Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Bad till Gud - blev genast drogfri

Robert Widén började med droger redan vid tolv års ålder och det dröjde inte länge innan han blev sprutnarkoman. Efter 32 års missbruk blev han tipsad av en vän att be till Gud och från den dagen släppte begäret och han blev helt drogfri. Nyligen blev han frälsningssoldat i Frälsningsarméns kår i Västerås.

Robert Widén.

Trots att Robert växte upp i en ganska vanlig och problemfri familj i södra Stockholm så hamnade han snett på grund av att så många i hans skola använde droger. Vid tolv års ålder började han röka hasch, vilket resulterade i att han därefter slussades mellan olika familjehem.

– Att röka på gav en mysig, skön känsla men sen började jag med andra droger som tog bättre, berättar han.

Han testade amfetamin, kokain, LSD och heroin och redan vid 14 års ålder var han sprutnarkoman. Han började även sälja droger för att finansiera missbruket och han stal och gjorde inbrott. Om han inte kunde bo hos vänner eller tjejer sov han i någon källare. Han har suttit i fängelse 14 år av sitt liv på grund av hans leverne men även på anstalterna gick det att få tag på knark.

– Jag mådde bra när jag gick på droger men inte när jag var utan dem, men egentligen mådde jag nog inte särskilt bra alls inombords, säger Robert.

"En bekant till honom som tipsade honom om att be till Gud"

Han var fast i missbruket i 32 år men sen var det en bekant till honom som tipsade honom om att be till Gud. Vännen hade själv varit narkoman men blivit fri när han mött Jesus. Robert testade att be till Gud även om han var väldigt skeptisk. Han upplevde ingenting särskilt när han bad men blev genast av med drogbegäret.

– När det hade gått två månader så insåg jag att jag inte hade tagit en enda spruta under den tiden. Då tänkte jag att Gud finns nog och att det måste ha varit han som hade hjälpt mig så, säger Robert.

– Jag ber varje morgon att jag ska få en drogfri dag. Jag törs inte göra annat, fortsätter han.

Mötet med Frälsningsarmén

Enligt Robert så har han aldrig blivit erbjuden så mycket droger som när han väl tagit avstånd ifrån dem. Nästan dagligen har folk försökt locka honom med gratisdoser men ingen har lyckats få honom på fall. När han hade lagt av sitt kriminella liv blev han ordförande i Kris, kriminellas revansch i samhället, och vid ett tillfälle år 2003 föreläste han på Frälsningsarméns kår i Västerås då han berättade om sitt liv och om organisationen. Där lärde han känna ett trevligt par och började så småningom gå dit allt oftare. Särskilt morgonbönen tilltalade honom.

– Just när vi ber "Fader vår" unisont på slutet känns viktigt för mig. Jag vet inte riktigt varför men det är något jag behöver, säger Robert.

Så småningom började han även gå på söndagsgudstjänsterna. För ett par år sedan deltog han i en alpha-kurs på kåren och även om han redan hade en tro på Gud så tog han officiellt emot Jesus där.

– Jag bad frälsningsbönen där och då och jag kände att jag ville bli mer delaktig i Frälsningsarmén, säger han.

År 1988 hade han råkat somna bakom ratten och var därför med om en bilolycka som gav honom hjärnskador med påverkan på minne och balans. Så småningom utvecklade han även ledgångsreumatism så han är numera sjukpensionär. Det gör samtidigt att han inte missar en enda morgonsamling på kåren då han även hjälper till med fikat ibland. Nyligen blev han invigd soldat där och han sjunger även i kören.

– Jag lever ett så bra liv nu och mår så bra så jag behöver inga förändringar, säger han.

– Jesus är den makt som styr mig och hjälper mig och han håller mig frisk och drogfri, avslutar han.

Teresia Jansson

Skriv ut