Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

"Det handlar om att leva ett liv i omvändelse"

"Jag minns ett samtal med en barndomskamrat, vi kan inte ha varit mer än 7-8 år gamla. Då slog vi fast att det fanns något mer än bara det vi kunde se och ta på."Fredrik Wastesson berättar om sitt liv med Gud.

Jag tror till och med att vi kallade det för Gud. Sen skulle jag gå hem och äta kvällsmat och kort senare skildes också våra vägar åt, delvis för att jag började gå i Frälsningsarméns barngrupper och då även ha mina kamrater där. Men aldrig har min tro varit så självklar som den var den sensommarkvällen, och jag saknade det där samtalet. Vi resonerade själva och det var ingen som försökte övertyga oss om något. Livet låg öppet.

När jag var ung

Det är så mycket som formar våra personligheter och det vi kallar för vår tro. Vår uppväxt, våra gener, de olika sammanhang vi rör oss i och allt som vi upplever där. När jag var ung så tog jag de stora frågorna på stort allvar; tro och kärlek. Jag tänkte på dem och jag tog till mig det som sades om dem, ofta på Frälsningsarmén, men också i alla de böcker jag ständigt läste. Jag ville förstå och jag ville göra rätt och jag hade höga krav på mig själv. När jag inte räckte till kände jag mig misslyckad. I efterhand upplever jag att jag saknade någon att tala med på ett lite mer lättsamt sätt. Predikningar, bibelstudier och böcker är ofta ganska allvarliga, och annars avslappnade personer blev plötsligt stela och allvarliga när de skulle förmedla den kristna tron och livsstilen.

Jesus människosyn är den bästa packningen i livet

Jag är ändå glad att jag fick växa upp i en kristen gemenskap; det är svårt att hitta en bättre människosyn än den som Jesus och hans apostlar presenterar i Nya Testamentet.
"Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna", "låt barnen komma hit till mig", "till och med hårstråna på ert huvud är räknade", eller berättelserna om den förlorade sonen, om äktenskapsbryterskan som skulle stenas, om Sackaios i trädet. Om vi får med oss den människosynen så är det den bästa packning man kan ha med sig ut i livet.

Bytte bana på grund av sjukdomar

Jag tog min packning och utbildade mig till socionom och arbetade i nästan tjugo år med socialt arbete i olika sammanhang; socialtjänst, skola och behandlingshem. Det var krävande men jag trivdes bra och upplevde mitt yrkesval som meningsfullt. Kanske också lett av Gud. Men livet var inte enkelt för det; i omgångar har jag fått kämpa med kroppsliga sjukdomar. Först i tio år med en elak inflammatorisk tarmsjukdom, de senaste tio åren med omfattande röstproblem. Jag fick till slut byta bana. Idag arbetar jag med dokumenthantering inom kommunal förvaltning.

Det är jobbigt att vara sjuk. Men om jag ska peka ut en period i mitt liv då jag upplevt mig påtagligt buren av en Gud, så är det då. Röstproblemen gjorde att jag inte klarade mitt arbete och min arbetsgivare försökte i flera månader att ordna en omplacering utan att lyckas. En kväll hemma sa jag till min fru: vi har ju inte bett för min arbetssituation! Stående på köksgolvet bad vi en kort bön. När jag kom till jobbet nästa dag så var allt klart och jag fick börja arbeta i ett arkiv.

Livet nu

Det blev en vändpunkt. Nu fungerar livet igen. Parallellt med mitt yrkesliv så lever jag med vår familj i ett hus och vi ägnar oss åt musik, litteratur, motion, läxläsning, matlagning och tapetsering. Frälsningsarmén är en del av vårt liv och vi är alla fyra engagerade på olika sätt. Men det får inte bli för mycket av något; man får inte sjunga vid matbordet och vi har frälsningsarméfria tider och zoner i vårt hem då vi inte pratar om vår kår eller vårt samfund.

Gud bortom vårt önsketänkande

I takt med att jag blir äldre så tycker jag det blir allt svårare att säga något om Gud. När jag var yngre så var det lättare; jag kunde förklara hur Gud var och vad Gud gjorde och hur Gud tänkte. När någon frågade så hade jag svar. Idag börjar jag snarare ana hur lite vi egentligen vet. De uppfattningar vi har om Gud har vi i regel själva konstruerat, oftast omedvetet. Idag är jag mer mån om att nå fram till vem Gud verkligen är, bortom våra bilder. Jag vill ju inte att min tro ska handla om önsketänkande.

När jag var yngre så tolkade jag in Guds vilja eller plan i allt som hände. Det var lätt när det som hände ledde fram till goda saker, men blev svårare att hantera när det som hände inte var något bra; motgångar, sjukdomar, förluster. Den enda lösningen var luddiga förklaringar om att det "skulle leda till något gott". Idag är jag mycket försiktigare med att tolka in något alls i det som händer, men håller möjligheten öppen för att det kan finnas en plan bakom.

