Hjälp en person i hemlöshet – ge din gåva nu

Törstig på Gud

Som tonåring satt Bana Berhane på en överfylld båt på medelhavet utan att veta om hon skulle överleva till morgonen. Idag är hon kårledare för Frälsningsarmén i Västerås och tacksam för chansen till ett nytt liv. ”Jag har sett en massa saker som jag inte borde ha sett”, säger Bana.

Nu är det åtta år sedan den ödesmätta­de natten på Medelhavet. Efter flera timmars färd började den lilla båten gå tungt och snart blev det tydligt att den hade gått sönder och börjat ta in vatten. Bana Ber­hane var 18 år gammal och befann sig på ha­vet mitt i natten tillsammans med 350 andra. Tolv timmar tidigare hade de lämnat Tripoli i Libyen med hopp om att överleva den farliga överfarten.

”Gud hörde mig”

Bana är en av de många som flytt den obli­gatoriska eritreanska militärtjänstgöringen och ett liv där militären bestämde hela hennes fram­tid. Hon lämnade sin sex månader gamla dotter med släktingar och påbörjade den farliga re­san. Flyktvägen gick via Sudan och Libyen, där många av hennes vänner dog. Nu satt hon så på en båt mitt i en becksvart natt övertygad om att hon skulle gå samma öde till mötes.

Det var där som hon ropade till Gud för första gången, utan något riktigt hopp om att bli bönhörd. Efter det korta och despe­rata ropet öppnade hon sina ögon och det första hon såg i mörkret var den italienska räddningsbåten.

— Jag vet nu att Gud finns på riktigt och att han hörde mig. Den dagen fick jag bok­stavligen chansen till ett nytt liv, det var som att bli född på nytt, säger Bana.

Tårarna börjar välla upp. Det mesta har hon bearbetat och lämnat bakom sig men ibland när hon pratar om det kommer käns­lorna tillbaka.

Av den svåra tiden på flykt märks annars ingenting. Idag är Bana biträdande kårleda­re på Frälsningsarmén i Västerås och just denna dag har hon stått ute på torget i cen­trum och samlat in pengar till kårens (för­samlingens) verksamhet.

— Vad kallt det var ute! Men varmare än Haparanda i alla fall, säger hon skrattande och tar av sig jackan.

Till vänster: Bana tillsammans med kårledaren Maud Fennvik. I mitten: Bana som sitter och spelar gitarr. Till höger: Bana på en snöskoter i Haparanda.
Sina första år i Sverige bodde Bana i Haparanda. Där träffade hon bland annat kårledaren Maud Fennvik som fick betyda mycket för henne.

Mötte Jesus kärlek i Haparanda

Kylan till trots i den norrländska orten ligger Haparanda henne varmt om hjärtat. Det var där på Migrationsverket som hon träffade Almas, en etiopisk kvinna som flytt från det rivaliserande grannlandet Etiopien och som berättade för Bana om Jesu kärlek. Bana, vars landsmän varit hårt ansatta av Etiopien vägrade till en början att ens sitta vid samma bord som henne men Almas fort­satte att visa kärlek trots att Bana avvisade henne gång på gång på gång.

Bana, som är uppväxt i en ortodox tra­dition men utan en egen tro, hade svårt att skaka av sig känslan att det var något spe­ciellt med Almas och hennes Gud. För varje dag som Almas visade ödmjukhet och kärlek växte känslan sig starkare i Banas hjärta. Vad var det för skillnad mellan Almas Gud och den gud Bana varit uppväxt med? Den gud Bana kände till var mest en straffande gud som hon kände rädsla för. En natt då hon le­gat sömnlös gick hon på morgonen till Alma och sa att hon ville prata. De bad tillsammans och Bana fylldes med en frid som hon aldrig känt tidigare. Genast bestämde hon sig för att hon ville döpa sig, det fick bli i Haparan­das simhall och tiden efter fick hon en omätt­lig längtan efter att läsa Bibeln.

”Gud är en bra pappa”

— Det kändes som att vara törstig, jag ville bara lära känna min Gud och veta vad han säger om mig och eftersom jag inte kunde jobba i Sverige under min tid på Migrations­verket hade jag all tid att lära känna honom, säger hon med ett stort leende. Tidigare var Gud bara en religion, nu är han min pappa, om du inte vet vem som är din pappa då är det svårt att förstå din identitet. Det ville jag ta reda på, fortsätter hon.

Hon minns tillbaka på sitt tidigare liv, hon rökte och drack gärna, levde bara för dagen och uppfattar i efterhand det som att hon inte tänkte på andra än sig själv. Idag är Gud som en sann och god pappa för henne, med oändlig omsorg.

— Alla kan bli en pappa men inte alla är en bra pappa. Gud är en bra pappa. Han älska­de mig innan jag älskade honom och han är med mig hela tiden, säger Bana.

