logotype
Hjälp oss ge fler en god jul

Det satt en duva på ett berg. Så skulle berättelsen om Kikebokyrkan i Oskarshamn kunna börja, för när den ursprungliga metodistförsamlingen i ett tidigt 60-tal såg platsen där kyrkan skulle byggas, satt där verkligen en vit duva på bergknallen vid Kikebogatan. Den sägs ha inspirerat arkitekten att rita en kyrka som ovanifrån liknar huvud, stjärt och vingar.

I februari 2021 flög så Frälsningsarmén i Oskarshamn in i lokalerna och redan på gårdsplanen utanför känns på stämningen att här kan man få landa. Biträdande kårledare Nicolaj Vollburg står under entrétaket och hälsar välkommen. Regnet strilar. Högt över honom sträcker kyrkspiran i svart stål sin spets mot den grå oktoberhimlen. I folkmun kallas den vitputsade byggnaden just ”Spetskyrkan”. Den över 600 kvadratmeter stora suterrängbyggnaden rymmer på gatuplan en stor kyrksal, där PRO (Pensionärernas riksorganisation) just nu minglar under glada former. En trappa ner finns en lika stor samlingssal med scen samt köket, som ett bultande hjärta mitt i kyrkan. Här kokas köttfärssoppa till kvällens träff ”Mätt & förlåten”.

"Saker löser sig om man låter människor vara med"

Samverkan är en nyckelfaktor för arbetet, berättar Nicolaj när vi senare slagit oss ner med en kopp kaffe. 17-åriga Hampus sitter med, vaket lyssnande.

— Ja, den här killen dök bara upp här en dag och frågade Marina om han kunde hjälpa till med något, säger Nicolaj och sträcker sig efter en bulle medan han ler mot Hampus. Det är lite så det är hos oss, folk dyker upp. Saker löser sig om man låter människor vara med.

Sjuttonåriga Hampus går på gymnasiet och mår bra av att hjälpa till på kåren med allt från att sköta ljud till att klippa gräs och prata med besökare. ”Han kom förbi en dag och frågade om han kunde göra något”, säger Nicolaj. Till höger: Filippa är öppen med sin fleråriga kamp mot missbruk. Här på kåren kan hon visa hur hon mår och tala ut, gärna med Marina. ”Mitt mål är att få somna med min dotter igen.” säger hon.

Fram till och med januari 2021 fanns Frälsningsarmén i sina gamla lokaler några kvarter bort. Där var trångt och nedgånget, och när kårledare Marina Bratterud kom dit förstod hon att Gud nog hade planer på att skicka församlingen vidare. Samtidigt hade metodistförsamlingen i Kikebokyrkan upplevt många utmanande år med nedåtgående medlemsantal och hög medelålder.

— Så det sammanföll väldigt väl. De var så tacksamma att vi kunde komma hit. Det är ju otroliga lokaler, säger Nicolaj och tilllägger att metodistvännerna fortsätter att delta i verksamheten på olika sätt.

"Allt handlar om Jesus"

Sångarna ses varannan onsdag, liksom ”Mätt & förlåten”. Musikkåren övar på torsdagar. Och så gudstjänster förstås.

— Vi är väldigt ekumeniska, det tror jag är helt nödvändigt på en sådan här ort. Vi samlas här runt Jesus, säger Nicolaj medan ett bluesband börjar bullra i entrén.

Här ska riggas för kvällens konsert och musikerna hejar glatt när de bär grejer upp på scen. Samarbetet med Hela Människan är omfattande. Varje veckodag inbjuder teamet kring verksamhetschef Ulf ”Ljungan” Ljunggren och Carina och Gösta Åverling till frukostservering och på måndagar även till lunch. Genom deras nätverk kan Frälsningsarmén också välkomna människor i missbruk och utsatthet runtom i staden.  På det sättet hjälper vi församlingar varandra att se behoven, menar Nicolaj, som även nämner Shaloms fältarbete och det täta samarbetet med Hela människans snickeri för unga i utsatthet.

— Det här är väl ”Frälsis” i kubik - kanske vi nu är på väg mot vad vi ska vara? fortsätter han.

Det kristna bluesbandet Front Porch svänger loss efter bibelstudiet. Kaffe, kaka, toner och åhörarnas åldrar blandas fint.

På frågan om det upplevs rörigt med så många aktörer i kyrkan, skakar han på huvudet. Återigen, allt handlar om Jesus.

— Och vi behåller det inarbetade namnet som alla känner så väl. Alla är välkomna till Kikebokyrkan och det passar ju vår vision så väl. Detta är en väldigt spännande tid. Vi vet inte på vilka sätt Gud kommer att använda oss framöver. Att få göra den här nystarten är fantastiskt, säger Nicolaj.

