna kramade om mig och sa att ”Du har nog blivit frälst nu, Krister.” Jag är så tacksam till Jesus, utbrister han.

Stolt över att tillhöra Frälsningsarmén

Ibland kan han drabbas av oro för att bli attackerad igen och han kan känna besvikelse gentemot människor och samhället men då vet han vart han kan hämta kraft och stöd. Han läser Bibeln och går på gudstjänster regelbundet och blev medlem i kåren för ett par år sedan.

– Frälsningsarmén betyder otroligt mycket för mig och jag vill påstå att gemenskapen där har räddat mig. Det är svårt att beskriva men det är så skönt att ha en trygg plats dit man alltid är välkommen oavsett hur man är eller ser ut.

– Där hjälper man människor på ett kristet vis och jag känner mig väldigt stolt över att få tillhöra ett sådant sammanhang, avslutar han.

Text och foto: Teresia Jansson