Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Frälsningsarméns klädkod

Frälsningsarmén har sedan framväxten i 1800-talets England burit uniform. Den har sett olika ut, ändrat form och snitt under årens lopp men fortsatt vara ett kännetecken. Tre frälsningssoldater samtalar här om uniformen.

Bild 1: Frälsningssoldaterna Hanna Brandvik, Christian Paulsson och Fatima Lathyrus. Foto: Annette Emmoth, Bild 2: Frälsningsarméns uniform kring sekelskiftet. Foto: Frälsningsarméns arkiv.

Ordet uniform betyder enhetlig, likformig. I ordboken talas om en tjänstedräkt vars utseende är fastställd i regler eller avtal. Ofta finns på en uniform någon form av gradbeteckning eller namnbricka.

Hur det startade i London

När den nya rörelse som startade i Wil¬liam Booths London, allt mer tog form av en armé blev det naturligt att medlemmarna började bära uniform. Värdet av en någorlunda enhetlig klädsel där ingen behövde visa sig bättre eller sämre, rikare eller fattigare, var uppenbart. Det kunde handla om en enkel tröja med en brode¬rad och ofta uppfordrande text, exempelvis Frälsningsarméns motto Blod och eld, Herrens egen eller Fram till fronten! Även huvudbonadernas utseende följde dåtidens mode. Uniformen är ett redskap för att visa det frälsningssoldaten tror.

Tre frälsningssoldater samtalar om uniformen

Tre frälsningssoldater, Fatima Lathyrus, 31, ansvarig för Frälsningsarméns sociala arbete i Strängnäs, Christian Paulsson, 51, distriktchef för Frälsningsarmén i södra Sverige och Hanna Brandvik, 28, programansvarig för internationell utveckling vid högkvarteret i Stockholm, samtalar om Frälsningsarméns uniform.

— För mig står begreppet uniform mest för några som hör ihop och är lika klädda, men tankarna går också till en armé, säger Fatima.

"En uniform berättar något"

Christian tycker att en uniform berättar något och Hanna ser den som en klädsel för människor som har samma slags uppgift.

— Jag har aldrig uppfattat Frälsningsarméns uniform som något negativt, däremot har jag blivit iakttagen och kontaktad ibland när jag burit den, fortsätter Christian.

Som frälsningsofficer bär han uniform som ämbetsdräkt i officiella sammanhang, när han medverkar i möten och gudstjänster och officierar vid förrättningar.

"Signalerar att bäraren är tillgänglig"

— Uniformen ger en känsla av att bäraren är tillgänglig för sin omgivning, tycker Hanna.

Några yngre Fatima talat med tycker att Frälsningsarméns logga, den röda skölden, är ett tydligare igenkänningstecken då det är den som syns mest på sociala medier och i olika utskick. Det är viktigt att en armé har uniform klädsel och Christian påpekar att enhetlighet i denna bör finnas, att uniformens utseende kan förändras men att människor ska kunna se att den som bär uniformen tillhör exempelvis Frälsningsarmén.

— Enhetlighet är naturligtvis bra men det är opraktiskt att behöva ha kjol och strumpbyxor i det dagliga arbetet, anser Fatima och Hanna vill inte att uniformsbärandet ska föra med sig en känsla av att man klär upp sig.

När hon kommer avslappnad till sin kår, hennes andliga familj, tycker hon inte att hon alltid behöver representera Frälsningsarmén genom att bära full uniform.

Fatima bär ofta och gärna skölden i sin vardag utanför kåren, tycker det är viktigt att visa sig synlig i samhället, att det är bra om den som predikar i Frälsningsarméns gudstjänster bär uniform och att den används när musikkårer marscherar.

Trygghet och samhörighet

Hanna berättar hur hon, när hon reser utomlands i arbetet, upplever vilken trygghet det kan vara att bära uniformen i oroliga sammanhang då den ju också visar att hon står för något större än hon själv.

— I kontakten med mina utländska kolleger i Frälsningsarmén ger uniformen dessutom en stark känsla av samhörighet, alla som arbetar på högkvarter i andra länder är uniformerade och som besökare kan jag därför komma utan att behöva känna mig som en främling, fortsätter hon.

