Mötte Gud genom omvänd satanist

Jenny Anderssons mamma var alkoholist, något som påverkade hela familjen, och uppväxten utanför Gnesta var inte lätt även om det såg bra ut på ytan med mycket aktiviteter och semestrar.

- Det var jobbigt för vi pratade aldrig om känslor och det var ordning i vårt hem så folk blev förvånade när de fick veta hur allt låg till, minns Jenny.

Ändå var det modern som lade grunden till en barnatro hos Jenny. På kvällarna satte sig mamman ibland på dotterns sängkant och lärde henne att be ”Gud som haver.”

- Det var mysigt och jag fick lite ro, men det var bara när mamma var onykter, annars gav hon inte mycket närhet, säger Jenny.

Ockulta upplevelser och tungotal

I samma veva som moderns alkoholproblem eskalerade började Jenny att experimenterade med det ockulta, såsom astrologi och ”anden i glaset”, och hon var med om en del otäcka saker. Hon berättar om en hemsk mardröm hon hade då hon upplevde det som om en dödsdemon uppenbarade sig och var ute efter hennes familj.

- Den hade en svart kåpa på sig, röda ögon och vassa tänder och den kom emot mig som för att döda mig. Men när jag öppnade munnen så rann det ut vatten ur den och jag började tala konstiga ord som jag idag förstår var tungotal. Då försvann demonen och gick upp i rök, säger Jenny.

- Jag vaknade helt svettig i sängen för det var så tydligt och starkt. Mörkret har ju makt om man släpper in det, menar hon.

Föräldrarnas skilsmässa

När hon var med föräldrarna ute på dans, kunde hon se hur hennes mor lät sig charmas av andra karlar. Pappan fick nog tillslut så när Jenny var 14 år tog han ut skilsmässa och träffade snabbt därefter en ny kvinna. Hon hade skulder och sex barn med olika män. Tre barn var fosterhemsplacerade och kvinnan flyttade genast in i huset hos Jennys far. Men strax gick flytten till Småland och Jenny fick följa med.

- Det var hemskt att lämna tryggheten och vännerna även om det var fint utanför Kalmar där vi bodde, berättar Jenny.

Djup depression och utan livslust

Det visade sig att styvmodern var personlighetsstörd och väldigt manipulerande och kontrollerande. Hon kunde få rejäla vredesutbrott då hon kastade saker omkring sig och hon var svartsjuk på Jenny för att hon inte var hennes egen dotter. Jenny fick inget ljust och fint rum att bo i högt upp i huset, dessa avsågs till de andra barnen. Istället blev Jenny hänvisad till ett kyffe i källaren med endast ett litet fönster.

Inom Jenny växte en väldig sorg, frustration och känsla av förkastelse. Hon blev djupt deprimerad och tappade livslusten. Hon minns ett tillfälle när hon låg i mörkret på källargolvet och funderade på hur hon skulle ta livet av sig.

- Jag grät och skrek: ”Gud finns du? Heter du Jesus? Visa dig för mig! Jag vill dö!, säger Jenny.

- Då fick jag till mig så starkt: Åkalla mig i nöden!” och det gav mig kraft att resa mig och kämpa vidare, fortsätter hon.

Satanisten som blev frälst

Strax efter detta kom vändningen. Jenny gick en estetisk utbildning i gymnasiet då hon fick uttryck för sin kreativa sida inom dans, musik, teater och måleri. I klassen fanns en kille som var omgiven av ett tjockt mörker och som sade sig vara satanist. Jenny minns honom som en tuff kille från Stockholm men som mest var arg och deprimerad. Han bar upp och nervända kors, var blek, mörkklädd och alldeles svart i ögonen. Men när Anders, som han hette, kom tillbaka efter ett skollov var han som en ny människa.

- Han lyste som solen, hans ögon strålade och hans leende sträckte sig upp till öronen. Och han ville berätta för alla att han hade blivit frälst och mött Jesus, minns Jenny.

”Oj, är jag älskad?”

Hos övriga kamrater väcktes inget större intresse men för Jenny blev det en bekräftelse på barnatron, att det faktiskt finns en Gud. Hon ställde mängder av frågor till Anders som svarade och bjöd med Jenny till en ungdomssamling i en EFS-kyrka.

- Så fort jag klev in genom dörrarna slog en värme emot mig. Pastorns två döttrar kom fram och kramade om mig och välkomnade mig. Det var som att träffa ett par systrar och det lyste i deras ögon på samma sätt som hos Anders. Jag bara visste att ”här är Gud”, utbrister Jenny.

- Det kändes så äkta och jag blev alldeles tårögd och tänkte: ”Oj, är jag älskad?” Jag var inte van vid detta för i skolan jämfördes man alltid med andra och det var mycket lögner, avundsjuka och skitsnack, fortsätter Jenny.

Hon satt länge och pratade med de nyfunna vännerna och fick svar på många av sina frågor. Efter en stund föreslog Anders att de skulle gå in i kyrksalen och sätta sig vid korset. Där bad Anders frälsningsbönen tillsammans med Jenny och när hon gick ut ur kyrkan kände hon att något hade hänt med henne.

