logotype
Hjälp människor i nöd - ge en gåva nu

"Wow, vad cool kristendomen är!"

Som barn var Philip Wigholm hånfull mot kristna och såg Bibeln som en sagobok. Men hans intresse för fantasy fick honom att tänka om när han såg en prästkaraktär i en film. Samtidigt drabbades han av panik då han trodde att det inte fanns någon förlåtelse för honom. Men även den tanken kunde Gud ändra på.

Philip Wigholms far hade någon form av tro på Gud medan hans mor var agnostiker. Hans morbror och moster var djupt troende pingstvänner och även om Philip var i kyrkan med familjen vid högtider som barn så hade han själv en avig inställning till det religiösa.

— Jag var väldigt ohövlig och kunde sitta i ett hörn i kyrkan och svära åt all ”rappakalja” medan de andra prisade Gud, berättar han.

— Jag vet inte varför jag var en sådan ateist men jag tänkte att Bibeln var en sagobok, fortsätter han.

Innehållet i Nya testamentet var vackert

Det här var när han var i 8-11-årsåldern men saker och ting kom att ändra sig. Hos Philip växte det fram ett intresse kring fantasy och i sena tonåren såg han en dag en film om monster och andra onda varelser. Bland karaktärerna fanns även en katolsk präst och krigare som jagade bort det onda. Det gjorde intryck på Philip.

— Han var ju jättecool och jag tyckte det var så inspirerande att det finns dem som gör allt för sin tro, säger han.

Nu väcktes nyfikenheten för Bibeln och det slutade med att Philip läste igenom Nya testamentet. Han blev uppriktigt imponerad av innehållet.

— Jag tänkte: Wow, det här är ju vackert! Och jag kände att det fanns ett djup som talade till mitt hjärta, säger Philip.

Det förändrade hans inställning till kristendomen och han började mjukna inombords. Men så hände något som satte skräcken i märgen på honom, som han uttrycker det. Han läste i Bibeln att den som hädar den helige Ande aldrig ska få förlåtelse utan är skyldig till evig synd.

— Jag fick panik och tänkte att jag var körd med tanke på hur jag betedde mig i kyrkan som liten, utbrister han.

Ångesten och paniken försvann

Philip fick för sig att han skulle gå till Domkyrkan i Södertälje där han bodde på deltid. Han kände att han måste få tala med en präst och redan ut sina farhågor. Det här var en lördag och det var tomt i kyrkolokalen men den personal han mötte hade ändå inte riktigt tid med honom. Men så var det en kvinnlig diakon som la märke till hans enträgenhet och tog honom åt sidan så att de kunde prata. Philip blev lättad men samtidigt nervös då han inte riktigt visste hur han skulle bete sig i sammanhanget och han började i princip att bikta sig för kvinnan.

Han var gråtfärdig och förtvivlad när han berättade att han häcklat den helige Ande som liten och nu undrade han om han var fördömd för evigt. Kvinnan lade då en hand på hans axel och sade milt att ”om du verkligen hade hädat den helige Ande så tror jag inte att du skulle sitta här och beklaga dig.”

— Det var som om jag burit en enorm klump av vånda, ångest och panik och när hon sa så knuffade hon bort den, förklarar Philip.

Sedan hämtade diakonen sin Bibel och gav till honom. Hon tipsade även Philip om bibelställen han kunde läsa för att må bättre och så kramade hon om honom. Philip kände han att han skulle gå fram till altaret där det fanns en bild på Jesus. Där gick han ner på knä och sa ”amen och tack”.

— Jag kände mig så befriad och som en ny människa, som om jag nu var del av någonting större. Det var en fantastisk känsla, säger Philip.

”Jag släppte tyglarna och lät Gud ta över”

Philip Wigholm

Han fortsatte att studera Bibeln och läste om kristna filosofer. Nu började han också fundera en del kring sitt beteende, som att han svor i varje mening, vilket inte kändes rätt längre. Något han har kämpat med är teodicéproblemet beträffande hur Gud kan finnas och vara god när det finns så mycket ondska i världen. Dessutom är han autistisk med schizoaffektivt syndrom, vilket innebär att han kan se saker framför sig men vara osäker på om de är verkliga eller ej.

