Mission på hemmaplan

Mission behöver inte alltid börja med stora ord – ibland räcker det med ett leende i mataffären. När ettåriga Sally vinkar till främlingar från kundvagnen öppnas dörrar som annars hade förblivit stängda. Genom vardagliga möten får vi påminnelsen: mission handlar inte bara om andra sidan jordklotet, utan också om andra sidan gatan – där vi är, med det vi har.

Min ettåriga dotter Sally älskar att vara i mataffären. Så fort vi parkerat och jag bär henne till entrén där kundvagnarna står sprattlar hon med benen av iver. Jag sätter henne i kundvagnen och går in i affären och där börjar Sallys favoritaktivitet – att vinka till människor. Genom hela handlingen vinkar hon och ler och det smittar av sig. Människor vinkar och ler tillbaka och några kommer till och med fram och pratar en stund. Människor som jag och Sally aldrig någonsin träffat tidigare och som jag troligtvis aldrig hade pratat med om det inte vore för min dotters vinkande.

Vad betyder att missionera?

”Ett missionellt initiativ är en satsning för att möta människors behov och sträcka sig utåt för att nå nya människor med evangeliet och träna nya lärjungar”. Så inleds ett av Frälsningsarméns nationella mål som handlar om just mission. Ofta när vi hör ordet ”mission” tänker vi ”hela världen”. ”Gör ALLA folk till lärjungar”, säger Jesus i Bibeln.

Absolut kan mission handla om andra sidan jordklotet, men det kan lika gärna handla om andra sidan gatan eller andra sidan stan. ”Alla folk” innefattar även dem vi möter i mataffären, på jobbet, i skolan, när vi rastar hunden, är på gymmet eller var vi än är.

Hur missionerar vi?

Men hur missionerar vi då? Hur ska vi berätta för människor om Jesus? Måste jag vara extrovert och frimodig eller finns det andra sätt? Givetvis finns det massor av olika sätt att missionera på. För mig har det blivit en ögonöppnare att handla mat med Sally. Helt plötsligt har hon hjälpt mig att prata med människor jag aldrig skulle pratat med annars. Än så länge har de samtalen enbart handlat om ”väder och vind”, men det måste ju börja någonstans, eller hur? Ett ynka litet ”hej” kan leda till så mycket mer, med små steg framåt i taget.

Var dig själv där du är

För mig har detta med mission ofta varit något som jag haft lättare för i tjänsten, än som ”bara Lina”. Som mig själv har det känts läskigt, svårt och ibland lite konstlat. Men som kårledare och frälsningsofficer har det helt plötsligt blivit mycket lättare. Jag kan använda min roll till fördel för Guds rike. Egentligen tror jag bara det handlar om en inställning, för jag är ju fortfarande jag.

Och förmodligen handlar mission om just det – att vara sig själv och möta människor i de sammanhang jag är. Jag behöver inte ”hitta på” mission. Människor finns överallt och på alla de platser jag är kan Jesus använda mig, med de verktyg jag har. Det är då det inte blir tillgjort och läskigt (eller jo, lite läskigt kanske det kan vara ibland ändå, men på ett bra sätt). Det blir naturligt och äkta.

Du kanske inte har en Sally i din kundvagn som vinkar till alla du möter i mataffären, men du har säkerligen andra platser, sammanhang och hjälpmedel för att möta människor. Överallt där vi är kan vi ”göra alla folk till lärjungar”, möta människors behov och nå ut med evangeliet. Ibland kan vi behöva tänka utanför boxen och prova något nytt för att nå just nya människor, men oavsett finns det alltid folk runt omkring oss som behöver få uppleva Guds kärlek och kanske en liten vink i mataffären.

Lina Ragnar, kårledare, Frälsningsarmén i Eksjö

Artikeln har publicerats i tidningen Stridsropet nr 2 - 2025