"Frälsningsarmén är min enda familj"

Avlastar och kompletterar kommun och socialtjänst

När Stridsropet besöker kåren är det onsdag och dags för ”Dukat bord”, en grupp för mammor och barn i åldrar­na tre och uppåt. Det är en efterlängtad kväll med samling, lek, middag och en glad rytmikstund. Husmor Kristina An­dersson har förberett mat sedan i morse, och de båda lägger ner mycket tid på att middagen ska vara god och fint dukad. Det ska kännas som hemma men också festligt.

— Många mammor har gått hos oss se­dan barnen var nyfödda. Jag samarbetar med den ideella föreningen Minna, som ger ensamstående spädbarnsmammor möjlighet att få tala om sin situation. Man kan ha blivit lämnad när man blev gravid eller brutit upp själv på grund av en destruktiv relation. Minnas personal kopplar till oss på kåren som erbjuder öppen förskola och grupper vidare uppåt i barnets ålder.

— Det blir en slags vårdkedja där Fräls­ningsarmén avlastar och kompletterar kommunen och socialtjänsten, fortsätter Birgitta och tillägger att hennes tjänst delvis finansieras av kommunen.

Män som är snåla, kontrollerande och svartsjuka

Rytmikstunden är förutom sång- och rörelseglädje även en viktig del i det te­rapeutiska arbetet. Genom sångernas rörelser och övningar kan hon se hur anknytningen mellan mamma och barn fungerar. Enskilda samtal erbjuds de mammor som vill, och gruppsamtalen har olika teman. Kvinnorna kan ha svårt med gränssättning gentemot barnen och behöver även tränas i att värna om sig själv i relationer. Här talar Birgitta om att undvika ”SKS”, det vill säga män som är snåla, kontrollerande och svartsjuka.

— Mammor i utsatthet blir avslappna­de här. De vet att jag inte är socialtjäns­ten som kan ta barnen ifrån dem. Detta är ett hem och i ett hem delar man sina bekymmer. Och alla kan hjälpa till och även ge tillbaka, vilket ofta sker hos oss när tidigare aktiva ställer upp med saker, kunskap eller tid, säger Birgitta.

”Kan vara skillnaden mellan liv och död för kvinnorna”

Köket är helt centralt för den här verk­samheten, menar Birgitta och nickar i riktning mot Kristina som ilar fram och tillbaka medan härliga dofter av potatis­gratäng börjar sprida sig i lokalen.

— Utan Kristina skulle detta inte fin­nas! Det är så stort att som ensamståen­de få komma och äta tillsammans med barnet. Och slippa disk och plock efteråt.

I julas och påskas lagade Kristina jul- och påskbord som mammorna fick hämta hem, för att undvika smittspridning. Un­der pandemin har den stora middagsgrup­pen delats upp så att färre mammor med barn vistas på varje våning, vid flera tillfäl­len. Alternativet att ställa in fanns aldrig.

— Nej, våra grupper kan vara skillna­den mellan liv och död för dessa kvinnor. Frälsningsarmén ska vara mitt i nöden - vad skulle hända om vi för­svann? Det går att vara uppfinningsrik och hitta alternativ, säger hon.

En nytänkande Frälsningsarmé

Birgitta tycker att Frälsningsarméns nya vision är fantastisk men hon påpe­kar att man måste veta vad man menar med att säga ”Välkommen hem”. Hur tillgänglig ska man till exempel vara? För Birgitta är det viktigt att mammor­na alltid kan nå henne, men hon respek­terar att alla inte vill eller kan arbeta så. Däremot lyfter hon fram behovet av en nytänkande Frälsningsarmé som svarar upp mot nutidsmänniskan.

— Kan vi till exempel kräva att alla ska gå i gudstjänst på söndagen? Kan invand­rarkvinnan vara med utan att ha konver­terat? För oss behöver William Booths ord komma stegvis: ”Soppa och tvål” kan vara att i lugn och ro få amma sin bebis och bli sedd och bekräftad. ”Frälsning” kan handla om att få samtala om tro i sin takt, säger Birgitta.