— Det kan vara väldigt läskigt och obehagligt ibland och det händer att jag frågar Gud varför han gör såhär mot mig. Men jag vet att han kommer hjälpa mig igenom prövningarna och kamperna och att jag blir starkare av dem, menar Philip.

Han berättar om en upplevelse då han sett ett YouTube-klipp på någon som hånade kristna och känslan föll över honom att den personen kanske hade rätt även om han inte ville tro på det. Han fick någon slags ”trosångest” som han kallar det och blev både hjärtekrossad, omskakad och fylld av panik. Då satte han sig i sängen och knäppte sina händer. Han försökte be men det kom inga ord och så övermannades han av tanken att det inte finns någon mening med någonting överhuvudtaget.

— Men efter en stund släppte det och jag tror att det var jag som släppte tyglarna och lät Gud ta över. Jag kände mig befriad av att sitta ner och be utan ord, det var en jättehärlig känsla, säger Philip.

Mobbaren bad om förlåtelse

Under barndomen var Philip utsatt för fysisk och psykisk mobbning och för några månader sedan blev han uppsökt av en av sina plågoandar. Den killen berättade att han ville bli präst och att han nu kom för att be om förlåtelse för hur han behandlat Philip i unga år. Philip kände sig först motsträvig men insåg samtidigt hur genuin killen var. Han gav honom sin förlåtelse och menade det verkligen. De kramade de om varandra och Philip önskade kamraten lycka till med prästutbildningen.

— Det är det mest kraftfulla Gud har gjort för mig, att han gav mig förmågan att möta det förflutna och avsluta det på riktigt, säger Philip.

Han besökte olika kyrkor i både Strängnäs och Södertälje, som han pendlade emellan, men han kände sig inte riktigt hemma någonstans. Kring julen år 2019 följde han med en vän till Frälsningsarmén i Strängnäs och nu tillhör de båda kåren. Philip blev civilmedlem i slutet av år 2020.

— Jag är så lycklig för jag har aldrig varit i en så bra kyrka tidigare. Sammanhållningen och gemenskapen i kåren är fantastisk, alla är så hjärtliga och kärleksfulla. Det känns som ett hem, påpekar han.

— Och har man funderingar kring någonting så kan man alltid prata med ledningen om det, fortsätter han.

Philip är idag 25 år och även han har haft funderingar på att bli präst. Samtidigt skulle han vilja bli författare och redan nu skriver han i genren fantasy och har på senare tid blandat in mer av det andliga i handlingen. Han menar på att det inte finns någon fel väg att komma till tro på Gud och trots hans skepsis som liten så lyckades Gud fånga in honom på sitt eget kreativa sätt.

— Jag tror att Gud i sin barmhärtighet, nåd och sitt förstånd insåg hur han skulle nå fram till mig, han tänkte nog att han fick göra så att tron på honom kändes cool, säger Philip och skrattar.

— För när jag såg den där filmen med krigarprästen tänkte jag verkligen: "Wow, vad cool kristendomen är!”, avslutar han.

Text och foto: Teresia Jansson

Ska vi be för dig?

Vill du be till Gud?

Herrens bön eller Fader vår som den är mer känd för att heta, är den mest centrala bönen inom kristendomen. I den nya översättningen heter bönen Vår fader.

Enligt Bibeln var det Jesus själv som lärde ut den här bönen på ett berg i Galileen, som en del av sin bergspredikan. Händelsen beskrivs i Matteusevangeliet (Matteus 6:9-12).

Vår fader 

Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet.
Amen.

Vill du gå en alphakurs om kristen tro?

En alphakurs består av tre delar: måltidsgemenskap, föredrag och samtal kring dagens ämne. Ta gärna kontakt med Frälsningsarmén på din ort eller en annan församling, om vi inte finns på din ort.