Andakt i påsk - Jag är uppståndelsen och livet

Det var en bra lördag. Eller var det? San­ningen är att den kunde ha slutat i ka­tastrof. Det såg verkligen inte bra ut i början. Jag hade fått en hjärtinfarkt. Det ver­kade som att det var ett ganska allvarligt till­bud; skrämmande för min hustru Bronwyn och, ja, djupt oroande för mig. Var detta slu­tet? Hade min tid kommit? Var det så Her­ren kallade mig hem? Vad skulle hända med barnen och barnbarnen? Vad skulle hända med Bronny? Och med min tjänst? Jag hade fortfarande saker som behövde göras. Nej, detta var inte en bra lördag. Den var hemsk, skrämmande, mörk och fylld av rädsla.

Mirakel mitt i det svåra

När jag ser tillbaka på den här oktober­dagen, firar jag miraklen mitt i det skräm­mande: rätt människor ingrep vid rätt tid­punkt; kristen omsorg ledde till handling; en underbar frälsningssoldat och sjuksköterska vars vän var en kristen hjärtläkare; en livräd­dande insats och till och med ett löfte från Gud själv att allt skulle bli bra. Guds timing var perfekt. Hans omsorg riklig. Så när jag reflekterar och ser djupare på händelserna som utspelade sig, har jag kommit fram till att det faktiskt var en bra lördag trots allt.

Hur kan långfredagen kallas god?

Jag minns att jag som ung juniorsoldat var förbryllad över användningen av ordet ”god” i påskberättelsen. Långfredagen (Good Friday) – dagen då de korsfäste Jesus. Hur kan den dagen beskrivas som god? Låt oss inte försköna det. Det var fruktansvärt. En dag av orättvis dom, brutal tortyr, obeveklig smärta och lidande. Korset – ett djävulens vapen – användes mot Guds Lamm. Fasans­fullt, fult och oförlåtligt.

Gud mitt i det mörka

Men om vi, utan att ursäkta dagens hän­delser, ser djupare, bevittnar vi Gud själv mitt i allt. Gud möter den rena ondskans manifestation, representerad av ett fysiskt kors med all dess brutalitet, med en återlö­sande kärlek som besegrar ondskan, synden och döden själv. Han förvandlar en ful fre­dag till en verkligt ”god långfredag”.

Kärleken som driver Jesus

För oavsett vad annat som pågick, var Je­sus själv motiverad av kärlek. Han gick till korset av kärlek till hela mänskligheten; av kärlek till dig och till mig.

I Romarbrevet skriver Paulus:

”Men Gud visar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” (Romarbrevet 5:8).

Kristus visade omfattningen av Guds kär­lek genom att ta världens synd på sig. Denna fredag var Jesus motiverad av kärlek. San­ningen är att Gud älskar oss och Jesus är beviset.

En så stor frälsning

Författaren till Hebreerbrevet ställer frågan:

”…hur ska vi kunna fly undan om vi inte bryr oss om en så stor frälsning…?” (Hebre­erbrevet 2:3).

Profeten Jesaja skrev:

”…genom hans sår är vi helade.” (Jesaja 53:5).

Det är ett mysterium, utan tvekan. På ett gudomligt och hemlighetsfullt sätt bär lång­fredagens händelser nyckeln till vårt eget he­lande, vår förlåtelse, vår frälsning och vårt upptagande som Guds barn. Försoningen gör det möjligt att bli omfamnad av den Allsmäk­tige Gud själv. Jesus, motiverad av kärlek, gör vår återupprättelse, återlösning och för­soning möjlig. Vi blir helade; vi blir frälsta. Vi är älskade.

Långfredagen som triumf

Det kan vara svårt att se långfredagens händelser som en triumf, men det är precis vad det är.

För det första är det en triumf för Jesus. Han var trofast och lydig, ända till döden på korset. ”Det är fullbordat”, förklarade han (Johannes 19:30). Jag har fullföljt mitt upp­drag. Det är färdigt. Syndens och dödens makt är besegrad.

För det andra är Golgatas triumf ondskans nederlag. I Jesu seger över synd och ondska blir hans triumf också vår triumf. Eftersom vi lever på uppståndelsens sida kan vi fira vår Herres upprättelse. Han besegrade döden och lever för evigt. Hans seger blir vår.

Jag är uppståndelsen och livet

Det var Jesus själv som sade:

”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör. Och den som lever och tror på mig ska aldrig någon­sin dö.” (Johannes 11:25–26).

Jesus erkänner verkligheten av den fysiska döden, men fortsätter att förklara att döden inte har sista ordet över dem som genom tro tillhör honom. Det betyder att döden inte läng­re är en mur, utan en dörr. Den har förlorat sin yttersta makt. Vi behöver inte längre frukta döden och den kan inte skilja oss från det liv Jesus ger.

Evigt liv handlar inte bara om att leva för alltid, utan också om en ny dimension. Det är ett liv genomsyrat av Guds närvaro, och det börjar i samma ögonblick som vi sätter vår tillit till Jesus. Det visar sig att det verkligen var en ”god långfredag”!