Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Andakt - En flocktillhörighet som blir personlig

"Att tacka och visa tacksamhet hjälper mig att lyfta blicken från mig själv och allt det som jag tror fattas mig eller är brister hos mig." Läs månadens andakt, skriven av Mia-Lisa Dahlqvist, biträdande sektionschef personalsektionen, Frälsningsarméns högkvarter.

Foto: Ben White/unsplash

Det hade regnat hela natten. Morgondaggen låg kvar som ett täcke på gräsmattan och de tunga molnen såg till att solens strålar hade det svårt att tränga sig fram. Längtan efter sol och lite värme efter den långa och gråa vintern var stark hos mig. Att kunna sätta sig ute och kanske ta en kopp kaffe och lyssna till fåglarnas sång.

Gårdagens post låg kvar på köksbordet och jag började bläddra i en tidning som handlade om trädgårdsarbete. Sida efter sida visades det upp fina trädgårdar med fantastiska blomsterhav och planteringar. Sida efter sida otroliga bilder och beskrivningar om allt från växtriket. Den där konstiga känslan av jämförelse smög sig på. Tänk om man hade, om man bara kunde, men min lilla tomatplanta är nog inte mycket att skryta om…. Och plötsligt fastnar blicken i en rubrik ”Att glädjas över det som lyckas är själva sporten”.

Varför jagar jag det jag inte har men missar det jag redan fått!

Jag tror inte alls att Guds tanke för oss människor var att sträcka oss efter det som finns hos någon annan utan att se det jag har och glädjas över det. Att bli befriad från jämförelse till glädje över det goda som finns i det som är mitt liv.

Tacksamhet är en inställning och kanske till och med en gåva som man kan öva på. Lite som att lära sig spela ett instrument där övning ger färdighet. ”Jag vill öva mig i glädje, barmhärtighet och storsinthet” stod det på en tavla hemma hos min mormor. Kanske var det just därför som hon hade en oerhörd livsglädje och en grundtrygghet i sin tillvaro. Jag menar inte på något vis att livet var enkelt för henne alla gånger, inte heller att hon ytligt skrattade bort bekymmer och sorg i livet. Men mitt i det som var vardagen och festen kunde hon finna en glädje som var bärande i hennes gestalt.

Bibeln talar om att tacka Gud, alltid. Det innebär inte att allt som sker är lätt eller ens gott men att finna anledning till tacksamhet gör något med oss människor. Att tacka och visa tacksamhet hjälper mig att lyfta blicken från mig själv och allt det som jag tror fattas mig eller är brister hos mig.

Det började så grått och trist… eller nej, jag tar om: Det började så försynt och så stilla. Regnet välkomnade en ny dag som hade med sig så mycket av det goda. Jag tog emot det jag fick som en gåva – en morgon i raden av många. Men just det är väl en lycka större än jag förstår. Det som är så litet egentligen så att det blir stort. En enkel tanke, beröring eller blick, att visa hänsyn som får hjärtat att sjunga. Den dagen var vacker, regndroppar som diamanter.

Bibelord

Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd. Ur Psaltaren 107:1

Bön

Jag vill lära mig tacksamhet, Gud. Hjälp mig att se det goda och fina som du ger mig. Jag ber också att du ska visa mig när och hur jag kan bli till glädje för någon annan. Låt mig känna att du är nära mig och du vill bära mig. Amen.

Text: Mia-Lisa Dahlqvist

Skriv ut