Inte finare än andra

Fatima vill inte att uniformsbärande ska uppfattas som att någon vill visa sig finare än andra.

— Ibland upplever jag en större skillnad mellan uniformsklädda och andra och då bär jag hellre jeans och loggan på tröjan men jag vet att för många är det ärofyllt att bära uniform, speciellt när man är på gudstjänst, säger hon.

Christian håller med, tycker att det även handlar om kulturell relevans och Hanna uttrycker det som att hon ibland inte vill vara representant utan medmänniska.

Ger olika signaler i olika sammanhang

— I samtal med kollegor konstaterade vi helt enkelt att uniformen som sådan inte är värdeneutral då man i vissa länder får en positiv skjuts av att vara uniformsklädd medan den på annat håll står för övergrepp och ondska, helt beroende av vilken erfarenhet man har av uniformerade myndigheter i olika länder, säger Hanna.

Unga har svårt att relatera till uniform

Bland unga i Sverige i dag tror Hanna att uniform ses som något som är litet svårt att relatera till även om många visar vördnad och respekt för en uniformsklädd.

— När jag exempelvis ska samtala med någon på kommunkontoret och jag kommer från Frälsningsarmén är det bra att vara klädd i uniform, säger Fatima.

Hur den ska användas på bästa sätt

Christian tycker att man ibland kan gå till sin kår och välja civil klädsel för att hjälpa nykomlingar att inte känna sig utanför.

— Jag tror att vi måste ställa oss frågan och prata mer om hur uniformen kan vara ett verktyg för oss i vårt uppdrag och hur den används på bästa sätt, säger Hanna ivrigt.

Fatima återkommer till att uniformsbärande kanske inte alltid måste innebära "full uniform", men att det är viktigt att samtala om vad en passande uniform är just i dag och att det viktigaste är att vara synlig.

Tydligare riktlinjer

— Jag tycker absolut att vi ska ha en uniform och en kårofficer behöver föregå med gott exempel när det gäller att använda den, säger Christian med skärpa samtidigt som Fatima efterlyser tydligare riktlinjer för uniformsbärande som klädkod.

Fatima tänker också att uniformen kanske kan formas litet mer som civil klädsel men ändå visa att bäraren tillhör Frälsningsarmén. Hanna menar att människor behöver komma till kåren eller kyrkan och få slappna av och då kan man ibland klä sig i uniform och ibland inte.

— Om jag inte känner mig bekvämt klädd kan jag även uppfattas obekväm i min tro, säger hon.

Funktion och syfte

Alla tre tycker det är viktigt att prata om uniformens funktion och tror att fler skulle bära den om man mer känner att det är frivilligt och för att man är en lärjunge.

— Min äldste son talar också om syftet med uniformen som ju behöver handla om vår synlighet, om mitt uniformsbärande inte leder till att folk upplever att jag står för min tro, spelar ju klädseln ingen roll, säger Christian.

Fatima berättar hur kontakt skapas när hon bär uniform eller har Frälsningsarméns sköld väl synlig.

— Då visar jag att jag har en tro och är stolt över att vara en del av Frälsningsarmén, säger hon.

"Ett verktyg för min tro"

Hanna citerar sångtexten: "Låt vår uniform vara helighet och barmhärtighet, rättvisa klädd i nåd och sanning". Hanna funderar också på hur uniform och liv hör ihop och om det möjligen finns en osäkerhet för vad som skulle hända om fler öppna samtal fördes i ärendet.

— Livet sitter inte i kläderna men uniformen är ett verktyg för min tro, fastslår Christian.

Stolthet och glädje

Samtalet avslutas och Fatima Lathyrus beskriver hur stolt hon är över sin tillhörighet och att inte sköld eller uniform spelar så stor roll om bara Frälsningsarmén fortsätter göra det den ska.

— Jag vill förmedla den stolthet och glädje som handlar om Jesus till alla, Jesus kärlek till alla, avslutar Hanna Brandvik, varpå även Christian Paulsson använder orden stolt och glad som slutord.

Text: Karin Larsson
Foto: Annette Emmoth, Frälsningsarméns arkiv

Ur Stridsropet nr 3-2016

Skriv utKommentera (
)