Alpha - de ständiga, eviga frågorna

Birgitta och Anita i Göteborg

Hur kommer det sig att du går Alpha?

Birgitta: Jag är allmänt nyfiken och som äldre funderar man och försöker få ihop livet – vad man har varit med om. Det här är min allra första lektion.

Anita: Jag har varit nyfiken och hört om dem som gått Alpha i andra kyrkor. Vi blev båda inbjudna via en vän i vår bokcirkel till alpha här på centrumkåren i Göteborg. För mig var det fjärde lektionen idag.

Hade du någon form av tro innan?

Birgitta: Jag tillhör ingen kyrklig gemenskap och har lite svårt att skilja på religion och moral. Jag har inte funderat över om jag är kristen men lever enligt ungefär samma moraliska regler som de anser sig göra.

Anita: Jag har ansett mig själv som kristen då jag tänkt att jag lever efter Guds bud, är döpt, konfirmerad och medlem i Svenska Kyrkan. Men utifrån vad jag lärt mig på den här kursen så är jag nog inte det.

Vad hoppas du att ditt deltagande ska leda till?

Birgitta: Idag har vi talat om vad tro är och det vill jag gärna veta mer om. Jag räknar med att få höra påståenden som är nya för mig. Det viktiga är att troende och icke troende får mötas och det blir en träning i att tala med troende, som har en annan vokabulär.

Anita: Jag kommer kanske inte att lära mig något nytt men jag hoppas på intressanta samtal med kristna och att få höra hur de resonerar i de här frågorna.

Är det något som känts knepigt eller svårt att greppa?

Birgitta: Det är klart att Jesus har funnits men för mig är det långt mellan den insikten och insikten om den Helige Ande. Visst finns det saker jag inte begriper, men jag vet inte om jag hittar svaren här.

Anita: Jag tycker om kyrkorummet och tvivlar inte på att Jesus har funnits men jag har svårt att förstå hur Maria kunde föda Guds son.

Hur tänker ni angående ert deltagande framöver?

Birgitta: Jag kommer åtminstone gå klart den här kursen/terminen.

Anita: Det tänker jag också göra. Tidigare gånger har jag varit den enda i gruppen som inte tillhör kåren men det blir mer dynamik i samtalet nu när Birgitta är med, så det är jag väldigt glad över.

Vad tycker ni om själva Alpha-konceptet?

Birgitta: Det verkar vettigt och jag tycker att det är makalöst att detta har hållits vid liv i 40 år, som jag förstår det. Det måste ju finnas något i det som människor griper efter.

Anita: Ja, det här är ju ständiga frågor, och eviga.

Mikael i Sala

Hur kommer det sig att du går Alpha?

Mikael: För några år sedan började jag som volontär på kårens Café William i Sala. Jag var en nyfiken funderare och deltog först i Alpha och nu går jag bönekursen för andra gången.

Hade du någon form av tro innan?

Mikael: Jag var en sökare och började lyssna på Bibeln på Spotify.

Tack vare volontärjobbet har jag nu en tro sedan knappt tre år till­baka. Jag går på gudstjänster och trivs jättebra i gruppen på kåren.

Vad hoppas du att ditt deltagande i kursen ska leda till?

Mikael: Att jag repeterar den här kursen beror på att bön är så viktigt och centralt i den kristna tron.

Vad tycker du om kursen hittills?

Mikael: Gemenskapen i gruppen gör att vi bygger upp varandra och genom att uttrycka funderingar och höra andras aspekter har jag utforskat mig själv och min relation med Gud. Det är bra att vi deltagare är i olika åldrar och har olika erfarenheter.

Har något känts extra intressant eller förvånande?

Mikael: I Bibeln uppmanas vi att be ständigt och det kan kännas jobbigt, vad ska man hålla låda om? Men det är ju bara en aspekt av bönen. Dagens lektion handlar om kontemplation: den tysta bö­nen som kan bestå av en suck eller att man bara stannar upp och känner tacksamhet mitt i en rörig tillvaro med barn och familj. Det finns alltid tid för Gud om man låter bönen genomsyra vardagen.

Är det något som känns svårt eller knepigt?

Mikael: Det är lätt att tänka att man är ödmjuk fast man inte är det. Man hamnar lätt i fällan ”jag kan själv” eftersom det är svårt att helt lämna över allting till Gud. Men det är ju mänskligt.

Vad är din plan efter Alpha?

Mikael: Att fortsätta i gemenskapen på kåren. Det är där man också kan utveckla frimodigheten att nå ut till andra med sin tro. Det behö­ver inte vara genom ord utan genom vem man är och vad man gör.

Vad vill du säga till den som funderar på att gå Alpha?

Mikael: Jag förstår att det kan kännas läskigt att samtala i grupp men våga doppa tån och testa! Det finns så många ”sanningar” ute i samhället som man tar till sig utan att värdera dem men här är det helt öppet och välkomnande att prova. Här finns en ”snabb” ge­menskap dit folk kommer med olika nivåer av tro, men som bär på liknande funderingar.

Text: Teresia Jansson
Foto: Jonas Nimmersjö, Teresia Jansson