Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Bröt nacken, förlorade medvetandet och mötte Jesus

En misshandel tvingade Caroline Keller till skyddad identitet, hennes barns död ledde henne in i depression och ångest och en våldtäkt resulterade i hemlöshet. När hon föll från ett fönster bröt hon nacken men så upplevde hon ett kärleksfullt möte med Jesus som förde henne till Frälsningsarmén. ”Allt jag har saknat har jag fått tillbaka igen, tack vare att jag släppte in Jesus”, säger hon.

Foto: Privat

Utomkvedshavandeskapet ledde till uppbrott, depression och ångest

Även om Caroline Keller inte vuxit upp i ett kristet hem så har hon alltid haft en tro på att det finns någon högre makt som vakar över oss. Under perioder när hon mått dåligt har hon sökt sig till kyrkan, ibland bara för att sitta ned i den rofyllda miljön. Hon har en hel del tuffa saker i bagaget. När hon var i en stabil relation försökte paret skaffa barn och efter ett och ett halvt år blev hon till deras glädje gravid. Men lyckan var kort då fostret dog redan i vecka sex.

– Det var ett utomkvedshavandeskap så min mage exploderade i princip. Efter det raserades förhållandet med mannen och sen led jag av depression och ångest under elva år, berättar Caroline.

Misshandel, flykt och skyddad identitet

Senare var hon tillsammans med en man som misshandlade henne under fyra års tid. Hon bodde då i Trelleborg.
– Han övervakade mig och slog mig varje dag, han knuffade mig nerför trappan och han hade vapen hemma. Jag fick en enda chans att sticka och den höll på att kosta mig livet, säger hon.

Hon lyckades trots allt fly men mannen, som aldrig åkte fast, började då förfölja både henne och hennes familj så hon höll sig undan i Göteborg under skyddad identitet de följande sex åren. Hon skaffade sig ett arbete där men efter ett par år fick hon beskedet att hennes far var döende i sjukdomen ALS och då började hon jobba som personlig assistent till honom.

Våldtagen under knivhot

En dag fick hon inbrott i sin lägenhet och hyresvärden hade inte särskilt bråttom att laga dörren så två veckor senare när Caroline ätit middag och såg på tv trängde sig, en för henne okänd och berusad eller påtänd, man in i hennes hem. Caroline trodde att han var ute efter pengar eller värdesaker men det slutade med att han våldtog henne under knivhot.

– Jag var chockad och trodde knappt att det var sant. En sådan sak händer bara inte mig, säger Caroline.

Blev så hemlös

Hon flydde till sin far i Göteborg och bodde där en kort period och i den vevan blev hon av med hyreskontraktet. När hon återvände till Trelleborg flyttade hon runt till olika hotell under två års tid, något som tärde på hennes psykiska hälsa. Det eller Stadsmissionen var de enda alternativ socialen kunde erbjuda henne.

Föll ut från andra våningen

En dag stod hon i fönsterkarmen och tvättade fönstren. Hon tappade plötsligt balansen och föll så två våningar ner på marken. När hon vaknade upp på intensiven fick hon veta att hon brutit nacken och tre revben och både lungorna och aortan var punkterade.

Mötte Jesus på "andra sidan"

Då kom en syn ifatt henne som hon haft efter fallet.
– Jag låg på en grön äng under solen. Jag undrade var jag var och reste mig upp. Då kom en man emot mig och utan att han sa något så kallade han på mig. När han kom närmare förstod jag att det var Jesus. Jag kände hans kärlek och värme och han sträckte ut sina armar mot mig och sa: "Kom mitt barn!", berättar Caroline.
– Jag grät i hans famn och sa att jag ville vara där hos honom. Då sa han: "Det får du, men inte nu för det är något jag vill att du ska göra.", forsätter Caroline.

I drömmen ledde Jesus henne till Frälsningsarmén

Efteråt förstod hon att hon hade varit på "andra sidan" och undrade nu vad det var Jesus ville att hon skulle göra. I vaket tillstånd ställde hon den frågan till honom och följande natt hade hon en dröm. Även om hon inte var uttalat kristen så hade hon då och då besökt Frälsningsarmén i Trelleborg, dels deras café men hon hade också varit på söndagsgudstjänster. I drömmen omringade frälsningssoldater och kårledaren där hennes sjuksäng och de var alla klädda i uniformer.

– De sa: "Kom! Du ska komma hit!, och jag kände att det var det jag skulle göra, säger Caroline.

Rehabilitering

Tiden därefter bestod av rehabilitering för hennes del. De fyra första månaderna hade Caroline en nackkrage på sig dygnet runt och det tog ett halvår innan hon kunde gå utan rullator. Därefter tog hon steget att bli soldat i kåren i Trelleborg och det var för ungefär ett år sedan.

"Släpp in Jesus för då händer det någonting"

Sedan dess har hon fått en egen lägenhet och i sommar blir hon mamma till en flicka och framför allt så mår hon väldigt bra. För henne var det som hände i och med fallet ett tydligt budskap till henne, som om Gud ville säga: "Här är jag och jag har varit hos dig hela tiden!"

– Allt jag har saknat har jag fått tillbaka igen. Det liv jag har nu har jag önskat mig i 20 år och jag har fått det på grund av att jag släppte in Jesus, säger hon med gråten i halsen.
– För mig är det som om en helt ny värld har öppnat sig. Det är lätt att tappa tron och hoppet för det är en hård värld vi lever i men jag uppmanar alla att släppa in Jesus för då händer det någonting, avslutar hon.

Text: Teresia Jansson

En dikt Caroline skrev efter sitt möte med Jesus:

Dagen jag beslöt mig för att följa dig:

Jag var vilse... Du visade mig vägen...
Jag famlade i mörker... Du visade mig var ljuset fanns...
Det gjorde ont... Du helade mig...
Jag var ledsen och grät... Du torkade mina tårar...
Jag hade sorg i mitt brustna hjärta... Du gav mig kärlek...
Jag var ensam... Du fanns där för mig...
Jag gick på knä... Du hjälpte mig upp...
Jag var rädd... Du tröstade mig...
Jag undrade vem jag var... Du gav mig en identitet...
Jag trodde att jag inte var älskad... Du älskar mig...
Jag längtade efter en familj... Du gav mig en familj...
Jag hade känslan att inte duga... Inte vara bra nog...
Du sa: Du är bra som du är... Du är mitt barn...
Jag var ensam och rädd... Du tog min hand och gav mig trygghet...
Jag var blind... Du lärde mig att se...
Jag var döv... Du lärde mig att lyssna...
Jag var förtvivlad... Du gav mig hopp...
Jag var död... Du gav mig nytt liv...

Men framförallt, du visade mig att störst av allt är kärlek... Hopp... Och tro... Amen... 

Skriv ut