Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Gudsrelationen

För den som är troende kan konsumtion av nätporr vara en inre konflikt. Önskan finns att lämna porren men man kan snabbt bli påmind om hur mänsklig man är. Hur fungerar förlåtelsen när man använder den så ofta och vad ska man göra med skulden och skammen? Erik Hultby skiver om detta i avsnittet nedan.

Påverkas relationen med Gud av hur jag praktiserar min sexualitet? Och i så fall hur?

Gud lämnar oss aldrig

Det korta svaret är nog ungefär som en tillnyktrad porrberoende har sagt: ”Det har fört mig längre bort från Gud men inte Gud längre bort från mig”. Gud är aldrig långt borta från någon. Aldrig. Problemet i relationen är snarare att vi har väldigt svårt att vara närvarande. Vi är ofta någon annanstans, i drömmar eller planer för framtiden eller minnen och i värsta fall repriser av det förflutna. Gud får ofta vänta på det ända ställe där vi verkligen kan mötas, här och nu. Därför är det korta svaret att gudsrelationen påverkas av porrsurfande precis som den påverkas av allt vi gör. Inte för att Guds trofasthet påverkas av oss utan för att vi ofta tycker oss ha bättre saker för oss.

Nåden räcker

Men synden då? Ja, den kommer inte in i himmelen. Men jag är inte ett med synden. Kristus själv gick in i den syndfulla världen för att rädda oss ur syndens makt. Synden stod alltså inte i vägen för Jesus. Det var oss den stod i vägen för. Nu är den sårmärkta handen utsträckt för mig och jag får ta den när jag håller på att sjunka. Varje gång. Kanske behöver jag släppa allt annat jag försöker hålla mig flytande med för att kunna gripa hans hand, det är allt.

Skrivet av: Erik Hultby, Fängelsepräst på Salbergaanstalten.