logotype
Hjälp oss ge fler en god jul

Vem får huvudrollen i jul?

För att inte hamna i prestationsfällan blir det allt vanligare att människor väljer att inte fira jul. Det är helt begripligt. Och samtidigt så onödigt. Tänk dig i stället att det är dags att fördela rollerna i årets julspel och du frågar dig; vem borde få spela huvudrollen?

Man kan lätt tro att om man blandar glada skratt, julmusik, kreativt julpyssel med härlig mat och tid att umgås så får man receptet på ett lyckat julfirande. Men kravet på att vara en stor, lycklig familj runt julbordet, kan kännas övermäktigt och det som skulle vara roligt och trevligt förvandlas i stället till ett stort misslyckade.

Låt inte hetsen och kraven få styra

För några är veckorna fram till jul fyllda av förväntningar och glädje. För andra handlar julförberedelserna mer om stress och prestation och då decembertröttheten slår till, varken orkar eller hinner vi baka, göra korv, pyssla och byta gardiner. Ekonomin tillåter inte heller att vi gör alla inköp som affärsmännen tycks mena att vi borde. Det känns inte roligt att alltid behöva säga nej till barnens önskelistor, men det finns ingen möjlighet att hålla ihop budgeten. Men tänk om det inte är skinka och julmust som gör julen? Tänk om det inte spelar någon roll med tomtar och paket, om vi håller på att missa hela poängen?

Tänk om det inte ligger någon prestige i att fira ensam eller med hela tjocka släkten, för julen är något annat? Något mer än det som julhandeln marknadsför. Tänk om vanor och traditioner bara distraherar och skymmer sikten för något av det viktigaste?

Du fördelar rollerna

De senaste femton åren har jag flyttat in och ut ur Sverige flera gånger och lärt mig att se svenska jultraditioner från en helt ny synvinkel. Jag har även gjort flera aktiva och medvetna val för att skruva ner och förändra många av mina egna vanor och förväntningar. Vi har till exempel ingen julgran av den enkla anledningen att alla våra julgransdekorationer ligger nedpackade i ett förråd i Stockholm. Och självklart blir det jul i alla fall. Utan gran. Vi har prövat julbord med och utan grisfötter. Vegetariskt och veganskt. Och det gick också bra att fira Jesu födelsedag utan julgardiner i köket. Han bryr sig väldigt lite om sådant kan jag meddela. Så jag kan på allvar förstå alla dem som slutat fira jul om det nu bara skulle handla om konsumtion och att hålla igång traditionerna. Då är julen väldigt överreklamerad.

Och årets huvudroll går till…

Det finns trots allt en, du kan kalla det tradition, som jag ogärna tummar på och det är stjärnan. På gatan där jag bor i London är jag ganska ensam om att till första advent hänga upp en stjärna i mitt fönster. Den jultraditionen är förhållandevis okänd här och inte alls speciellt utbredd i England. Jag gillar verkligen min stjärna och tycker om att den gör vårt hus lite speciellt och extra festligt. Den lyser med ett milt och vackert sken som för med sig allt det mysiga och stämningsfulla som jag gärna förknippar med advent och jul. Men den är också något mer än en dekoration. Den är mitt ställningstagande. Mitt vittnesbörd. Jag har givit Ljuset huvudrollen. Och jag syftar då på Bibelns beskrivning av stjärnan som lyser då Jesus föds i Betlehem.

Eget ansvar och medvetna val

Då Paulus i ett av sina brev till den kristna församlingen i Korint resonerar om vad kristen tro och hoppet om en tillvaro bortom döden innebär (1 Kor 15:12-19) så säger han bland annat, att ”Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor.” Och jag håller med och tänker att om julen bara blev till genom hemmagjord korv och knäck vore jag som kristen enbart en fånig kliché och en av ”de mest ömkansvärda bland människor”. Om julens kärnvärde var ringdans och julklappar hade den i mina ögon inte längre något berättigande. Till och med om julen enbart bestod av gemenskap och glädje mellan släkt och vänner skulle den ha spelat ut sin roll och lätt kunna ersättas av någon annan mer gemenskapsfrämjande aktivitet.

Då Paulus längre fram i Korinthierbrevet bemöter sitt eget pedagogiska resonemang så gör han det med orden: ”Men nu är det faktiskt så att Kristus har uppstått…” Naturligtvis är julen något större än det du och jag lyckas skrapa ihop av tradition och stämning. ”Men nu är det faktiskt så att…” för oss som tror att Gud valde att födas till jorden för att vara nära varje enskild människa, så är julen ursprunget för all verklig fest, all glädje och all gemenskap. För oss är stjärnan som lyser över den lilla staden Betlehem, bilden av ett påtagligt och verkligt ljus, ”Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen.” (Johannes 1:9) Och då blir julen plötsligt både tidsenlig, relevant och meningsfull!

Det finns ett gammalt uttryck som säger ”lägg inte nyckeln till din lycka i någon annans ficka” och det handlar om att ta eget ansvar och göra medvetna val. Det skulle vara enkelt att oreflekterat låta julens shopping-psykos, överkonsumtion eller hetsstädning ta överhanden, men låt oss inte skylla på någon annan. Valet är ditt. Och mitt. Vem väljer du att ge huvudrollen i årets julspel? Vem får stå under strålkastarljuset av en stjärna?

Text: Eva Kleman
Foto: Shutterstock

Artikeln har publicerats i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 5-2021

Ska vi be för dig?