Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

En tillvaro av pengar och spel

SE-bankens pampiga lokaler ligger strax intill Kungsträdgården i Stockholm och är nästan svåra att upptäcka för en stressad förbipasserande. Innanför de tunga, gedigna portarna är det högt i tak och de gamla snirkliga möblerna förhöjer den palatslika känslan. Här jobbar Markus Rylander som kundansvarig.

Nere i SE-bankens källarvalv förvaras det tillgångar, och dess ägare tar Markus Rylander hand om i sin roll som kundansvarig.

I receptionen på Kungsträdgårdsgatan 8 blir jag hänvisad till ett av SE-bankens luftiga representationsrum. På de ljus­blå väggarna sitter tavlor med guldfär­gade ramar och i taket hänger en enorm lampkrona ner över det väl tilltagna ova­la bordet. Där stoltserar en silverfärgad kaffekanna, porslin och smörgåsar, så redan innan Markus Rylander gör entré känner jag mig välkomnad.

”Tjus­ningen är mötet med alla intressanta människor”

Uppklädd i svart kostym och vinröd slips slår han sig ner mittemot mig. Här har han arbetat i över tio år och haft diverse befattningar. Nu är han en ”private banker”, eller pri­vat bankman, som ger råd och tar hand om företags och människors placeringar av pengar, lån och annat. Ofta rör det sig om ganska stora summor.

— Jag praoade på en bank redan när jag gick i högstadiet och har under åren fått jobba med lite olika uppgifter. Tjus­ningen är mötet med alla intressanta människor som jag får följa under livet och jag har fantastiskt kul på jobbet, sä­ger Markus leende.

Markus Rylander tar emot i ett av SE-bankens pampiga representationsrum.

SEB:s eget band med vd:n som trummis

I hans roll är det viktigt att ha goda re­lationer till klienterna och det går snabbt att få uppfattningen om Markus att han är en öppen, vänligt sinnad och förtro­endeingivande gentleman. Samtidigt har han en portion humor i rockärmen att plocka fram när tillfälle bjuds. Det händer att han tar med kunder till Konserthuset för att njuta av jazz eller klassiska styck­en. Själv spelar han eufonium i olika sam­manhang, exempelvis i Frälsningsarméns musikkår på Söderkåren i Stockholm där han är medlem. Det har han gjort sedan 20-30 år tillbaka.

Inte sällan har Markus med sig sitt instrument till kontoret eftersom han är med i SEB:s eget band som då och då underhåller övrig personal. Till och med vd:n är med i bandet som trummis. Ibland sätter Markus ihop konstella­tioner med kollegor och spelar jullåtar exempelvis och det händer att klienter hakar på också.

— De tycker att det är det bästa de har varit med om. Det är viktigt att visa att man har intressen och att vara personlig, det gillar kunderna, påpekar Markus.

— Det är superhäftigt hur musik för­enar människor, fortsätter han.

Markus är också den som tar med sig Söderkårens söndagskollekt och sätter in på banken dagen därpå. Han är även med i kårnämnden som tar beslut kring gudstjänsternas utformning till exempel.

Musik och Frälsningsarmén sedan barnsben

Markus växte upp med två äldre syst­rar i Tranås i en familj som tillhörde Frälsningsarmén. På så vis kom musiken tidigt in i Markus liv och redan som sex­åring fick han sin första kornett. När han var 14 bytte han till eufonium.

— Vi hade två ungdomsorkestrar, vi spelade jämt och när jag var elva år fick jag börja spela i stora musikkåren, berät­tar Markus.

Han ser på sig själv som ett något bortklemat sladdbarn med lite väl starka band till föräldrarna. Så pass att han inte vågade åka på läger och sova borta med kompisarna. Det var ett problem för ho­nom men vid 20-års ålder flyttade han till Stockholm då han fick jobb på en bank.

Beslutet att tillhöra Gud har burit Markus genom livet

Via Frälsningsarméns kår på Kungshol­men träffade han Katarina som han gifte sig med. Men redan som sjuåring, under ett kampanjmöte, beslutade sig Markus för att tillhöra Gud. Det beslutet har bu­rit honom genom livet och kanske särskilt när hans dotter insjuknade som liten. Det visade sig att hon drabbats av en sjukdom då njurarna läckte. Hon fick äta kortison och var väldigt trött och hennes hälsotill­stånd pendlade fram och tillbaka.

— Det var en väldigt jobbig period och det tog något år innan hon blev bra. Vi bad mycket och att vi hade en gudstro var viktigt. Det hjälpte oss, menar Markus.

— Gud är med mig hela tiden och han ger mig kraft, hjälp och vägledning ge­nom livet, fortsätter han.

