Max var på väg att dö – men förlåtelsen räddade honom

Max Svenssons far kommer hem till lägenheten i Eskilstuna. I badkaret hittar han den då 21-åriga sonen som hotar att ta sitt liv med kniven han håller i handen. Ett halvår senare häktas Max misstänkt för att ha huggit ihjäl sin pappa. Det är han oskyldig till. Men hur hamnade han i denna tillvaro?

Barndom mitt i kaos

Max växte upp med separerade föräldrar - pappan skötte arbetet trots att han drack mycket medan mamman var slav under både amfetamin och alkohol. Max var stökig i skolan och efter en hel del slagsmål i årskurs två blev han hänvisad till hemundervisning.

Efter att den yngre systerns pappa vunnit 24 miljoner kronor på travspel köpte han, förutom lyxbilar, båtar och annat, en villa till själv och en till barnens mamma.

— Överkonsumtionen gällde även missbruket så det blev ännu mer droger och människor som sprang hemma hos oss, minns den nu 29-åriga Max.

Flytten och uppbrottet från trygghet

Tio år gammal kom han en dag hem till ett hus som hans mor slagit sönder och samman efter att Max lillasyster blivit akut placerad på familjehem. Max fick flytta till sin far, någon han beskriver som överdrivet snäll, utan ramar och regler.

— Han var världens bästa pappa men jag fick göra vad jag ville. Det ledde till att jag var ute mycket och hängde med äldre killar och en gång åkte vi fast i en stulen bil, berättar Max.

Då pappan uppträdde onyktert och arrogant omhändertogs sonen enligt LVU, lagen om vård av unga. Under en tioårsperiod slussades han mellan 25 olika ungdomshem, och som 14-åring kom han till ett HVB-hem på Gotland.

— Ägarna var svingrymma och tog med mig på saker som var bra för mig; jag tog moppekort, fick snickra, köra fyrhjuling och leva lantliv. Jag kände mig verkligen som en i familjen, förklarar Max.

Krasch, skuld och separation

Vid besöken i Eskilstuna både använde och sålde han dock narkotika. När han var 18 år fick han ansvara för gården under parets utlandsresa. Max bjöd dit vänner och drogerna flödade, de stökade runt i omnejden och hade bland annat sönder en av familjehemmets bilar.

— Det var första gången jag såg fosterföräldrarna så arga och besvikna. Jag blev skamsen och stack därifrån och när jag återvände var min stuga låst. Jag kände mig inte välkommen längre, säger Max som då bröt kontakten med dem.

Senare skrev han ett brev där han bad om förlåtelse och förklarade att han ville betala för det han förstört. Han fick inget svar men de använde brevet i en polisanmälan för att få ut försäkringspengar.

— Det var en sjukt stark sorg och det kändes som ett stort svek för de var ju som min familj, förklarar Max.

Rättegång och tro under häktestiden

Missbruket tog över, han drabbades av psykoser med paranoida vanföreställningar och åkte in och ut på rehabilitering. Så en dag blev han alltså haffad av polisen och anklagad för att ha mördat sin egen far. I själva verket var det Max som varit måltavlan, troligtvis på grund av sina skulder på hundratusentals kronor.

— Hela min värld föll samman. Pappa hade alltid funnits där och varit nummer ett för mig så det var helt fruktansvärt att dessutom anklagas för att ha dödat honom, säger Max med eftertryck.

Hans mor var vid det här laget drogfri och frälst tack vare ett behandlingshem i kristen regi. Max hade själv bett frälsningsbönen som 13-åring även om han inte riktigt förstod innebörden då. När han nu satt i häktet såg mamman till att evangelisten och artisten Sebastian Stakset och en pastor började brevväxla med Max.

— Ju fler brev jag fick desto mer bad jag, och upplevde även att jag fick flera små bönesvar, berättar han.

Vändpunkten – förlåtelse och nytt liv

Men när han släpptes kastades han i sin vilsenhet snabbt tillbaka in i gamla vanor. Hans bäste vän mördades och själv blev han påhoppad och knivskuren. Max ville inte medverka i förhören om misshandeln men insåg att han var näst på tur att dö och att han aldrig skulle kunna betala av skulderna.

