”Att jag inte ser är inte det viktigaste med mig”
För sedan 2012 är Mackan Andersson diagnostiserad blind, efter en medicinsk förgiftning. Mackan konstaterar att livet blev både detsamma och väldigt olikt utan ögonens hjälp att orientera sig.
— Att jag inte ser är inte det viktigaste med mig, betonar han koncist.
Men visst innebär tillvaron med en funktionsnedsättning en massa praktiska saker. Färdtjänst ska ansökas, syncentraler kontaktas, anslag beviljas. Regionernas dåliga kontakt med varandra försvårar för den som flyttar. Det fick han känna på när den första ordern blev som kårledare i Umeå. Att som blind lära känna en ny stad var ganska tufft. Han trivdes med människorna och naturen men när han efter två år flyttade till Malmö var det som att komma hem på riktigt.
— Jag har haft 20 olika adresser i livet men nu har jag bott här i sex år. I Malmö är jag inte funktionshindrad av att inte se. Jag hittar överallt, har vänner, kan be om hjälp. Och mina barn är födda här, bor hos mig på halvtid och har sin mamma nära, säger han.
Kårens fokus på funktionshinder och invandrare
På Malmös kår har Mackan en tjänst som omsorgsofficer där halva tiden ägnas åt vuxna och barn med funktionshinder. Han lär ut punktskrift, följer med till myndigheter eller sjukhus och leder projektet ”Mobbsäker”, dit barn, unga eller vuxna med och utan funktionshinder får träna jujutsu. Den andra halvan innebär vanliga officersuppgifter. Flyktingvågen 2015 omformade kåren rejält. Och det är här orden om bönesuckarna kommer in.
— På våra gudstjänster har vi deltagare som talar arabiska, romani, engelska, spanska, slovenska. Det är otroligt rikt, förklarar han.
Han medger att fokuset på såväl funktionshinder som invandrare är kårens stora tillgång men också utmaning. Mycket måste fungera; översättningar, tolkning, hörselslingor, psalmer med punktskriftsversion. En mångspråkig församling riskerar alltid att delas upp men kåren har strävat efter att hålla samman till en enda gudstjänstfirande grupp.
— Vi lär av varandra hela tiden och kan skratta åt kulturkrockarna. En svensk vill komma i tid till kyrkan men å andra sidan är det fullständigt omöjligt för en syrier att stanna hemma en söndag för att man råkar vara försenad, säger han.
”Det sociala arbetet får aldrig sluta”
Han berättar om när kåren 2019 firade jul tillsammans och kårens äldsta dam på över 90 år utbrast: ”Ge mig inte sill och skinka som jag ätit hundra gånger tidigare – jag får inte många chanser till att äta arabisk julmat.”
— Kristus är inte delad, då ska vi inte heller vara det. Visst har vi jobbat hårt för integrationen men det är Andens verk att vi lyckats bli en församling. Vi är inte hippa, inte så duktiga musikaliskt– men vi är en kropp. Och jag älskar mitt Frälsningsarmén, säger han bestämt.
Men han sticker inte under stol med det som borde förbättras i rörelsen. Funktionsfrågorna till exempel, där Frälsningsarmén tidigare varit väldigt duktiga på arbete med bland annat synskadade.
Just nu har Mackan liksom många andra fått ställa om sitt arbete på grund av coronapandemin. Gudstjänster erbjuds via dator, bibelstudier och ”Mobbsäker” har fått pausa.
— Men utdelning av matkassar, vägledande samtal och arbetet mot människohandel har fortsatt med vissa fysiska inskränkningar. Vi har fått bestämma oss – det sociala arbetet får aldrig sluta, säger Mackan.
Fakta Mackan Andersson
- Ålder: 46 år
- Bor: Lägenhet i Kroksbäck i Malmö
- Familj: Hustrun Astrid-Levina, barnen Isac och Lucas, samt lånedottern Olivia. Resten av familjen bor i Stockholm.
- Roller inom Frälsningsarmén: Soldat 6 juni, 1993. Officer 2013, första förordnandet kårledare i Umeå. Sedan hösten 2015 omsorgsofficer vid Frälsningsarméns verksamhet för människor med syn- och hörselnedsättning.
- Fritidsintressen: Joxa med veterandatorer, uteliv, spela i bluegrassband och spela rollspelet Dungeons and Dragons.
- Läser helst: Gärna science fiction, fantasy eller skräckböcker.
- Favoritbibelord: Apg. 10:34; ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor.”
- Devis: ”I might lack eyesight, but I have Vision”.
- Förebilder: S:t Symeon - den helige Dåren, Didymus den Blinde, Catherine Booth, Marianne och Bosse från hemkåren.
- Blir glad av: Standup comedy.
- Bästa egenskap: blind för status, starkt rättspatos
Text: Carina Tyskbo
Foto: Emma Larsson och privat
Artikeln har publicerats i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 3-2021