”Vardagsrummet” Gudstjänst för alla åldrar
Idag har relationerna blommat ut i ett helt veckoprogram. Gemenskapsträff för daglediga, mötesplats för barn i 9-12-årsåldern, öppen förskola, scouter och så gudstjänsten ”Vardagsrummet” för alla åldrar varannan söndag. Som idag, när Lina predikar handgripligt om innehållet i Bibeln, där saker som tumstock, domarklubba, telefon, cirkustält och discokula får åskådliggöra Guds plan med mänskligheten och frälsningen genom Jesus Kristus. Alla lyssnar intresserat med ett och annat skratt. Det är fritt att svara på Linas utkastade frågor och högt i tak för funderingar.
— Står det i Bibeln vad vi ska handla för mat idag? frågar Lina.
— Näää!”, ropar barnen och de äldre skakar på huvudet.
— Men står det hur vi ska vara mot varandra?”, fortsätter kårledaren, och får många fina förslag.
”Det är fest när vi är tillsa-aammans!” Pernillas rosaskimrande hår svänger när hon leder glada rörelsesånger.
”Här möttes vi av en sådan värme”
Nu blir det skuttigt och uppsluppet i rummet. De äldre som inte orkar stå upp rör sig från stolen. Lilla blondlockiga Leo, ett och ett halvt år, traskar runt på golvet och guppar taktfast på kroppen till musiken. Det märks att han är van, och trivs här. Leos mamma heter Sofia. När hon och maken flyttade hit till Eksjö var hon gravid med Leo, hade inga relationer i staden och kände sig vilsen. Vid en matbutik såg hon inbjudan till öppna förskolan och när restriktionerna lättade knackade hon på här.
— Jag studerar till sjuksköterska. Allt skedde på distans och det hände ingenting, varken hemma eller på stan. Det var jobbigt. När vi började gå här möttes vi av en sådan värme och så bra samtal. Och Leo älskar det! Musiken, interaktionen och inte minst Pernilla, intygar Sofia och svingar upp sonen i luften på starka, tatuerade armar. Så blir hon rörd:
— Hon betyder så oerhört mycket för mig också. Jag har fått hjälp med saker och får vara den jag är. Jag kan slappna av här, fortsätter Sofia.
Leo biter på vattenmuggen. Strax vill han ner ur mammas famn och pinnar i väg mot kyrksalens ena hörn, där pippihus, böcker och gosedjur väntar. Pernillas dotter Esther går med och håller ömsint koll.
Kåren har vuxit
Det intensiva relationsbyggandet har på kort tid gjort att kåren vuxit. Pernilla och Lina berättar stolta att öppna förskolan är välbesökt och antalet gudstjänstbesökare ligger runt 18-20. Och även om trösklarna är låga och det ska vara enkelt att ta med ovana personer hit, finns Jesus och en andakt alltid i centrum.
— På skolbarnsträffen kan våra bibelsamtal bli så utdragna att gruppen inte hinner med lekarna. Barnen har så många frågor! säger de båda och ser glada ut.
Innan gudstjänsten läser Pernilla om David och Goliat för Tyra, Esther, Leah och Bastian, som tillsammans bygger den lilla herdepojken och den bjässiga jätten av färgglada Duplo-bitar. På väggen markerar en röd tejpbit tre meters höjd, Goliats förmodade längd. Varje barn mäts och får en egen tejpbit. ”Goliat var tre meter. Men Gud är större!” förkunnar en gul lapp och gruppen funderar en stund över detta med styrka. Kan man vara stark på flera sätt? Och vad är styrka i Gud?