- Jag kände en lättnad, som om bördan på mina axlar hade lyfts bort. Det var som om Gud öppnade mina ögon och jag såg den vackra naturen och allt fint han skapat, säger Jenny.

- Jag blev som kär i Jesus och ville bara krama om alla och berätta att han älskar dem. Jag fick till och med lägga band på mig, fortsätter hon.

Innan hade Jenny haft en väldig människofruktan och klarade knappt av att hålla föredrag inför klassen exempelvis. Nu var den skräcken som bortblåst. Hon lät snart döpa sig i havet utanför Öland och i samma veva fick hon även tungotalet då hon började tala ut främmande ord och hon fylldes av glädje och kraft. Det var då hon insåg att hon i drömmen om dödsdemonen i barndomen hade talat tungomål, något som skrämmer den onda andevärlden.

Tog studenten och gick i bibelskola

Jenny blev frälst år 1994 och året efter tog hon studenten. Då fick hon, trist nog, återigen uppleva sig sviken då varken hennes far med sambo eller hennes biologiska mor kom. Däremot hennes farmor och syster och den sistnämnda drog med Jenny till Stockholm där hon bodde i ett par år.

Hon gick till ett par olika församlingar och var även ute och vittnade om sin tro, vilket var det bästa hon visste, och hon kände sig omhuldad av kärlek. Hon gick också i bibelskola, bland annat den så kallade ”upprättelse-linjen” i församlingen Arken, då fokus är att bli helad i sitt inre och att lära sig att förlåta om man bär på sår ifrån sitt förflutna. Detta var behövligt med tanke på känslan av förkastelse hon burit på sedan barnsben.

Hos Frälsningsarmén i Strängnäs

För 19 år sedan bosatte sig Jenny i Strängnäs där hon har sin farmor och som hon ville vara till hands för. Hon besökte några olika kyrkor och samfund och fick för sex år sedan höra talas om att Frälsningsarmén skulle starta en kår där. Jenny kände också till den blivande kårledaren, Daniel Viklund, då hon varit på en Israel-resa med honom som en av ledarna. Idag är Jenny civilmedlem i Frälsningsarméns kår och hoppas delta i ungdomsverksamhet till hösten.

- Jag brinner för unga, för invandrare och evangelisation, säger Jenny som också älskar att sjunga och hon gläds över att få en hel del användning av sin kreativa sida i församlingsarbetet.

Gud beskyddar

Jenny har diagnosticerats med epilepsi som hon tror har att göra med posttraumatisk stress på grund av hennes förflutna. Hon tar fortfarande medicin men anfallen har blivit färre och lindrigare med åren. Hon känner också hur Gud har beskyddat henne då det några gånger skulle ha kunnat sluta väldigt illa. Exempelvis bor hon på översta våningen i sitt hus och ett par tillfällen har hon fått tillbaka medvetandet när hon varit på väg ut på balkongen och någon gång har hon varit nära att cykla rakt ner i diket.

Drömmen om Löwenhielm

Jenny är sjukskriven men ser sig själv som ”heltidsanställd för Gud” eftersom man som kristen alltid har möjlighet att dela med sig av sin tro. Hon är nu 43 år och nyfiken på vad Gud har tänkt att hon ska ägna resten av sitt liv åt. Hon berättar om en dröm hon hade där hon såg en man, hörde ett sorl av röster och fick till sig att mannen hette Löwenhielm.

- Jag vaknade upp svettig och när jag var på kåren kände jag hur Gud manade mig att fråga Daniel Viklund om detta då han tydligen visste vem mannen var, berättar Jenny.

Hon tvekade men maningen fortsatte så hon tog mod till sig och tog upp det hela med Daniel. Det visade sig att han funderat över och frågat Gud om han möjligen skulle sätta upp en föreställning baserad på boken ”Kristens resa genom världen till den saliga evigheten.” Den handlar om två vägar i livet, där den ena leder till himlen och den andra till dess motsats. Boken är skriven av John Buynan och översatt från originalspråket till svenska av en G.S Löwenhielm.

- Och han stavar sitt namn på samma sätt som jag fick till mig i drömmen så Daniel sa då att ”Jag ska sätta upp den där musikalen”, och han hade köpt boken ett par dagar tidigare, säger Jenny.

- Det är väldigt fascinerande och uppmuntrande att Gud använder mig, för jag hade själv aldrig hört talas om boken, författaren eller översättaren, fortsätter hon.

Gud ger den trygghet som världen inte kan ge

I efterhand kan Jenny se Guds ledning i allt under livets gång och hon har även fått veta att hennes farmor bett för henne när hon haft det tufft i tillvaron. Jenny föddes tillochmed i bilen då hennes far fick ta emot henne.

- Redan då var Gud med och även i alla svårigheter när jag har blivit förödmjukad och förkrossad, säger Jenny.

- Han ger den trygghet som inte världen kan ge, avslutar hon.

Text: Teresia Jansson

Filmat av Julia Adolfsson