Allhelgona - minnen, ljus och hopp
Under allhelgonahelgen tänder vi ljus på våra nära och käras gravar. Vi tänker på alla dem som vi har älskat och fortfarande älskar, men som inte längre lever med oss här på jorden. Vi påminns också om döden och vad som händer när vår livslåga slocknat. Men tack vare Jesus tror den kristna kyrkan att ljuset för alltid har segrat över mörkret.
Därför firar vi allhelgona
Visst har du sett ljusen som lyser upp våra kyrkogårdar under allhelgonahelgen? De mörka kvällarna får tusentals ljuspunkter som alla påminner om att de vi saknar och minns gav ljus i våra liv. Kanske har du som många andra åkt till en anhörigs gravplats för att tända gravljus och göra fint med ljung, granris och mossa.
Allhelgonahelgen består egentligen av två kyrkliga helgdagar: Alla helgons dag, då vi minns dem som kyrkan kallat helgon och som utmärkt sig för sin starka tro eller särskilt goda gärningar mot andra, och Alla själars dag, då vi minnas våra närståendes liv. Teologiskt tror vi som kristna att vi alla är heliga genom tron på Jesus Kristus och vad han gjorde för oss.
Men ljusen vi tänder är inte bara en påminnelse om dem vi saknar utan visar på Guds ljus som räddar oss från döden. De visar på förlåtelsens väg och ger oss hopp om att livet får fortsätta på andra sidan, i det som Bibeln beskriver som himlen.
När firas Allhelgona?
Alla helgons dag är en helgdag (röd dag) och firas alltid den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november. Alla själars dag firas söndagen efter alla helgons dag.
Halloween är inte kristet
Halloween är inte en kristen sed utan har sitt ursprung i förkristen tid, då kelterna uppmärksammade de döda, tände eldar och klädde ut sig för att skrämma onda andar. Alla själars dag, efter Alla helgons dag, inrättades av kyrkan när man märkte att människor fortfarande levde kvar i det gamla firandet med oro för de dödas andar. Under den nya helgdagen fick man minnas sina anhöriga i frid, be och tända ljus. Just som vi gör idag.
I Johannes Uppenbarelse 1:17-18 intygar Jesus att döden och de döda inte är något att vara rädd för:
”Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den levande; jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter och jag har nycklarna till döden och dödsriket.”
Vad händer efter döden?
Alla människor ska en gång dö. Döden är något naturligt men förstås också svårt. Vi skiljs från dem vi delat livet med som betytt mycket för oss. Men för den kristna tron har döden inte sista ordet. Bibeln beskriver hur Jesus upphävde dödens regler och öppnade en dörr mot evigheten och himmelriket. Det gäller alla som här och nu tar emot Jesus i sitt hjärta och tror på honom. Hans liv vittnar om att vi ska få liv. Kyrkan talar om frälsningen – räddningen - där vi redan här och nu får börja en vandring tillsammans med Gud, genom att Jesus dog på korset för hela mänskligheten och uppstod på den tredje dagen.
En hoppfull sorg
Det är tungt att sörja och sakna. Men tillsammans med Gud får vi ta med hoppet in i sorgen. I profeten Jesajas bok 26:19 står det: ”Dina döda skall få liv igen, deras kroppar skall uppstå. Vakna och jubla, ni som vilar i mullen! Ty din dagg är en ljusets dagg, du låter den falla över skuggornas land.”
Alla som vilar i jorden ska en dag få möta Jesus när han kommer tillbaka och väcker oss igen. För den som tackat ja till honom väntar en ny tillvaro, i evig frid och fred, fullkomligt befriad från våra egna, andras och jordens brister och trasighet.
I Johannesevangeliet 5:28-29 läser vi: ”Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen.”
”Gud är ljus, och inget mörker bor i Honom”
Gud är ljus
Men Gud är en barmhärtig domare, säger Bibeln också. Därför hör döden för den kristna kyrkan inte främst ihop med mörkret, utan ljuset. Och vi behöver aldrig vara rädda.
Vill du be till Gud?
Herrens bön eller Fader vår som den är mer känd för att heta, är den mest centrala bönen inom kristendomen. I den nya översättningen heter bönen Vår fader.
Enligt Bibeln var det Jesus själv som lärde ut den här bönen på ett berg i Galileen, som en del av sin bergspredikan. Händelsen beskrivs i Matteusevangeliet (Matteus 6:9-12).
Vår fader
Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet.
Amen.
Vill du gå en alphakurs om kristen tro?
En alphakurs består av tre delar: måltidsgemenskap, föredrag och samtal kring dagens ämne. Ta gärna kontakt med Frälsningsarmén på din ort eller en annan församling, om vi inte finns på din ort.
