Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Helad i rygg och själ

Jenny Böttcher har haft en svår barndom och levt med män som behandlat henne illa. Ätstörningar och allvarliga ryggproblem är annat hon har i bagaget. Hos Frälsningsarmén fann hon trygghet och kärlek. Där växte hennes gudsrelation och efter förbön blev hon dessutom fysiskt helad. Läs om Jennys väg till Gud.

Foto: pixabay.com

Uppväxten på Jylland med sex syskon och en mor som missbrukade alkohol och smärtstillande tabletter var inte helt lätt för Jenny Böttcher. Hon tyckte mycket om sin pappa men även han drack mycket och föräldrarna slogs en hel del.

- Vi fick väldigt mycket stryk av mamma och inte särskilt mycket mat. Ibland straffade hon oss genom att vi fick lägga oss hungriga men jag tror att det var för att det inte fanns någon mat, berättar Jenny.

Hennes första säng fick hon vid tolv års ålder och fram till dess sov hon på golvet på en hög med kläder, precis som syskonen. När Jenny var fem år flyttade familjen till Sverige och Trelleborg.

Männens fysiska och psykiska misshandel

Senare kom Jenny att välja män som behandlade henne minst lika illa som mamman hade gjort. Först en alkoholist som slog henne och som idag lever på gatan.

- Jag hade ju inte sett något annat än drickande innan och för att komma hemifrån tog jag första bästa man, förklarar Jenny.

Paret levde ihop i 25 år och har idag två barn tillsammans. Därefter blev Jenny tillsammans med en narkoman som använde amfetamin. Även om han inte slog Jenny så tryckte han ner henne psykiskt, något hon tycker var ändå värre.

- Han sa att jag var ful, att jag hade fel kläder på mig och att jag inte kunde något, berättar Jenny.

Dessa män såg till att Jenny inte arbetade utan mest gick hemma och hon tror själv att det var ett sätt att kontrollera henne. På så vis hölls hon borta från omvärlden så att hon inte skulle inse hur illa hennes tillvaro var på hemmaplan. Jenny kände sig liten och rädd men efter tio år med den sistnämnda mannen lyckades hon bryta sig loss. Dottern flyttade in hos sin pojkvän i Trelleborg så Jenny tog över hennes lägenhet. De två första åren sov Jenny på golvet tills hon fick en säng via Socialtjänsten. Senare fick hon en mer avancerad säng via Svenska Kyrkan.

Allvarliga ätstörningar som gett en smärre hjärnskada

Tack och lov så hamnade inte Jenny själv i någon form av substansmissbruk, delvis på grund av att hon avskräcktes av att se hur männen blev när de var fulla eller påtända. Däremot har hon lidit av allvarliga ätstörningar som nästan tagit livet av henne. Vid flera tillfällen har hennes barn hittat henne medvetslös och fyra gånger under en månad fördes hon till sjukhus med ambulans. Jenny som är 155 centimeter lång vägde då endast 40 kilo.

- Mamma hade ju straffat oss genom att inte ge oss mat och av min första man kunde jag få höra att jag var tjock, berättar Jenny.

- Om jag hade ätit en gurkskiva så tyckte jag att jag hade fått i mig mat och jag promenerade jättemycket, fortsätter hon.

Den sista gången hon låg på sjukhus var hon oförmögen att röra sig men hon upplevde hur en trollslända flög fram och tillbaka i rummet. Det visade sig att den bara var en synvilla men läkarna sa att den förmodligen räddade Jennys liv då den höll henne vaken och fokuserad. Även idag får Jenny tvinga i sig mat och se upp så att hon inte glömmer bort att äta, något som hennes omgivning också stöttar henne i. Tyvärr har Jenny fått en smärre hjärnskada på grund av att hon svultit sig själv vilket gör att hon ofta upprepar sig när hon talar. Det är dock inget jag märker av under intervjun. Däremot berättar hon glatt att hon just har ätit köttfärslimpa som var jättegod.

Fann trygghet och glädje hos Frälsningsarmén i Trelleborg

Som barn var Jenny en av de mest trogna deltagarna i söndagsskolan i kyrkan där hon växte upp. Och den gudstro hon burit med sig tror hon har hjälpt henne att överleva de svåra perioderna i livet. I vuxen ålder följde hon en dag med en vän till Frälsningsarmén i Trelleborg. Jenny hade hört att det var ett trevligt ställe där man kunde äta och delta i sång.

- Det var en sådan härlig gemenskap, det var jättemysigt, utbrister Jenny.

Med tiden utvecklades hennes gudsrelation ytterligare och hon har funnit både glädje och trygghet i kåren.

- Om jag är ledsen så går jag dit och jag känner en sådan styrka när jag går hem därifrån. Det är jättefina människor där och jag tror att det är Gud som ger mig den styrkan. Det är som om Jesus säger: ”Nu ska du få det bra Jenny!”, förklarar hon.

Förbönen helade hennes rygg

På grund av fibromyalgi är Jenny förtidspensionerad. Dessutom har hon haft problem med ryggen, något som förvärrats alltmer med tiden. Det var slitage på flera kotor på grund av Jennys tidigare livsstil. Hon kunde knappt ligga eller gå så hon sov sittandes på en stol under ett och ett halvt år och när hon cyklade grät hon av smärta. Läkarna ville steloperera henne men då var risken att hon skulle hamna i rullstol hela 90 procent. För ett halvår sedan frågade en kvinna i kåren om hon fick lägga händerna på Jenny och be för ett helande. Så blev det också.

- När hon bad för mig så kände jag en sådan lycka inom mig, en upplevelse man aldrig glömmer, säger Jenny.

- Och jag såg så vackra bilder inom mig, det var soligt och ljust och jag såg fina färger. Jag ville knappt att kvinnan skulle sluta be men när hon gjort det kom en trollslända och flög framför mig igen, fortsätter Jenny.

Den natten sov hon i sin säng och efter det tillfället har hon både kunnat gå i trappor och cykla utan smärta. Jenny medger att hon fortfarande kan ha lite känningar i ryggen men att hon är omkring 80 procent bättre. Hon kan leva som innan problemen uppstod och en operation är inte aktuell längre.

- Det kan inte ha varit någon annan än Gud som gjort detta och jag kände hur han var med mig under bönen, påpekar Jenny.

”Man måste förlåta, gå vidare och leva i nuet”

För ett par månader sedan blev hon medlem i Trelleborgs kår och hon deltar i bibelstudier och gudstjänster. Idag kan hon känna glädje och har en inre ro, vilket hon tycker känns väldigt skönt. Jesus ser hon som en vän som stöttar och hjälper henne, någon som hon kan prata med och lita på. Jennys tidigare dåliga självförtroende har även bytts ut mot en visshet om att hon klarar av saker idag, och skulle hon inte göra det så finns Jesus till hands.

Jenny har en fin och tät kontakt med sina två barn och lika många barnbarn. Numera känner hon ingen ilska gentemot sina föräldrar. Hon resonerar som så att de gjorde så gott de kunde efter rådande förutsättningar och omständigheter. Idag är Jenny väldigt tacksam över allt hon har i tillvaron.

- Man måste förlåta, gå vidare och leva i nuet även om det kan göra ont att tänka på det som varit. Men man måste ta vara på det liv man har kvar. Jag är glad för varje dag jag får och jag vet att mina sista år kommer att bli bra, avslutar Jenny.

Text: Teresia Jansson

Publicerat: 2018-11-23Skriv ut