Funderingar kring Gud

Klockan är 18.00 och i kyrksalen sjunger ett tjugotal personer till bords. Doften av mustig soppa fyller rummet. Samtalet blir glatt och lite bullrande bland människor i åldrar från 25 och upp emot 85. Några droppar in under bibelstudiet senare och hälsas hjärtligt välkomna. Nicolaj har just läst texten från Matteusevangeliet 22:15-22, och frågar gruppen vad det egentligen är att ge kejsaren vad kejsaren vill ha. Och vad ska man ge Gud?

— För mig är det att ge av både tid och pengar. Om man inte har möjlighet så kan man ju ge praktiskt hjälp, säger en av deltagarna.

Gruppen funderar vidare kring om man kan be den Helige Ande om att bli mer frikostig. Jo, så är det nog, tror flera. Bibelstudiet är slut. Nu hörs basgångarna från det kristna bluesbandet Front Porch genom golvet. På nedre plan har drygt 30 personer i olika åldrar och från skilda miljöer bänkat sig och njuter av den gungande musiken. 60-åriga Börje sitter i soffan med en kompis. Först är han lite avvaktande men snart åker telefonens fotoalbum fram:

— Här fiskar vi – se på denna laxen! halvropar han för att överrösta musiken.

Bandets sångerska avslutar så småningom konserten med en bön och det blir stilla i rummet när alla läser välsignelsen tillsammans.

Mätt och förlåten betyder ''soppa och bibelsamtal''. Idag handlar det om hur vi ska se på våra pengar. Nicolaj inbjuder till diskussion.

"Här får alla vara som de är!"

Torsdag morgon. Himlen är alltjämt grå men i kyrkan fortsätter gemenskapen som om den aldrig upphört. Volontärer och gäster minglar, nu med frukostgröt framför sig. Strax innan har pastor Thomas Mark hållit en morgonbön utifrån Matteusevangeliets artonde kapitel, och frågat gruppen: Hur många gånger ska man förlåta varandra egentligen? Två yngre killar i soffan i svarta luvtröjor ser intresserat på när någon menar att förlåtelse handlar om att både ge och ta. Vid ett av borden sitter trettioettåriga Filippa som kämpar med missbruk. Hon hade man, barn, villa och jobb när en personlig kris raserade livet. Nu har hon varit drogfri ganska länge och längtar intensivt efter att kunna börja träffa sin dotter igen.

— Jag brukar samtala med Marina när jag behöver. Hon är så positiv, öppen och empatisk. Det är så skönt att få gnälla av sig när man behöver. Här får alla vara som de är, säger Filippa och får en lång kram av Carl-Fredrik, som också kämpar med missbruk och psykisk ohälsa.

Samtidigt uppe i kyrksalen övar Frälsningsarméns relativt nybildade musikkår på sången ”Herre kär, tag min hand”. Musikmästare Åke Nilsson dirigerar de tolv männen med ena handen och spelar med den andra.

— Vi bryter där och tar det där sista partiet en gång till, säger han. När tonerna klingat ut och kaffe och bullar väntar berättar Åke att musiker från olika församlingar hjälpt Frälsningsarmén genom åren, men när den nya kyrkan blev tillgänglig uppstod ett behov av en permanent grupp som kunde betjäna framför allt gudstjänsterna med musik.

— Flera här i musikkåren hade inte spelat på länge när jag ringde samman dem. Och vi har redan fått spela vid andra tillfällen runt om i kommunen, det är väldigt roligt. Våra arrangemang är på fem-sex stämmor så att vi slipper vi ställa in om någon blir sjuk. Och den här kyrkan är ju känd för sin goda akustik, säger Åke, och blickar upp i det höga, vita taket.

Kårledare Marina Bratterud, initiativtagare och ledare för Ostkust-teamet:

— Atmosfären och mottagandet hos oss på kåren är otroligt viktig. Vi tänker familj, och där äter man inte uppdelat i åldersgrupper. Alla generationer ska få plats vid samma bord. I vår nya kyrksal hjälper de runda borden till att skapa delaktighet i gudstjänsten.

— För oss är det också viktigt att nätverka ekumeniskt. Alla samfund vill hjälpa varandra för att motverka att församlingar läggs ner. Vi är så nya här ännu och tar lite i taget. I mars sänds tv-gudstjänster härifrån, så roligt! Kvittot på att vi gör något bra är att det kommer nya människor som delar med sig och säger: ”Åh, vad välkomnande det är här!”

Marina Bratterud

Text: Carina Tyskbo
Foto: Jonas Nimmersjö

Fakta - kåren i Oskarshamn

  • Startades: 1888
  • Anställda: 2
  • Medlemmar: 33
  • Juniorsoldater: 4
  • Gudstjänstbesökare: ett 60-tal.
  • Övriga aktiviteter: ”Mätt & förlåten”, sång- och musikverksamhet, dagledigträff.

Artikeln är publicerad i Frälsningsarméns tidning Stridsropet nr 1 - 2022

Ska vi be för dig?