Från eget kaos till att ge andra hopp

– Jag älskar mitt liv idag och den resa jag har gjort känns helt fantastisk!

Det säger 37-åriga Carolina som arbetar på Frälsningsarméns kår Home och med projektet Hedvig – Bostad först - för kvinnor och barn. För omkring sju år sedan var hon däremot nere på botten och fast i droger. 

Uppväxten och vägen in i missbruk

Ändå hade hon en kärleksfull uppväxt i Skellefteå men föräldrarna jobbade mycket så hon och brodern blev ofta lämnade ensamma. Det ledde till att Carolina började söka uppmärksamhet på annat håll. Då det saknades vuxna omkring henne kom hon undan med diverse hyss, något hon märkte gav henne kickar. Med tiden drogs hon med i en destruktiv spiral med alkohol och cannabis och efter en flytt till Norge där hon fick jobb i restaurangbranschen eskalerade festandet. Hon började umgås med tvivelaktiga personer, var ständigt påverkad – främst av amfetamin - och rasade i vikt. 

– Hela tillvaron handlade till slut om jakten på substanser och under flera år levde jag i ett mörker, förklarar hon.

Vägen mot förändring och tolvstegsprogrammet

Carolina gjorde flera försök att bli drogfri och trots att hon fick hjälp var det inget som fungerade. Hon flyttade till Stockholm men bytte både bostad och arbete ofta då hon hade svårt att sköta sig. Några år passerade och hon fick kontakt med öppenvården där hennes behandlare en dag gav henne en adress och uppmaningen att gå dit.

Det gjorde Carolina och det blev hennes första tolvstegsmöte. Inledningsvis kom hon att delta i tre sådana per dag. Hon fick även en så kallad sponsor som själv gått igenom de tolv stegen mot nykterhet och som nu i sin tur vägledde Carolina genom dem. 

– Via den gemenskapen fick jag förståelsen och respekten för att jag har en beroendesjukdom som jag aldrig kommer bli helt frisk ifrån. Jag fick även med mig tron på en kraft, starkare än jag och där blev jag löst från substansberoendet, säger Carolina.

Mötet med tron och Frälsningsarmén

Efter en tid började hon besöka kvinnoinstitutionen Rebeckahemmet på Ekerö för att berätta om tolvstegsprogrammet. En söndag när hon hade med sig en gästtalare bjöd denne med Carolina till en gudstjänst samma kväll. Där träffade hon bland annat frälsningsofficerarna Kjell och Anki Karlsten som då höll på att starta kåren Home som nu har lokaler i stockholmsförorten Sundbyberg. 

– Så fort jag klivit in genom dörrarna kände jag för första gången i mitt liv, känslan av att ha kommit hem, säger Carolina.

Bibeln och den personliga tron

Av sin sponsor fick hon många visa råd och en dag frågade Carolina henne vart hon fick allting ifrån och sa att hon ville ha mer. Några dagar senare gav hon Carolina en present.

– I den låg min första Bibel - Nya Testamentet - och på insidan stod det: ”Till Carro! Jag vill ha mer.” Och mer har jag verkligen fått, utbrister Carolina och berättar om ett tillfälle när hon satt hemma och bläddrade i den heliga skriften.

– Det är svårt att sätta ord på det som hände men jag blev alldeles varm i bröstet och plötsligt så kände jag att jag bara visste, att jag visste, att jag visste att Jesus var på riktigt och att han var där i rummet med mig. Jag ville tala om det för hela världen så jag ringde min sponsor och berättade det och hon bara skrattade för hon förstod, förklarar Carolina.

Ett nytt liv med mening och ansvar

Efter detta började hon på allvar arbeta med sig själv. Hon sade upp destruktiva bekantskaper och sin tjänst i restaurangbranschen. Hon gick bibelskola och engagerade sig alltmer i Home som riktar sig till personer med erfarenhet av kriminalitet, missbruk och annan form av social utsatthet. Där hittade hon snabbt ett gäng med liknande bakgrund som hon.

Hon utbildade sig till behandlingspedagog och projektledare, något hon har användning för i rollerna som socialhandledare och projektassistent inom Frälsningsarmén. Hon berättar om tillfället när hon fick veta att Home skulle starta ett arbete för människor med ett destruktivt förflutet.

– Det brann i mitt bröst för jag ville så gärna vara en del av det teamet och jag hörde en kärleksfull röst inom mig säga att ”det är det här du ska göra Carolina", säger hon.

– Det är en trygg arbetsplats och det bästa med Frälsningsarmén är att man ser till hela människan som man hjälper. Det är en ära att få arbeta där och jag bär Frälsningsarméns emblem med stolthet, fortsätter hon.

Gemenskap, vardag och framtidsdrömmar

Hon deltar fortfarande i tolvstegsmöten och har kontakt med sin sponsor, och hennes umgänge, inklusive hennes partner, är människor med samma inställning och riktning i livet. Det och den allra viktigaste relationen – den med Gud - är vad som håller henne på rätt väg.

Hon lever efter mottot #varjedagskafiras som syftar på vikten av att ta vara på varje dag vad än dina känslor säger. Oavsett hur tillvaron ser ut eller vad du känner så kan du välja glädje. För att älska sin fiende exempelvis måste man inte vänta in rätt känsla utan i stället se det som ett beslut och handla därefter. I framtidsdrömmarna finns att bli en fru och mor, och att fortsätta arbeta socialt inom Frälsningsarmén, kanske till och med som frälsningsofficer.

– Jag lever för andra människors räddning. Jag vill sprida hopp till den som tror att det inte finns något annat liv, för det liv jag inte trodde fanns lever jag idag. Jag tar ansvar och är någon att lita på, och jag lever inte för mig själv längre utan för Jesus, utbrister Carolina.

Att ge hopp vidare till andra

Hon nämner styrkan i identifikationen i samtalet mellan två personer med beroendeproblematik. Eftersom hon själv har varit i samma sits som dem hon stöttar finns en förståelse som skapar förtroende. Till den som brottas med en destruktiv livsstil och som är fast i ett beroende vill hon ge en uppmaning:

– Det finns hjälp att få men det viktigaste är att fatta ett beslut om förändring för sig själv. Det är första steget, då kan processen börja, säger hon kärleksfullt.

Text: Teresia Jansson