I Haparanda fick hon också sin första kon­takt med Frälsningsarmén och kårledaren där kom att spela en stor roll i hennes liv. Hon kände sig genast välkommen och trots att hon bor flera mil bort nu är kåren där fortfarande ett hem för henne. Det var där hon fick växa med Gud och förstå sin kallelse. Till en början var hennes mål att fortsätta plugga och hjäl­pa andra familjer som också lämnat Eritrea men det var någonting som inte kändes helt rätt och med tiden kände hon en kallelse att ta hand om människor på andligt sätt mer än fysiskt. När tiden kändes rätt sökte hon till Frälsningsarméns Officersskola och kom in.

— Jag var inte bra på svenska så utbild­ningen var tuff men jag kämpade och hade bra lärare som stöttade mig hela vägen. Det känns verkligen som att jag är på den plats som jag tror att jag ska vara, säger Bana.

Till vänster: Bana med sina barn Adel, 9 år och Isaac, 4 år. I mitten: Bana med sin man Robel Azeze. Till höger: Bana som är på väg till en väns bröllop i Västerås iklädd en traditionell eretriansk klänning.
Bana bor tillsammans med sin man Robel Azeze och barnen Adel, 9 år och Isaac, 4 år. Till höger är Bana på väg till en väns bröllop i Västerås iklädd en traditionell eretriansk klänning.

”Gud har gett mig en familj här”

Att vara kårledare kommer naturligt för henne och att hjälpa människor och prata om Jesus är det roligaste hon vet, det gör hon både på jobbet och på fritiden.

— Jag älskar Frälsningsarméns vision Väl­kommen hem – livet med Jesus. Livet med Jesus är det bästa livet. Hälsa och jobb är ju viktigt men Jesus kan ge frid även utan alla de sakerna. Den glädje jag har i mig påver­kas inte av yttre omständigheter, det vill jag dela med mig av till människor, säger Bana.

De roligaste inslagen i arbetet som kårle­dare tycker hon att arbetet med barnen och de äldre är och hon älskar att församlingen innehåller alla åldrar. En av hennes favorit­samlingar på kåren är önskesången där gam­la psalmer sjungs.

— Även om jag inte är uppväxt med att lyssna på gamla svenska psalmer har vi sam­ma ande som bekräftar och förklarar allting, det är därför jag älskar att sjunga svenska psalmer. Allting är till Gud och även om vi är från olika länder tillhör vi samma familj, säger Bana.

Två kollegor har denna torsdag kommit till kårens kafé för att förbereda eftermiddagens familjemiddag där familjer kommer för att äta tillsammans med efterföljande alphakurs. Bana skrattar och skojar med kollegorna.

— Jag fick lämna en stor del av min fa­milj i Eritrea men Gud har gett mig en familj här, jag är alltid glad att få komma till job­bet. Mina barn förstår inte att det här är mitt jobb, de ser alla här på kåren som sin familj, säger Bana med ett leende.

Fakta Bana Berhane

  • Ålder: 29 år.
  • Bor: Västerås.
  • Familj: Gift och har två barn.
  • Gör: Biträdande kårledare i Västerås
  • Favoritbibelord: psalm 91.
  • Betyder Jesus för mig: Kärlek, allt, jag kan inte andas utan Jesus. Om jag får något problem är han den första jag pratar med. Han är den första som jag delar allt med.
  • Vad är det bästa du vet: Den frihet med Jesus som jag lever i. Det finns ingen nöd som kan påverka mitt liv. Det kommer problem men jag har det hopp som jag ser i framtiden. Det önskar jag till alla människor.
  • Vad är det värsta du vet: När människor säger att de tror på Jesus men inte har kärlek. Om man tror på Jesus betyder det att man tror på kärleken eftersom Jesus är kärlek. Om vi inte älskar dem som vi ser hur kan vi då älska Gud som vi aldrig har sett?

Text: Kiki Broms
Foto: Jonas Nimmersjö

Artikeln har publicerats i tidningen Stridsropet nr 2 - 2023

Ska vi be för dig?

Vill du be till Gud?

Herrens bön eller Fader vår som den är mer känd för att heta, är den mest centrala bönen inom kristendomen. I den nya översättningen heter bönen Vår fader.

Enligt Bibeln var det Jesus själv som lärde ut den här bönen på ett berg i Galileen, som en del av sin bergspredikan. Händelsen beskrivs i Matteusevangeliet (Matteus 6:9-12).

Vår fader 

Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet.
Amen.

Vill du gå en alphakurs om kristen tro?

En alphakurs består av tre delar: måltidsgemenskap, föredrag och samtal kring dagens ämne. Ta gärna kontakt med Frälsningsarmén på din ort eller en annan församling, om vi inte finns på din ort.