Vi behöver träna på de andliga gåvorna

Profetiska budskap kan förmedlas till alla som har den Helige Ande, och alla kristna är kallade att dela evangeliet om Jesu död och uppståndelse. Men vissa personer i en församling kan ha ett personligt uppdrag att investera lite mer och även hjälpa till att utrusta andra i en speciell tjänstegåva. I Stridsropet nummer 2 tittade vi på aposteln och nu går vi vidare med profeten och evangelisten.

Profeten har två perspektiv

Profetens roll beskrivs i Bibeln mycket utifrån våra sinnen, som ett öga, ett öra, en mun – profeten lyssnar in Guds röst, ser det Gud ser och förmedlar det till församlingen och andra som inte har samma känslighet.

— Den profetiska tjänstegåvan handlar om att värna om relationen mellan församlingen och Gud, och mellan församlingen och vår nästa. Många känner sig mer bekväma i det ena men båda perspektiven behövs, säger Emma Cotterill på Frälsningsarméns kår (församling) i Helsingborg, som själv identifierar sig med den profetiska gåvan.

Emma menar att vi både behöver lyssna in vad Gud vill för den här tiden, titta på hur det ser ut i världen och hur vi behandlar de minsta i samhället.

— Om man tänker sig församlingen som ett skepp så kan man tänka på den profetiska tjänsten som ett roder. Rodret är väldigt viktigt för att församlingen ska kunna följa den riktning som Gud vill. Vi har en levande Gud som vill något i dag, som har en plan och ett uppdrag för oss på olika platser. Vi behöver lyssna in vad det är för att nå väckelse, förändrade liv, helanden och allt som utlovas i Bibeln, säger Emma.

Utmärkande för profeten

Emma Cotterill tar upp några saker som hon tror att personer som är starka i den profetiska tjänstegåvan kan känna igen sig i:

• Ett starkt driv när det gäller orättvisor, brinner för att kämpa för de minstas rätt i samhället, kan känna en ”helig ilska”.
• Upplever väldigt stark nöd för att församlingen ska ägna tid åt att lyssna på Gud och följa det som ligger på Guds hjärta.
• Ser och känner av saker som ingen annan lägger märke till, en slags andlig högkänslighet.
• Kan få tilltal under bön för individer och församlingen – ett ord, en bild eller en upplevelse av något.

Emma framhåller att det är en process att upptäcka och utveckla tjänstegåvor. Liksom när det gäller naturliga gåvor och talanger, så kan vi träna och bli bättre på de andliga gåvorna. Processen kan också kännas smärtsam, om man upptäcker att man har försökt tjäna i gåvor som man inte har och inte i de gåvor som man har. Många kvinnor kan till exempel ha hamnat i en herderoll av automatik fast de inte har den tjänstegåvan, menar Emma.

Alla profetior behöver prövas mot Bibeln

— När det gäller den profetiska gåvan behöver man träna sig i att lyssna på Gud och i att framföra profetiska budskap. Det fungerar inte att bara luta sig tillbaka och tänka att alla borde lita på mig. Det är också viktigt att det finns någon i församlingsledningen som man kan prata med om man upplever att Gud säger något, säger hon.

Alla profetior behöver också prövas mot Bibeln. Gud har gett oss sitt ord för att hjälpa och leda oss och han säger inte emot sig själv, så om ett profetiskt tilltal gör det så är det inte från Gud. Gud är alltid kärleksfull. Det handlar om att bygga upp församlingen. Människor ska komma närmare Jesus och inte längre bort.

— I början kommer Gud inte ge ”stora” profetior om Sveriges framtid till exempel, utan det börjar ofta med ”små” tilltal. Genom att vi övar oss på att tala ut dem och är trofasta i det lilla, anförtror Gud oss mer och mer, säger Emma.

Bön

Emmas råd om du känner att du har en profetisk kallelse är att lägga extra mycket tid i bön och vara nära Guds hjärta.

— Många som har en profetisk kallelse kan periodvis kämpa med ilska över vad som pågår i världen och i församlingen och känna en frustration över att inte vara lyssnad på. Var nyfiken på varför du känner så – i stället för att fastna i att du är orättvist behandlad eller fördöma dig själv för din ilska. Kan det handla om hur du har levererat ett budskap? Vad behöver du överlämna till Jesus? Ibland kan till exempel besvikelse eller bitterhet blockera vägen för den profetiska gåvan, så det kan behövas helande av sår som man har i sitt hjärta, säger hon.

Evangelisten

Den tredje tjänstegåvan, evangelisten, är utsänd för att komma med evangeliets goda nyheter. Marina Bratterud på Frälsningsarméns kår i Oskarshamn identifierar sig närmast med evangelisten, men har även fått fungera i de andra gåvorna när det har behövts.

— Jag tror att alla kristna har fått del av de olika tjänstegåvorna, men att den gåva som man har övat på mest blir starkare. Den Helige Ande som är vår hjälpare, använder den som står till förfogande och ger oss kraft till det vi behöver, säger hon.

Vill komma med goda nyheter

Marina Bratterud framhåller att alla kristna också är kallade att vittna om Jesus. I Frälsningsarméns begynnelse var det självklart för soldaterna att dela evangeliet i sin vardag. Det borde det vara för oss alla, menar hon.

Det finns dock några egenskaper som kännetecknar en evangelist:

— Det är en person som har en öppen personlighet, kan tala för sin sak, uppmuntra och inspirera andra. Den som är stark i evangelistgåvan tycker om att prata med människor och vill komma med goda nyheter. Det känns inte som ett tvång att missionera, utan man kan inte låta blir att dela med sig av det man har upplevt med Jesus, säger Marina, och jämför med ett fotbollslag:

— Evangelisten kan liknas vid en forward i en fotbollsmatch. Allas laginsats är lika viktig, men forwardens roll är att göra målen som avgör matchen. Evangelistens roll är att leda människor till ett avgörande, till att de tar ställning. Det behöver inte vara vid stora väckelsemöten. Samtal med grannar och bekanta är minst lika viktigt. Det kan handla om att ta tillfället i akt när man möter någon i tvättstugan eller på ett kafé, att visa omsorg och fråga hur de mår.

— Herren öppnar tillfällena om du ber honom, bara du har ett villigt hjärta och är redo att öppna munnen och dela evangeliet, säger Marina, och fortsätter:

— I början kan det kännas lite obekvämt, men då gäller det vara frimodig och att ha ett evighetsperspektiv. Om någon kan få sin själ räddad för evigheten, vad gör det då om de tycker att jag är lite konstig?

Lyssna in

Förutom att öppna munnen är Marina Bratteruds råd till dig som vill tjäna i evangelistgåvan att lyssna.

— En omogen evangelist pratar ofta väldigt mycket själv. Det är viktigt för dig som evangeliserar att lära dig lyssna, att inte bombardera dem du pratar med, utan lyssna in var de befinner sig. Det är också viktigt att lyssna in Andens ledning och att också kunna fungera i det profetiska till exempel när man ber för någon. Kanske kan det behövas ett kunskapens ord för att personen ska komma vidare i sin tro. Och att samarbeta med sina medtjänare.

— Vi behöver varandra otroligt mycket som team. När alla gåvorna är i funktion tillsammans fungerar det allra bäst, avslutar Marina Bratterud. 

Text: Eva Gustin
Foto: Frälsningsarmén