Praktikplatser och få komma ut i arbetslivet

För att göra Centrumkåren Haga Mölndals breda familjearbete möjligt samarbetar Birgitta med kvinnojour, so­cialtjänst, kompetenscenter, vården, vux­enutbildning, arbetsförmedling och SFI. Hela tiden utnyttjas det stora nätverket inom och utom Frälsningsarmén för att befrukta andra områden. De unga mam­morna sammanlänkas med arbetsplat­ser för att de ska komma in i arbetslivet och få praktikplatser. En trillingmamma praktiserade nyligen under några måna­der i köket under sin hushållsutbildning.

— Jag finns med som kontaktperson i viktiga kontakter och beslut. På det sät­tet blir Frälsningsarmén en viktig aktör i samhället som både påverkar och bjuder in, menar hon.

”Våga, bidra och dela”

För att hinna med är det viktigt att de­legera och ta tillvara andras kompetens. Birgitta skulle också gärna anställa en person på halvtid som skulle kunna be­söka och hjälpa nyblivna ensamstående mammor i hemmet.

Mitt i öppenheten och tillgänglighe­ten är det viktigt att sätta en gräns för vad man ska eller inte ska göra. Men ock­så att ha tillit till en Gud som leder.

— Jag lever efter orden i Jesaja 41:10: ” Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styr­ker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.” Gud går in där vi minst anar det och sam­manför oss med andra. Hela tiden sker små vardagsunder. Jag tror på att vi kan förändra genom att våga, bidra och dela. Något mer välsignat kan jag inte tänka mig, säger Birgitta Lindgren.

Text: Carina Tyskbo
Foto: Jonas Nimmersjö

Fakta - Familjearbetet på Centrumkåren Haga Mölndal

• Antal vuxna och barn per år totalt: 294
• Antal ensamstående mammor i olika grupper: 106
• Ansvariga: Birgitta Lindgren, familjepedagog och Kristina Andersson, husmor.

Erbjuder bland annat:

• Barnrytmik med sång och dans som avslutas med fika.
• Öppen förskola.
• Familjefester och gudstjänster.
• Enskilda samtal och gruppsamtal.
• Hjälp med myndighetskontakter, arbetslivsvägledning och arbets­praktik.
• ”Dukat Bord” - En kväll för ensam­stående mammor med barn.
• Samarbete med olika språk­program, SFI, språkträning för utlandsfödda.
• Utflykter och läger till Frälsningsarméns lägergård Knappekulla utanför Lerum.

Caroline, 34 år med sonen Rex 4 år

— Som nyförlöst var jag ensam med allt, och jag hade inga anhöriga i Göteborg. Jag och pappan gled isär alltmer, det fungerade inte och var ganska jobbigt. Rex sov inte, han ville bara vara nära och skrek väldigt mycket. Jag varken handlade mat eller sov. Till slut åt jag bara filmjölk och blev svagare och svagare. På Minna-mottagningen erbjöd de babymassage och där träffade jag Birgitta. Hon talade om Öppet hus på Frälsningsarmén, jag gick dit och sedan över till ”Dukat bord” när Rex var 1,5 år. Nu har vi gått här på Haga-Mölndals kår sedan han var bebis.

-Jag och Rex älskar ”Dukat bord!” Den här platsen är som en familj och jag har fått nya vän­ner. Här kan man vara glad eller ledsen, hur som helst. Om jag behöver får jag råd och samtal med Birgitta. Som ensamstående är det så skönt att få komma och äta. Jag är inte direkt troende men vi är alltid med på familjegudstjänster, familjedagar och utflykter.

Nahid, 48 år med trillingarna Araya, Aryana, Anahita, 11 år

— Hela veckan längtar barnen och jag till onsdagen! Mina trillingar har så roligt här. Idag fyller de 11 år och blev firade med tårta och present! Vi hade så roligt läger i helgen, barnen lekte, badade och kramades. De bråkade inte när de inte fick ha Ipad och mobiler. De fick lite vila för hjärnan, det är bra.

