Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

”Med Gud kan vad som helst hända!”

Henry Lindell växte upp i ett kristet hem men kom lite på avvägar. När han för omkring 14 år sedan träffade en andligt sökande kvinna, numera hans fru, väcktes intresset för Gud igen. Idag är de tillsammans kårledare för Frälsningsarmén i Örnsköldsvik där verksamheten blomstrat på sistone. "Gud är så mycket större än man kan tro", säger Henry.

Henry Lindell med sin fru Anita Allansdotter. Foto: Carola Harnesk

Uppvuxen i pingstkyrkan utanför Örnsköldsvik

Som barn tog Henrys föräldrar med honom och hans tre yngre syskon till pingstkyrkan i Husum utanför Örnsköldsvik. Tron på Gud kom att bli en naturlig del av Henrys liv och han deltog i exempelvis kyrkans lägerverksamhet. När han var tio år lät han döpa sig och blev medlem i församlingen, delvis för att han hade en önskan att få vara med i sång- och körverksamheten där.

Relationen med Gud blev lidande

Han kände tidigt att han ville arbeta med något som var relaterat till hans tro och han blev så småningom barn- och ungdomsledare och ledde söndagsskola och hobbyverksamheter. Ändå kom han senare i livet att hamna utanför församlingsgemenskapen vilket också gjorde att hans relation till Gud blev lidande.

- Min gudsrelation gick lite på sparlåga, säger han.

Mötet med sin nuvarande fru Anita - en andlig sökare

För 14 år sedan träffade han Anita Allandotter som var en andlig sökare. Bland annat hade hon varit involverad i new age. Hon hade också gått en kristen alpha-kurs även om det inte ledde till att hon tog steget och blev frälst. Henry och Anita blev ett par och gifte sig och mycket av deras samtal kom att handla om den kristna tron eftersom Henry hade den bakgrunden och Anita hade massor med frågor och en längtan att hitta hem.

- Jag minns att Anita hörde om en vän som hade döpt sig i en kyrka och hon var så arg över att inte hon själv fått frågan om hon ville göra det, säger Henry.

Titta på bilar eller prata om Bibeln och Guds ord

Efter en tids sökande bestämde sig Anita för att gå en bibelskola på distans som råkade vara i Frälsningsarméns regi. Vid något tillfälle skulle eleverna träffas en helg i Stockholm och Henry följde då med dit.

- Jag var egentligen inte särskilt sugen på det och tänkte att jag kunde titta på bilar där istället men när eleverna började prata om Bibeln och Guds ord och bad för varandra så kände jag hur intressant och roligt det var så jag blev kvar, berättar han.

- Det var någonting med den andliga tonen som lockade för den var i samklang med den från mitt tidigare liv. Vid det tillfället var det som om mitt andliga liv började om på allvar, fortsätter han.

Döpte sig för tredje gången

Han anmälde sig sedan själv till en tvåårig bibelskola och både han och Anita lät döpa sig. För Henry var det tredje gången eftersom han blev döpt som nyfödd och som barn och nu ville han markera en omstart i sin vandring med Jesus.

"När vi kom till Frälsningsarmén så var det som att komma hem"

Henry och Anita besökte flera församlingar men när de sökte upp Frälsningsarmén i Örnsköldsvik där de bodde kände de redan efter tre besök att de ville bli medlemmar där och det blev de för sex år sedan. Henry läser nu sitt tredje år för att bli reservkapten.

- När vi kom till Frälsningsarmén så var det som att komma hem. Vi kände att här ska vi vara, här passar vi in! Samtidigt så var de flesta i kåren pensionärer och det sjöngs mest gamla psalmer, så det var lite dubbelt. Men jag tror att det var Guds ledning som gav oss känslan att det är här vi ska vara, säger han.

Tredubblat medlemsantalet och sänkt genomsnittsåldern rejält

Nu är paret kårledare och båda brukar predika. Henry är ansvarig för deras sociala verksamhet, såsom soppkök, utdelning av matkassar, stöttande av ekonomiskt utsatta och de med psykisk ohälsa. De samarbetar också med andra kyrkor och organisationer för att hjälpa ensamkommande ungdomar och flyktingar. De driver även ett härbärge. Kåren har dragit igång en hel del nya initiativ de senaste åren, bland annat bibelstudier och samtalsgrupper, något som är en av anledningarna till att de på bara sex år har gått från 34 till 88 medlemmar och genomsnittsåldern har sänkts rejält då de satsat på en lite mer modern ton och de har dragit till sig en hel del barnfamiljer.

- Jag hoppas att det fortsätter som det gjort på sistone och att vi kommer få ändå fler medlemmar. Jag tror att man måste utveckla eller avveckla, och vi vill utvecklas, säger Henry.

"Våga ge Gud en chans!"

När han berättar om sin gudsrelation idag så understryker han det fina i att Gud alltid vill vårt bästa oavsett om vi ibland säger och gör fel saker. Och istället för att tränga sig på så kommer Gud med erbjudanden då han frågar oss om vi vill tillhöra honom och om vi vill bli frälsta och döpta.

- Men han vill använda oss också för att det ska bli någon verksamhet och när vi gör något tillsammans med honom så får vi det optimala teamet, säger Henry.

- Våga ge Gud en chans! Han är större än man någonsin kan tro och med honom kan det hända så otroligt spännande saker. Det är bara att hålla i mössan så åker vi!, avslutar han.

Text: Teresia Jansson

Skriv ut