Prövningar och välsignelser

Bibeln talar om både prövningar och välsignelser. Ibland upplever jag också situationer eller händelsekedjor som jag inte kan förklara, som den med mitt arbete. Jag tror alla människor bär sådana mysterier inom sig, men vet inte vad de ska göra med dem. Vi talar sällan om tro på det sättet; som ett mysterium. Det går att se det som att det bara finns skärvor kvar av den tro jag en gång hade, men jag ser hellre att det är fröna som blev kvar när blomman hade vissnat.

En morgon väcktes jag av konstnären Lars Lerins röst på radion. Han sa så här: "Det finns ju en del ord som är för stora: lycka, kärlek, gud, evighet och konst. Jag vet inte vad de står för." Det där satte fingret på hur min tro ser ut idag.

Jag kan aldrig förstå allt om livet hur mycket jag än försöker. Frälsningsarmén har sammanfattat sin tro i en bok – den är på flera hundra sidor. Jag tror att det egentligen är omöjligt att i detalj förklara saker som är så svårt att veta något alls om. Kanske är det bra ändå att någon försökt och boken är också nödvändig för att hålla ihop vår rörelse. Att försöka precisera och förklara en tro handlar även om att värna om de värden som finns i den – ni minns bibelorden ovan. Jag är glad att jag fick komma in i en kristen gemenskap och jag är glad att det är just Frälsningsarmén jag är en del av. Det är den bästa kanalen för att rädda världen som jag kunnat hitta.

En kristen tro som i det jordiska livet inte leder till positiva konsekvenser för dessbärare eller för människor i dess omgivning är svår att motivera. Jag kommer fortsätta att kalla mig kristen, jag kommer fortsätta att läsa Bibeln och jag kommer fortsätta att vara medlem i Frälsningsarmén. Jag kommer också att fortsätta att tro att bön kan ha en mening.

Många har nog upplevt samma sak som jag försöker beskriva: när man är ung så är allt så mycket enklare, när man växer upp så blir det svårare. Och man har ett val: att låtsas som att allt är lika enkelt fortfarande, eller att lära sig leva med obesvarade frågor, oklarheter och motsättningar. Att tillåta och uppmuntra växande, även när det verkar komplicera tillvaron.

Ibland presenteras bilden av de kristna som "ett heligt folk" vilket får det att låta som "ett perfekt folk". Det är inte alls samma sak, men den känslan har nog fått många människor att lämna kristna gemenskaper. Ingen är perfekt, ingen har svar på allt. Kanske klandrar man sig själv för att man inte längre kan tro som förr, eller för att man inte klarar att vara så tvärsäker på det sätt som man kan när man är yngre eller nyare i tron. Men att vara ett heligt folk handlar om att leva ett liv i omvändelse, att inte slöa till utan att vara redo till utveckling, till förändring, och till uppbrott.

Hur det är hos Frälsningsarmén

För att komma till Frälsningsarmén behöver du inte alls vara tvärsäker eller ha en tro som omfattar allt det som någon annan definierar som kristen tro. Men du kan få bli en del av en gemenskap som bär och förvaltar en tro och en livsstil, som du kan pröva att uttala och att leva. Du kan få träna på att stava till förtröstan, och att försöka sätta ord på dina erfarenheter av det som vi inte kan förstå eller förklara. Ibland kommer du att uppleva stunder eller perioder av tomhet och tvivel, men det är inte farligt, det är en del av livet. Andra gånger kommer du att uppleva mening och sammanhang, få vara en del i det obändiga flöde som är livet och som forsar fram utan hänsyn till de avgränsningar som vi människor sätter upp. Så kan också livet vara ibland. Kanske är det också sådan som Gud är.

Jag mötte min barndomskamrat igen som vuxen. Vi var nästan fyrtio år gamla båda två. Jag vet inte om han mindes vårt samtal i sensommarkvällen på 1970-talet. Det tror jag inte. Men vi tog upp tråden igen. De gånger vi möts berör vi alltid de stora frågorna. Tiden är en bro. Och livet ett mysterium.

Fredrik Wastesson

Ålder: 44 år.
Bostadsort: Finspång.
Familj: Fru och två barn.
Yrke: Dokumentcontroller i Finspångs kommun.
Böcker jag gärna läser: 1900-talshistoria, skönlitteratur, biografier – allt! Ett kapitel i Bibeln per vecka med en kommentar intill. Morgontidningar.

Text: Fredrik Wastesson
Foto: Privat

Artikeln finns publicerad i Stridsropet nr 5 2015.

Publicerat: 2015-05-21Skriv ut