Engagemang för ensamkommande och frihetsberövade flyktingar

En period var Markus även engage­rad i FFA, Football for all Global, som är ett integrationsverktyg inom Frälsnings­armén med inriktning på ensamkom­mande flyktingungdomar. I och med detta så var Markus stödperson till en kille från Somalia som han bland annat övningskörde med. Det var dock inte helt okomplicerat, bland annat med tanke på språkförbistringen och skillnaden i bil­kultur de två länderna emellan.

— Men jag gillar att träffa nya människor, utmana mig själv och testa nya saker i livet, säger Markus.

Han har också följt med ett team i Frälsningsarmén som brukar besöka Stor­bodaanstalten i Stockholm. Där sitter kil­lar/män som inte är dömda men som är frihetsberövade och väntar på utvisning. Markus och vännerna brukade fika, spela spel och umgås med internerna.

— Det är supertufft för killarna och de har väldigt liten yta att röra sig på, påpe­kar Markus.

— Men en av dem tog kontakt med Frälsningsarmén när han kom ut och fick bo hos en kårledare en tid. Han har nu blivit frälst och det är en sådan glädje att se honom när han är med på bibelstu­dier, fortsätter Markus entusiastiskt.

Markus Rylander har länge spelat eufonium i Musikkåren på Söderkåren där han är medlem. Han har även varit med och startat upp brassband för barn och för dem som vill lära sig att spela i orkester.

Startat ett brassband för barn mellan 8-13 år

I unga år pysslade han med en rad bollsporter, sådana som innefattar ett nät. Numera tar han ofta en löprunda innan frukost på morgnarna och både han och Katarina har sprungit Marathon i Sverige och utomlands. De tillbringar gärna tid på lantstället i Venjan mellan Mora och Sälen och vandrar i fjällen till­sammans. Efter arbetet kopplar Markus av genom att vistas i köket och laga mat, oftast med Linas matkasse som utgångs­punkt. Han bakar även eget bröd.

För något år sedan startade Markus, tillsammans med några andra musikan­ter på Söderkåren, upp ett minibrass­band för barn mellan 8 och 13 år. Om barnen har svårt att komma till kåren så ordnar ledarna med skjuts. Många av deltagarna har hittat till kåren genom ar­betet ”Family and friends”.

— De träffas regelbundet på familje­fester, då brukar vi också vara med och vi firar även jul tillsammans, säger Markus.

— Genom att vi bjuder in till mi­nibrass, söndagsskola och gudstjänst så får de samtidigt en kårgemenskap, fort­sätter han.

Ett gudstjänstband för alla

Det har också dragits igång ett guds­tjänstband där alla är välkomna att del­ta och de spelar när inte själva musikkå­ren gör det. Dessutom är både barn och föräldrar välkomna varannan söndag innan gudstjänsten för att lära sig spela brassmusik.

Stridsropet är på plats vid det första av dessa tillfällen den här våren och runt klockan 9.30 börjar spelentusiaster i olika åldrar att droppa in. En flicka har turkosfärgat hår och en annan bär samma färg fast på naglarna. Vidare, på nyanstemat, finns en och annan vit- eller gråhårig man i gruppen på omkring 15 personer.

Deltagarna har olika bleckblå­sinstrument och någon slår sig ner vid ett litet trumset. De bildar en ring i käl­larvåningens lokal och riktar sina blick­ar mot Markus, som idag är mer ledigt klädd i jeans och skjorta. Han hälsar spelentusiasterna välkomna till en ny termin, och sedan instruerar och dirige­rar han dem med en röd spritpenna som taktpinne.

”Frälsningsarmén betyder mycket för mig”

När tiden för gudstjänst närmar sig flyttar sig skaran upp till möteslokalen där övningen fortsätter. Markus berättar för mig att han gillar att arbeta med unga människor och att han älskar barns spon­tanitet. När han går i pension kan han absolut tänka sig ett större engagemang i Frälsningsarmén och dess aktiviteter.

— Jag lärde mig spela tack vare Fräls­ningsarmén och detta är ett sätt att ge tillbaka, säger han.

— Frälsningsarmén betyder mycket för mig och har påverkat mig under hela li­vet. Jag har fått många vänner, haft väl­digt roligt och lärt mig om samarbete med människor, avslutar Markus.

Fakta om Markus Rylander

  • Ålder: 54 år.
  • Bor: I radhus i Huddinge, Stuvsta.
  • Familj: Gift med Katarina, barnen Sofia, 22 år, och Jakob, 19 år.
  • Fem egenskaper: Positiv, målinriktad, social, energisk, nyfiken.
  • Sysselsättning: Kundansvarig på SE-banken.
  • Fritidsintressen: Vandra, springa, laga mat, spela eufonium, musik, konserter, familjen, lantstället i Venjan.
  • Favoritbibelord: 1 Korinthier­brevet 13, om kärlekens väg.
  • Motto: Göra mitt bästa, vara mig själv, kämpa och samarbeta.

Text och foto: Teresia Jansson

Artikeln publicerades i tidningen Stridsropet nr 2 - 2019

Publicerat: 2019-05-22Skriv ut