— Till slut tog jag emot Polisens hjälp och fick ett skyddat boende. Jag gick också i terapi hos en fantastisk människa där jag kunde gråta ut och sortera mina känslor kring pappa, säger Max.

Samma morgon som han skulle vittna i rättegången blev mammans villa beskjuten med automatgevär och lillasysterns säng blev nästan träffad. Så även de blev flyttade och fick skyddad identitet. Senare dömdes Max till nästan fyra års fängelse för rån och misshandel han begått tidigare. När han satt på anstalt sammanförde hans mor honom med en kristen kvinna.

— Jag var livrädd eftersom jag hade vittnat, så jag var mycket i min cell, mådde skit och rasade i vikt, säger Max.

— Men varje vecka fick jag jättefina brev från tjejen och det utvecklades en djup relation på en nivå jag inte var van vid. Hon hälsade på och vi bad tillsammans och det kändes jättejättefint, fortsätter Max.

Han samtalade även med en kvinnlig, kristen kriminalvårdare, bland annat om Gud och om hur hans liv sett ut. Max bad och läste Bibeln dagligen och började betrakta sig som kristen. Men inom honom gnagde behovet av förlåtelse från familjen på Gotland som han inte hört av sedan flytten sju år tidigare. Han bad: ”Gud, om du finns så låt mig få chansen att säga förlåt!”

Dagen efter får han plötsligt syn på familjehemspappan i kriminalvårdskläder. Känslorna från förr sköljde över Max som fick panik och försökte gömma sitt ansikte när de passerade varandra i kulverten. Men när han lugnat sig bad han den kristna kriminalvårdaren hälsa pappan att Max slutat med kriminaliteten och ville be om förlåtelse. Hon fick till svar att pappan väldigt gärna ville träffa sin fosterson.

— Jag ville ersätta dem ekonomiskt men han påpekade att en bil har en liten backspegel men en stor framruta, och att de valt att se framåt, berättar Max.

— En stor sten släppte när jag förstod att jag fått förlåtelse både från familjehemsföräldrarna och Gud. Det bönesvaret blev avgörande och var precis vad jag behövde, för jag hade tvivlat på att jag kunde bli förlåten, fortsätter han.

Ett nytt liv med tro, familj och framtidshopp

På sin tjugosjätte födelsedag år 2023 släppes han tidigare från fängelset med fotboja. Ett par dagar senare började han en arbetspraktik på en av Frälsningsarméns kårer i Stockholm. Han deltog i bibelskola och lät döpa sig.

— Jag är jättetacksam till Frälsningsarmén som verkligen hjälpte mig i starten efter fängelsetiden. Det är en hjälporganisation i topprang som gör fantastiskt mycket gott för människor, understryker Max.

Han och den brevväxlande tjejen som blivit hans fästmö hade dock en längtan till en specifik plats, vilket blev ett stort böneämne. Inom kort kallades Max till arbetsintervju på just den orten och två dagar senare löste det sig med bostad. Paret gifte sig, fick en dotter och i skrivande stund är andra dottern på väg.

— Jag bor i mitt paradis på jorden, har så mycket att se fram emot och känner inte att jag saknar något. Det enda jag önskar inför framtiden är att bli skuldfri och känna mig trygg och säker men jag litar på att Gud har kontrollen, säger Max.

Det finns en väg tillbaka – Max vill inspirera andra

I fängelset hade han börjat skriva på en självbiografi och i våras gavs den ut på bokförlaget Libris. Idag föreläser han och delar sin story.

— Jag vill påverka genom min bok, särskilt unga killar, och visa på hur illa det kan gå om man väljer det kriminella livet. Men jag vill också berätta att det finns en Gud som ger förlåtelse och kärlek till alla, säger Max.

— Om du är inne på fel väg, våga öppna upp dig för någon utanför den världen och våga hoppas och tro att du med små steg åt rätt håll kan närma dig ett bättre liv, avslutar han.

Text och foto: Teresia Jansson