— Jag går hushållsutbildning och blir klar i september. Min praktik gjordes här hos Birgitta och Kristina på kåren och jag vill gärna jobba i storkök på skola, förskola eller inom vården. Jag har ingen annan familj i Sverige. Birgitta hjälper mig så mycket och barnen lyssnar på henne. Det är som om hon har ”tusen pistoler”- hon skjuter kärlek från Gud på mig.

Sabina, 41 år och dottern Estelle, 4 år

— Jag har varit med här sedan Estelle var en månad. Vi känner varandra så väl här och Estelle blir så glad när jag säger att vi ska hit. Hon gillar rytmikstunden väldigt mycket. Hon lyssnar på Birgitta och jag får sitta koncentrerat med mitt barn. Det här är vår stund, inte jobbets eller mobiltelefonens. Så värdefull tid!

— Estelle har aldrig träffat sin pappa, han försvann ur bilden när jag blev gravid. Det var hemskt i början men nu är det lättare. Jag jobbar med ekonomi och alla på jobbet vet att jag slutar tidigare på onsdagar för att hämta mitt barn och gå hit. Jag har även haft min stora flicka med här, från ett tidigare förhållande. För henne var det en uppenbarelse att se så många barn som också levde bara med mamma. ”De är ju helt vanliga, mamma!” sade hon.

— I början spelade jag tuff men var egentligen sårbar. Jag är oftast glad men många mammor kommer hit och gråter. Här kan man berätta allt för alla, vi kan säga ”Jag orkar inte!” till varandra. Birgitta som har fem barn berättar också saker och delar erfarenheter och ger bra råd.

Jeanette, 40 år och sonen Sebastian 13 år

— Jag har varit med i Frälsningsarmén i sju år och vi kommer alltid till ”Dukat bord”. Jag kom till Sverige 2001 och för mig är Stallet min enda familj, ännu mer under pandemin. Jag kom hit tack vare Birgitta. Hon är som min mamma, jag kan alltid ringa henne. När jag är ledsen brukar jag be. Då minns jag att jag ska hit på onsdag och känner mig tröstad.

— Det vi mammor lärt oss av Birgitta kommer vi aldrig att glömma. Till exempel hur man ska vara med barnen, hur man sätter gränser. Jag har fått så många råd och hjälp till tålamod och ork. Jag ska till exempel fråga Sebastian vad som hänt och lyssna innan jag blir arg och dömer och säga mer positivt än negativt. På lägret på Knappekulla var det så bra att teknologi var förbjuden. ”Inga telefoner!” sade Birgitta, och barnen lyssnade på henne. Vi lekte, gick i skogen, spelade boccia med kottar, gick i regnet och skrattade och samtalade i grupp.

— Jag är så glad för Frälsningsarmén. När jag måste jobba på söndagarna får min pojke komma hit och vara med personalen både före och efter gudstjänsten. Det är fantastiskt. Jag vill aldrig att detta ska ta slut.

Susanna, 35 år, sonen Omar 12 år

— Jag kom hit första gången 2017. Det här är jättebra för mig. Jag är ensamstående, det här är min familj. Jag studerar till barnskötare. Birgitta är en fantastisk kvinna som har hjälpt mig så mycket, som när jag har svårt med språket eller med mina studier. Vi har precis varit på läger, jag kommer aldrig att glömma det. Så mycket bra och fint! Jag är så bekväm med alla personer, vi känner varandra.

— Jag tror på Gud och kommer till kyrkan varje söndag. Nu har jag tagit körkort också. Om fem år hoppas jag att jag har jobb och fått utveckla språket så att jag kan uttrycka det som finns i mitt hjärta bättre. Jag vill aldrig någonsin lämna Frälsningsarmén!

Artikeln är publicerad i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 4 - 2021